ibland är det skönt att vara galen

Plötsligt händer det

2010-11-04T20:21:00.003Z

Jag bloggar igen, fast på annan adress. Så schas dit med er nu!

Bloggpaus

2010-07-03T21:44:00.003+01:00

Om man har en blogg ska den skrivas i och just nu skriver jag mest intervjutexter, debattartiklar och paperexams i mina sommarstudier. Och i ärlighetens namn; jag har varit en bad bloggerska på sistone. Så nu tar jag en paus. Kanske. På återseende?

/Heléne

Ett skepp kommer lastat

2010-05-26T21:59:00.003+01:00

Storasyster i vassen-Miriam tycker att det är dags att blotta sina laster. Jo, alltså...-Karin har hakat på och jag vill inte vara en bangare. Tyvärr är jag så fruktansvärt odiskret att mina laster är uppenbara för vem som helst efter att ha sett mig i fem minuter på femtio meters avstånd. Helst skulle jag ju vilja att folk tyckte att jag var mystisk och spännande; en sådan person som det alltid fanns fler sidor och egenskaper att upptäcka hos, för det hade passat utmärkt med min självbild. Jag tror nämligen att jag egentligen är en vansinnigt intressant person. Jag brukar till och med fantisera om hur jag blir intervjuad för stora utländska magazines (beakta att jag inte anser vanliga tidningar vara goda nog) om min senaste bok som vunnit Pulitzerpriset, Augustpriset och ah - Nobelpriset. Se framför er nu hur jag vid den tanken nöjd och leende lutar mig tillbaka och gör följande:

Pillar sönder mina nagelband. Vilket ju faktiskt tar bort nöjdheten eftersom det gör djävulusiskt ont och får naglarna att se ut som efter att man har skrapat bort intorkad hästbajs från en skrovlig stallvägg och sedan försökt tvätta händerna med sadeltvål och inte använt fuktcreme efteråt. Till er som inte vet hur det ser ut kan jag säga att det är fult.
Tuggar på en penna. Blyerts, stift, bläck, tusch - det spelar ingen roll för själva tuggandet. Tuschpennor smakar godast och blyerts är mer skonsamt för tänderna. Den här lasten tycker jag dock ganska mycket om, men det är ändå en last eftersom det varken är ekonomiskt eller hygieniskt och för att jag tuggar pennor oftare än mat och det är dumt.
Kommer på att jag borde gått och lagt mig för flera timmar sedan och att jag återigen har försjunkit i tankar på den kända författaren jag ska bli när jag är stor. Här försvinner nöjdheten helt och hållet, för jag har oftast inte hunnit med ens i närheten av allt jag skulle under dagen och därför måste stanna uppe i ytterligare ett par timmar. Tyvärr är nätterna också oftast alldeles för korta för allt som jag vill och borde hinna med för att kunna skryta i alla magazines om hur produktiv och kreativ jag är.

Nu kan ni sluta föreställa er mig så att ni inte ser de laster jag tänker ägna mig åt men inte skriva om. Som att typ peta i näsan och äta en hel påse saltlakrits på en kvart. (Se där, jag är inte ens hälften så intressant som jag tror.)

Effektiv förträngning

2010-05-17T12:05:00.007+01:00

Det är strålande vackert väder och jag har bestämt mig för att jag inte får lämna lägenheten förrän jag skrivit klart minst en av fyra texter som ska vara klara inom två veckor. Eftersom jag tycker så synd om mig själv varvar jag skrivandet med andra saker som man egentligen ska göra på regniga dagar. Dock, måste jag erkänna, är jag ohyggligt effektiv om man mäter aktiviteter/ord, och det gör man om man inte vill behöva ställa sig och banka huvudet i väggen i ren skolprestationsångest. Hur som helst, på 127 ord har jag hunnit med att:

1. Rensa bland mina skor. På en timme har jag lyckats kasta 16 par, och hallen ser fortfarande ut som ett bombnedslag hos en något besatt samlare. Jag har bestämt mig för att endast ha 50 par skor kvar när jag är färdig och beräknar att det kommer att ta ytterligare ca 2 timmar innan jag har nått mitt mål.

2. Göra en lampa. För det har jag behövt klippa ut och sy fast 117 pappersbitar och 3 tårtspetsar och det har jag hunnit på hälften av de skrivna orden.

I den här takten kommer jag att hinna göra om hela lägenheten innan de där texterna är klara! Det är inte så illa pinkat, om jag får säga det själv. Men om sanningen ska fram så skrev jag det här långa inlägget av en enda anledning: Att jag ju vill visa min fina lampa. Seså, ge mig beröm nu!

Kulkorrektur

2010-05-08T19:41:00.005+01:00

I den här bilden finns en av anledningarna till att det är så vansinnigt roligt att läsa Textdesign.

(Klicka på bilden om du ser lika dåligt som jag!)

Ett angenämt problem

2010-05-04T11:08:00.004+01:00

Sommaren är räddad - jag ska få lära mig massor! Helst av allt vill jag lära mig så mycket att det kommer att ta 250% av heltid under sommarterminen, men jag har ännu inte riktigt kommit fram till om det personlighetsdragets konsekvenser är bra eller dåligt för min hälsa. Om det inte är bra så måste jag välja bort över hälften av kurserna och att välja bort saker ger mig ångest = är dåligt för min hälsa. Se själva hur svårt det kommer att bli att välja när alternativen ser ut såhär:

Kreativt skrivande 7,5 hp
Marknadsföring 7,5 hp
Medieanalys 7,5 hp
Att skriva för webben och interaktiva medier 7,5 hp
Barn- och ungdomslitteratur 7,5 hp

Allra bäst vore det kanske att hoppa på en mattekurs också och lära mig förhållandet mellan tidsåtgång och tidstillgång, så att jag slipper liknande problem i framtiden ...

Ibland är det skönt att vara jag

2010-04-21T21:43:00.007Z

Jädrar i min lilla låda, vilket ös! Jag har ingen aning om var det kommer ifrån men jag vet att det började i min mage för två veckor sedan, och yttrade sig som kaskadkräkningar from hell. Eftersom jag sällan gör som alla andra så slog jag till på att syssla med den trevliga sysselsättningen i fem dagar, innan jag tog mitt förnuft - alltså min mor - till fånga och åkte in till akuten. Där fick jag helt vanligt vätskedropp, åt lite, spydde och blev satt i asyl i mitt föräldrahem. Dag sex var jag grön och blå och borta och fick således åka tillbaka till akuten. Denna gång lärde jag mig att om sjuksköterskorna sätter datum på droppnålen (som ju inte är en nål) så är det ett dåligt tecken, som i mitt fall betydde ett par dygn i barriärvård på Akutvårdsavdelningen. Där fick jag en annan sorts dropp och för att fatta mig kort: Vad ni än hällde i droppet, kära AVA - ge mig mer!

Sedan en vecka tillbaka har jag varit hyperaktiv, positiv och asjobbig och jag har älskat varenda sekund av det! Fast å andra sidan kanske det har någonting att göra med att den så kallade semestern äntligen är slut också ... Och egentligen var det nog mest det jag ville säga. Semestern är slut, hurra!

Snorigt gästspel

2010-03-30T19:39:00.008Z

Jag gästspelar på hemmaplan med tjuvstart i skolan, frihetssamtal och kompishäng, men ska alldeles snart iväg på sista "semestervändan". Därför struntar jag blankt i att det är Stilla veckan och att det inte riktigt passar sig att påskpynta för fulla muggar. Vad jag däremot kanske inte skulle ha struntat i är att extrem pollenallergi och björkris är en hyfsat taskig kombination?Hemmavistelsen blev liksom mer präglad av snor, sprutnysningar och röda ögon än av njutning.

Fast å andra sidan: I mitt föräldrahem är den enda bestående påsktraditionen en keramiktupp som ser ut att vara full som en alika. Den traditionen är så pass bestående att den står framme året runt. Visst har vi fått påskägg också, men då i en godisskål och på långfredagen istället för ... när det nu är man egentligen ska få påskägg(?). På julen har förvisso vi både prydnadstomtar och julgran. Men tomtarna hatas av hela familjen, utom möjligen av lillebror, och granen är vi alla allergiska mot. Så jag tänker bannemig stå ut med mitt björkris. Astma- och allergianfall tillsammans med stora mängder snor är ju liksom det som ger mest traditions- och högtidskänsla av allt!

Glad Påsk!

En olidlig semester

2010-03-19T14:19:00.004Z

Den här sortens semester är vidrig; efter tjugofyra dagar har jag sett och hört helt ofattbart tragikomiska saker och jag får inte blogga om det!

Det är lika bra att bita ihop och få det gjort

2010-02-22T14:31:00.004Z

Hoppsan, så frånvarande jag har varit! Och hoppsan igen, vad det inte kommer att bli mycket ändring på den saken under den närmsta tiden. För nu drar jag iväg på en slags semester, skulle man kunna säga om man har morbid humor, och det ska man ha. Under tiden kan ni ju sitta och titta på den här bilden. Jag hoppas att ni förstår hur rolig den faktiskt är.

Auf wiedersehen, gott folk! Skotta gärna fram våren till dess att jag är tillbaka. Tack på förhand.

Änder med förskräckelse

2010-01-25T21:12:00.008Z

De allra flesta personer som känner mig känner också till min största skräck. De allra flesta tar också hänsyn till den skräcken och går snällt med på att servera sommarfikat inomhus, springa före och sondera terrängen på badstränder och i skrämselsyfte gå strax före mig över stora torg.

På wikipedia står det om min rädsla:

Ornithophobia is a type of specific phobia, an abnormal, irrational fear of birds.

Det finns dock en person i min närhet som ger blanka sjutton i allt vad fobier heter och har dessutom valt att utmana fobin genom att skaffa runt tjugo stycken av dessa ~~små~~ stora mardrömmar till äckelpottiga, kräkframkallande fobiobjekt. Detta trots att min rädsla är inte alls är irrationell. Fåglar är de facto livsfarliga djur. Farligast av allt är vingarna, fötterna och huden och om man nuddas av dessa kroppsdelar dör man, minst. Situationen med den hänsynslösa fågeldiggaren i min närhet blir ett problem, särskilt när jag i godan ro öppnar stalldörren och möts av det här:

Fåglar! Överallt! I stallet!!

Ser ni gummiklubban som ligger på golvet? Den kastade jag i förskräckelse in genom dörren när jag såg vad som fanns där inne. Personligen tycker jag att fåglarna ska bo i sitt fågelhus och att det var synd att jag inte siktade bättre när jag kastade klubban. Tydligen är det för kallt i fågelhuset och hästarna fick snällt gå med på att låta änderna husera i en av boxarna. På så vis förfryser inte änderna sina fötter eller dör av köldskador. Det är också synd.

Tre gratisråd och en rapport i omvänd ordning

2010-01-18T22:03:00.008Z

Jag överlevde skaparlägret. Se här, så bra det kan bli:

Det fanns ett biblo! Här kunde jag klappa på Svenska skrivregler ,

ge slängpussar åt ordböckerna och lukta på lyrik.

Och titta här:

Utvändigt ser logen ut som Mariefred!

Jag har målat och skrivit, spelat teater, varit orkester med kroppen och rösten, tagit toner, stått i cirklar, spelat konservburk och trumma, sovit väldigt lite och umgåtts en massa.

Så, med den rapporten avklarad ska jag passa på att följa Lottens råd till bloggtorkade bloggare. Rådet innebär att dela med sig av tre råd och eftersom jag råkar vara fullproppad av sådana (som jag i och för sig sällan efterlever själv) vill jag härmed sprida min vishet:

1. Åk på konstiga läger trots att du inte vill. I själva verket kanske det bara är så att du inte vet om att du egentligen vill. Det konstiga lägret kan också vara meditation, curling, traktorrace eller annat som verkar ... konstigt.

2. Bli en nörd. Hitta ett lämpligt ämne och snöa in dig fullständigt. Att jag inte har någon motivering till rådet gör att jag kan smyga in ett extraråd, nämligen att det ibland är vettigt att göra saker baföratt, liksom.

3. Rengör hålet i bakre väggen på ditt kylskåp ofta och med tops. Om du inte gör det så flyttar det in någon (ett monster) där som tittar ut på dig när ni öppnar kylskåpsdörren, och som tillsammans med en massa bakterier smider planer på att ta över din värld med start i din mat. Det är otrevligt.

Jag har saknat dig, livet

2010-01-14T22:10:00.005Z

För ett par timmar sedan satte jag sista punkten i sista arbetet i terminens avslutande kurs. Nu ligger jag på soffan med ~~snuttefilten~~ datorn på magen och benen i vädret, och klappar mig själv på axeln samtidigt som jag värmer mig på en kopp te (vilket inte hälften så avancerat som det låter och ungefär sjutton gånger skönare). Jag är ledig. Ledig!

Detta trevliga faktum firas genom tväråkning till Mariefred imorgon för ett kärt återseende av hästarna som jag inte träffat på veckor. (Hej familjen! Det ska förstås bli kul att se er också.) Därefter fortsätter firandet med någonting jag blev fullkomligt livrädd och totalt jättefascinerad av för en tid sedan, nämligen Skaparläger. Hur jag kommer att hantera det den här gången återstår att se. Om jag överlever en hel helg med improviserande, låtande med kroppen, gestaltning som statyer, datorlöshet (!), målande, samtalande och skrivande återkommer jag med en rapport när jag är hemma igen.

Jag ska vara utan datorn, sa jag det?

I backspegeln

2010-01-03T21:08:00.006Z

Det nya året inleddes på det bästa tänkbara vis: på fest med härliga vänner. Någon gång sa någon till mig att året kommer att fortsätta i den anda det inleds. Att jag dagen efter nyårsafton återinsjuknade in i tidernas infektion/förkylning/influensa/förbannelse från någon ond varelse som vill mig ont måste alltså betyda att 2010 kommer vara all about balans i livet.

För att skicka iväg det gångna året på riktigt ska ju man resumera det, så här har vi då mitt år 2009:

Januari
Något ljushuvud på skolan hade lagt ett stort grupparbete över julen, så dagarna efter nyår ägnades åt rapportskrivande i Kommunikation och media och idésprutning åt Eskilstuna kommun. Kort därefter skrev jag sagor om fornnordisk mytologi på dagtid och ledde skrivarworkshops på vardagskvällarna. På helgerna kalasade jag ihop med klasskompisar och blev alldeles för full och det var kul. Någonting som var mindre kul var att jag såg ut som Quasimodo efter fall från stor häst.

Februari
Månaden då jag skrev fler stilanalyser än någonsin och upptäckte att jag gillade just det, och att jag således måste vara en nörd – hurra! Förutom den sortens nörderi ägnade jag mig åt att planera en aktivitetsvecka i kyrkan och att strosa runt bland vackra saker på mitt gamla jobb och få betalt för det. Det jag allra mest minns från denna månad är dock hur alla apparater i min lägenhet bestämde sig för att självdö en efter en.

Mars
Eftersom en konsultchef kände och bara ääälskade min syster nr 2 blev jag anställd rakt upp och ner innan mitt livs första riktiga anställningsintervju var över. På intervjun hade jag 39 graders feber och var osäker på vad det egentligen var för jobb jag hade sökt, men tackar systern för att jag kom undan med det. Jag blev rekryteringskonsult och pluggade tentatermer medan jag klättrade runt på stora maskiner tillsammans med gubbar i blåställ. Månaden bjöd också på lekafton som senare hamnade i tidningen, lillebrorspassning och mitt livs första fönsterputsningsförsök.

April
Jag gjorde mitt livs första salstenta. Två av frågorna besvarade sig själva och när man var klar med tentan skulle man trycka på knappen ”Finska” (Amerikansk översättning av ordet ”Finish”.)

I Ansgarskyrkan var jag med om en alldeles hemsk och otroligt underbar retreatdag där jag (och ett gäng andra) var tysta under en hel dag med pyssel, lunch, läsning och mässa med dansimprovisation.

Mina kära barndomsvänner vände hemåt och tillsammans firade vi påsken med party ala grande och sedan ytterligare några partyn. Det var fint att leva i april!

Maj
Jag genomförde mitt livs första riktiga intervju på ett mycket taffligt vis men kirrade ändå VG. Förutom det bestämde vi oss för att skicka iväg hästen (Josepha) för betäckning med Simsalabim – en stilig hingst, tyckte vi. Josepha var inte lika imponerad. Jag blev också antagen till en hel hög med sommarkurser och kunde bara välja och vraka vad jag helst ville lära mig under sommaren.

Juni
Jag fyllde år och firade det med ett gäng glada vänner. Först var vi hos mig, men hamnade sedan på ett suspekt ställe med låsta dörrar som visade sig vara en gammal nerlagd krog knökad med fulla fjortisar. Vi gick hem.

I födelsedagspresent fick jag (bland annat) en svart gitarr som blänkte mig glad ända in i själen. Grannarna blev däremot inte så glada på mitt oändliga plinkande.

Midsommar firades och det badades och gjordes utflykter. Efter att nästan ha längtat ihjäl mig efter hästen fick vi hämta hem henne från hingsten igen. På det hela taget var det en alldeles utmärkt månad att vara jag.

Juli
Jag jobbade lite, solade mycket, kalasade en del och började plugga lite smått. Kurserna var Informatik med fokus på internet och Författarskap med fokus på Astrid Lindgren. Eftersom det visade sig at hästen inte var dräktig fick vi återigen lämna iväg henne till hingsten. Det sammanföll olyckligtvis med min vecka som husvakt i mitt föräldrahem. Efter tre dagar var jag vän med en igelkott och kanske världens största padda. Svältfödd på umgänge for jag iväg och träffade min gymnasieklass för första gången på ett helt år (?) och spenderade en trevlig kväll i De gula rosornas stad.

Augusti
Jag avslutade mina sommarkurser, jobbade ännu mindre men solade mer. Mina vänner försökte lära mig simma, men det gick inte den här sommaren heller. I slutet av månaden började jag som skribent för skolans kårtidning. Min första artikel var ett skämt. (Nej, inte på riktigt men det sög död hund, om ni ursäktar uttrycket.) Den ”riktiga” skolan kickade igång med kursen ”Lätt läst och avlyssnat”, ett kursnamn som också det lät som ett skämt. Hästen gjorde tydligt att hon inte ville bli mamma och vi fick rätta oss efter det.

September
Min protes (datorn) gick sönder och sedan gick gitarren sönder. Efter det dog teven (igen), men sedan blev livet helt okej igen. Jag fikade, jobbade, skrev, bastufestade och läste.

Oktober
Jag ägnade den mesta av min vakna tid framför datorn och InDesign för att göra bokomslag och affischer. Det gick alldeles utmärkt trots att jag återigen fallit/flugit av min häst och fått hjärnskakning. Alldeles utmärkt var det också att baka pizza och fika tillsammans med alla systrar samtidigt.

November
Jag blommade ut och blev ett psykfall på Halloween. Aldrig någonsin tidigare har jag upplevt att mitt inre varit i sådan fas med mitt yttre! När tvångströjan åkt av åkte jag till min gamla stad och ledde skrivövningar med ungdomar och konfirmander. Jag upptäckte hur mycket jag saknar konfirmandarbetet men också att det räcker gott och väl att bara göra det ibland.

December
Jag fick svininfluensavaccin och dog nästan (om man kryddar sanningen lite). Återigen var jag fast vid InDesign, men denna gång för att göra en tidning och en bok. Resultatet väntar jag fortfarande på och jag lär få vänta minst till dess det blir klart, för att arbeta effektivt långt innan deadline är en konst jag inte lärt mig behärska under året.

Julen firades utan häst i huset och mellandagarna spenderades delvis i Strängnäs med kraschat knä, och delvis i Nyköping och sedan i sängen på grund av ovan nämnda infektion/förkylning/influensa/förbannelse.

För att knyta ihop säcken tänkte jag avsluta med en bild på några av ovan nämnda härliga vänner vid tolvslaget, men det får jag inte för de har någonting i handen. Istället önskar jag alla en god fortsättning på det nya året så ...eh, god fortsättning! Det här året ska jag bannemig lära mig att simma!

Gott nytt år!

2009-12-31T17:29:00.001Z

Jag får klagomål för att jag inte bloggar. Så här kommer årets snyggaste foto som ett löfte om ett bättre bloggår 2010.

Jag och Ica är gitarr!

Att vara eller inte vara psykfall

2009-11-24T14:58:00.006Z

Jag har en vän som alltid ser prydlig ut. Hon är fin i håret, har snygga kläder och vet hur man beter sig bland folk. Däremot har hon en tendens att sprida saker omkring sig och kan förvandla ett rum till ett inferno på en milisekund. Jag tycker att det är en otroligt charmig egenskap, faktiskt. För några veckor sedan tog denna vän med sig sin sambo, lillebror och två vänner till Eskilstuna för halloweenfestande. Eftersom festvärdinnans stora lägenhets alla sovplatser var fullbokadade bestämde vi oss för att vi skulle sova sex personer i min lilla etta istället. Man kan lätt säga att jag fick med mig flest (och snyggast) ragg från krogen.

Mina ragg: Skadad Elias, Sexy nurse-Åsa (som är min ovan nämnda vän), Hårdrockarstefan, Djävulsmartina, Psykoheléne (jag) och Tjuvmicke.

Här om veckan dök foton från halloweenfestandet upp på Facebook. Jag har sedan dess fått höra kommentarer som "Men Heléne ... varför tvångströja? Vad är det för fel på att vara djävul eller häxa, liksom?"och "Ärligt talat, du tycker inte att det är lite opassande att klä ut sig till psykfall?"

Tydligare bild. Tröjan är både varm och mjuk samt ger lite variation från mina vanligtvis nästan alltid svarta kläder.

Igår lades ytterligare fotografier från festen upp på Facebook. Åsa har fotograferat ett av mina köksskåp och uttrycker sin åsikt med bildtexten "Lelle, detta är tvångsmässigt beteende!!!!!!!!!!!!!!!!" Lelle är vad jag heter när jag inte är i Eskilstuna och bilden ser ut såhär:

Nu kan jag inte bestämma mig för om Åsas reaktion på skåpstrukturen beror på att hon själv inte är den mest ordningsamma människa jag känner eller om det helt enkelt är ett ypperligt svar till de som var skeptiska till min psykutstyrsel.

Liten smileyskola för morfar

2009-11-19T21:43:00.004Z

Morfar skriver "blablabla vad är smileys?????" bland mina kommentarer. Därför kommer här ett inlägg för honom.

Smileys är figurer som man kan göra med tecken som finns på datorns tangentbord eller mobiltelefonens knappar. En parentes tillsammans med ett kolon blir till exempel en glad gubbe. Luta huvudet åt vänster och kolla här:

:)

Här kommer en väldigt glad smiley:

:D

Och här en som flirtar, är ironisk eller bara lite skämtsam:

;)

En ledsen smiley ser ut såhär:

:(

Det finns förstås många fler smileys än det här, och så kan man göra blommor och sådant också. Såhär gör man en ros:

@-`-,-- (Typ så, i alla fall.)

Om du nu lutar huvudet åt andra hållet kan du se ett hjärta här:

<3

Om du tycker att det verkar konstigt eller dumt kan du använda den här smileygubben:

Den är osynlig!

Lycka till!

Ler igen!

2009-11-18T21:10:00.004Z

Nu är min smileyfria vecka över. Det har inte varit överdrivet spännande att leva utan dem men lite har jag lärt mig ändå:

1. Jag måste tänka mer på mina formuleringar om jag inte använder smileys.

2. Det är bra att tänka mer på sina formuleringar.

3. Jag har inte haft behov att använda smileys i något blogginlägg, alltså borde det betyda att bloggarna är i vanliga fall är skonade från smileys.

4. Jag använder extremt mycket smileys i chattar och i bloggkommentarer.

5. Ibland måste man bryta mot smileyförbud. Helst innan man blir osams på grund av missförstånd.

Nästa vecka ska jag undvika undvikanden, på alla tänkbara sätt. Jag känner på mig att det kan bli mycket spännande, konstruktivt och lärorikt!

Smileyfria veckan

2009-11-10T11:41:00.005Z

Joakim uneditet har kommit på att just den här veckan är en Smileyfri vecka. Jag hittade informationen via Lotten och inser att jag redan har lyckats använda säkert 20 smilegubbar sedan veckan började. Shame on me!

Dessutom: jag "kan" inte göra riktiga smileysar, utan använder mig av någon Frida Kahlo-inspirerad variant som ser ut så här om jag är glad:

(:

Är jag istället ledsen, ironisk eller skämtsam ser de ut så här:

):
(;

Och ungefär 1 av 5 personer förstår vad jag menar med mina gubbar. Ergo är det totalt meningslöst att jag gör dem, missförstånden blir ändå lika många. Så here we go -- min smileyfria vecka inleds ... NU!

Fler tips från coachen

2009-10-24T10:59:00.003Z

Om ni någonsin får lust att sjunga och spela Tenacious D (den här låten i synnerhet) jättehögt på gitarr, särskilt på morgonen när rösten låter extra hemsk och om ni bor i lägenhet, kan jag dela med mig av två tips:

1/ LÅT BLI! Men om ni inte kan låta bli så
2/ se till att åtminstone ha alla fönster stängda.

Det blir lätt pinsamt annars, kände jag. Efteråt.

WV har alltid rätt

2009-10-21T18:28:00.003Z

Det är bråda dagar. Sjuttiotvåtusen skolarbeten ska redovisas och lämnas in i princip samtidigt och jag kan inte låta bli att tycka lite synd om mig själv. Då är det skönt att någon bekräftar och konstaterar att man faktiskt har skäl till sin självömkan, även om denne någon råkar vara WV.

Fotnot. Jag älskar fortfarande mina studier. Till och med så mycket att jag får skuldkänslor när jag klagar, och därför måste skriva fotnoter som dessa.

Hantverkare

2009-10-19T11:40:00.003Z

Imorse när jag vaknade kom jag ihåg att jag skulle få besök av hantverkare under dagen. Jag hatar att få besök av hantverkare, dels för att mitt hem är min borg och en väldigt privat sfär och dels för att den privata sfären råkade se ut som en smärre katastrof imorse, efter nattens skorensning och tavelmålande. Vad gör jag? Jo, jag drar fram dammsugaren för att jag inte vill behöva skämmas över katastrofen inför hantverkarna. När jag gick till skolan var alltså mitt hem skinande rent. Tyvärr medförde städningen att jag själv såg ut som en katastrof, men det är smällar man får ta.

När jag kom hem är hantverkarna i full fart ute i trapphuset. Tio minuter senare är de i full fart i min hall. Ungefär en timme senare är de klara och efter sig har de lämnat grus, grus och ännu mer grus. Jag vet att jag inte alls har rätt att bli irriterad då för hantverkare gör så, men jag blir irriterad ändå. Så jag städar igen. När jag är färdig ringer det på dörren. Det är hantverkarna, som meddelar att de kommer tillbaka senare i eftermiddag igen.

Nu är frågan: Ska jag hälla tillbaka gruset i hallen så att de får krypa runt i sin egen smuts eller ska jag låta dem byta ut sitt gamla grus mot nytt grus som jag sedan behöver städa upp?

Jag är återuppstånden

2009-10-17T22:01:00.005Z

För några veckor sedan ramlade jag av min häst igen. Tankarna som strömmade genom mitt nyss hjärnskakade huvud var Aj som satan och Perfekt, det här kan jag blogga om!

När jag här om dagen efter väldigt många om och men lyckades komma åt skolans hemkatalog från min hemmadator, och sedan lyckas radera hela nyss åtkomna hemkatalogen tänkte jag Förbannade skit och Yes, bloggvirke!

I förrigår när jag missade de första två bussarna hem och sedan åkte för långt med den tredje tänkte jag ... faktiskt bara Helvete. Men jag hade kunnat blogga om det. För har man en blogg så skriver man i den. Basta.

Alltså -- jag måste ta mig i kragen och få ändan (jag vågar inte skriva "arslet" eftersom jag redan använt så många fula ord i det här inlägget) ur vagnen och börja blogga igen. Men det blir inga inlägg ikväll eftersom uppepågrannen nyss dragit igång sin bongomusik igen, och jag måste koncentrera mig på att hämnas med ett extremt skrikigt och tyskt kyrie.

Nya ord och dess innebörd

2009-09-08T07:53:00.013Z

Fuckedupness - noun, where as fucked up itself is an adjective.

1. The degree to which something is fucked up.
2. A general state of "nothing going right" over time, whereas 1 (above) shows a specific level to which something is fucked up.
3. The degree to which something is unfair or detrimental to someone.

Exempelbild:

Fotnot. Hade inte min dator gått sönder här om veckan hade jag inte haft en lånedator som inte har något hål att stoppa kamerans minneskort i. Då hade bilden här ovan föreställt min nya fina gitarr - som fick halsen knäckt igår.

Lyckopiller i bokformat

2009-09-07T11:50:00.008Z

En inställd lektion på morgonen och hela förmiddagen rann ut i ett enda ingenting. Förutom att jag köpte Bodil Malmstens nya bok De från norr kommande Leoparderna och hittills har läst nästan hela. När jag blir stor ska jag också skriva en bok och den ska vara precis lika snygg som De från norr kommande Leoparderna, Kom och hälsa på mig om tusen år och Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig.

Fotboll, frivolter och släktband

2009-09-05T20:30:00.006Z

Jag har tittat på fotboll nu igen. Själva spelandet var intressant. Zlatan fick beröm när han efter 70 minuter började röra på fötterna och hyllas sedan som hjälte efter att han råkat göra mål. Mellberg var snygg och gjorde frivolt över en ungrare och grannen min skrek så att min hjärnskakning slog frivolter den också. Men det mest intressanta med den här matchen var inte själva spelandet eller sällskapet, utan att några svenska kändisar så uppenbart ynglat av sig och placerat sina barn i det Ungerska landslaget. Det känns inte riktigt okej, om ni frågar mig.

Snudd på skitdumt

2009-08-19T14:02:00.009+01:00

Varje gång jag kommer på att jag har en blogg tittar jag upp i taket och visslar lite för mig själv. Men snart, snart, ska jag sluta att försumma och förneka den stackaren och börja komma med vettiga inlägg igen. (Who am I kidding? Jag har väl i princip aldrig skrivit några vettiga inlägg. Rätt ska vara: snart, hyfsat snart, ska jag börja blogga igen.)

Att jag bloggar nu är bara för att jag råkade slå på teven och såg en snutt av Extreme Home Makeover där inredarna hade gjort ett strandrum åt en kanske fyraårig liten pojke. Bra så. Men hur i hälsofil tänkte de när de satte in en enorm sandlåda (SANDLÅDA!) i rummet till den kanske fyraåriga lilla pojken?!

Så, nu kan jag återgå till att skriva min informatikuppsats. Den är snudd på skittråkig.

Den hårda verkligheten

2009-07-23T18:58:00.003+01:00

Mina uppepågrannar har skaffat sig en ny skiva. Roy Orbinson är utbytt mot bongomusik. Nu stampar de takten, i otakt.

En av dem har käpp också, sa jag det?

Mina vänner och jag

2009-07-22T12:55:00.004+01:00

Det går utför med mitt sociala liv nu när jag befinner mig i Mariefred. Just nu är mitt umgänge begränsat till den förut nämnda igelkotten, och den här:

Paddan.

Ikväll åker jag hem. Någon måtta får det faktiskt vara.

Hur att bota lappsjuka

2009-07-14T16:13:00.007+01:00

Efter två dagar som hus- och hundvakt i Mariefred har lappsjukan redan hunnit drabba mig. Tur då att det finns så många nya bekantskaper att träffa på här. Klockan fem varje kväll kommer den allra nyaste bekantskapen i skaran.

Först puffar han lite vänligt på mig så att jag ska upptäcka honom, för han är väldigt liten och riskerar att bli trampad på annars. (Vilket förmodligen hade skadat mig mer än honom ...)

Sedan ligger vi på mage i gräset och talar om livet stora frågor ...

... och drar fräckisar. Det tycker han är kul, minsann.

Och vem kan vara lappsjuk i närheten av någon med det smilet, liksom? Den enda som är missnöjd över situationen är hundkraken i huset. Han har gömt sig i tvättstugan och kommer bara fram om man mutar honom med mat. Så nu måste jag åka och handla, för hundmaten har jag ju gett till min nya vän.

Pausbild

2009-07-04T21:03:00.009+01:00

Jag kom på att jag har en blogg. Eftersom jag just nu ägnar mig åt solande, hästarna, festligheter och skola och alls inget bloggande så är en pausbild på sin plats. I give you: Mimmi & Ronja, summer edition.

Familjehem

2009-06-14T16:44:00.006+01:00

Jag läser angelägna blogginlägg här och här, om det viktiga ämnet familjehem. Den första länken leder till en man som vuxit upp på barnhem på Åland. Han har några poänger. Visst ska man lägga resurser på att stötta familjer som har det svårt, men i övrigt känns hans åsikter onyanserade och självuppfyllande. Den andra länken leder till ett inlägg min pappa skrev som gästskribent på min mammas blogg. Pappas inlägg är ett svar till inlägget i den första länken. Jag hoppas att alla som på ett eller annat vis är engagerade i familjehem och familjehemsfrågor kan styra debatten till att bli en öppen och konstruktiv dialog. Det är viktigt!

Som många av er vet har jag vuxit upp som biologiskt barn i ett familjehem. Mina föräldrar har alltså tagit emot barn som av olika anledningar inte kunnat bo hos sina biologiska familjer. Jag skulle vilja skriva ett inlägg om vad jag tycker om saken, men ett inlägg är inte på långa vägar tillräckligt för att jag ska kunna uttrycka mina åsikter, tankar och känslor. Men jag tror att jag skulle kunna tillföra någonting i den här debatten, några röster utifrån biologiska barn i familjehem existerar knappt. Någon dag ska jag påbörja min bok om det, men för nu nöjer jag mig med att länka vidare och uppmana er att läsa.

(Här skrev jag lite om familjehem tidigare.)

Pimp my home

2009-06-12T21:43:00.008+01:00

När det är så här grått, trist och tråkigt utomhus får man se till att sommardona inomhus istället. Det har jag gjort med dubbelhäftande tejp, målarfärg, presentpapper och gamla klädnypor. Det är ett trevligt sätt att fira sina första 22 år och 364 dagar i livet.

Min dag i bilder

2009-05-31T20:29:00.007Z

Jag åkte till Mariefred för att hälsa på familj och djur.

Lillebror var glad och tyckte att hästen också borde vara det.

Mor min tvingade mig att peta på den här. Två gånger. Den heter Johansson och jag tycker fortfarande att han är den äckligaste som finns. (Felåt.)

Sedan stoppade vi in hästen i transporten och lämnade iväg henne.

Till den här snygga saken. Om ett år har vi förhoppningsvis ett föl. Bilden har jag snott från SHAVF, som jag hoppas inte stämmer mig för det.

Förkylningen from hell

2009-05-25T09:46:00.003Z

Den enda synd jag erkänner som synd är den dödssynd en människa begår när hon tycker synd om sig själv, men den synden är sitt eget straff och i sig själv nog. - Bodil Malmsten.

Jag kunde inte sagt det bättre själv, och kunde jag så vore det överflödigt eftersom Bodil redan har sagt det så bra. Men jag ska tänka positivt nu, sluta tycka synd om mig själv. Det kunde ju varit värre - tentan är trots allt inte förrän imorgon.

Blottarblogg

2009-05-21T15:48:00.011Z

Endast genier behärskar kaos. Det har varit mitt argument varenda gång mor min under mer eller mindre allvarliga hot sagt åt mig att hålla ordning på mitt rum. Som hemifrånflyttad bestämmer jag själv hur jag vill ha det och jag vill ha det precis som bilden visar.

Lotten uppmanade oss igår att blotta våra skrivbord. Jag varken äger eller har plats för ett sådant i min lägenhet, så jag blottar istället köksbordet. Det ser ut precis som ett skrivbord bör: en tekopp här, en synonymordbok där och massa papper överallt. (Jo, mamma, det ska vara så.) När jag ser bilden måste jag berömma mig för att allt i kaoset har samma tema, nämligen studier. I vanliga fall brukar det inte alls vara så här strukturerat, men jag hade precis städat.

På min dators skrivbord är det däremot alltid städat ...

... för där har jag en "Diversemapp" där jag lägger program jag inte vågar ta bort och precis allt som jag inte orkar sortera för stunden. ~~Ungefär~~ Precis som min garderob.

Sommarterminen 09

2009-05-20T12:43:00.003Z

Som om det inte vore nog att plugga under höst- och vårterminerna fick jag för mig att söka till lite sommarkurser. Nyss fick jag besked, så förutom extrajobb med stora maskiner ska jag läsa två av följande kurser i sommar:

Företagsekonomi - Marknadsföringens etik, 7,5 hp
Informatik - Människa, informationsteknologi, interaktion, 7,5 hp
Informatik - IT och etik, 7,5 hp

Jag väntar fortfarande på antagningsbesked angående ytterligare tre kurser. Mitt största problem inför sommaren är nu alltså att välja vad jag helst vill läsa. Det är ett angenämnt problem.

Saker som gör en glad:

2009-05-16T17:57:00.005Z

Journalistik

2009-05-15T14:31:00.005Z

I skolan håller vi, bland väldigt mycket annat, på att källkritisera en artikel. Jag har nu ägnat flera timmar åt detektivarbete och kommit fram till att det mesta som står i artikeln är felfelfel, att källorna inte är oberoende och att det väldigt ofta är så när det står någonting i kvällstidningar. (Vilket i och för sig inte kom som en nyhet, men ändå.) Jag tycker lite synd om artikelförfattaren när jag tänker på att det är minst 20 andra personer som ingående kritiserar hennes artikel och förmodligen också ser igenom fulknepen och bristen på kunskap i ämnet. Det får mig att:

1. inte alls vilja bli journalist, och
2. att bli den bästa journalisten i världen.

Eftersom det inte ligger i min natur att kasta in handdukar är det med andra ord bara att sätta igång och jobba för alternativ nummer 2. Men först ska jag ta reda på varför det luktar bränd plast och ryker utanför mitt fönster.

Lärdomar och hastighet

2009-05-14T15:31:00.005Z

I förmiddags fick jag tipset att oftare använda högre högklackade skor än de högklackade jag brukar använda. Detta för att inte hela tiden rusa när jag ska någonstans. Tydligen ser jag ut som en ångvält (nåja) när jag är på språng och tydligen är det inte bra.

Sagt och gjort, jag letade fram mina favoriter bland de högsta högklackade skorna i min skoarsenal, och försökte sedan att utföra dagens uppgifter i maklig takt. Det har inneburit att jag har missat en buss, fastnat i två dörrmattor, spillt ut kaffe när jag gått, fått skavsår och snubblat i en trappa. Eftersom man ju inte snubblar ett dugg mer sansat och makligt bara för att man har högre klackar på sig gjorde jag bra i att ha med mig ett par extra, lite lägre högklackade skor i väskan. Med dessa på fötterna lyckades jag både gå i trappor, dricka upp en ny kopp kaffe och förutom det - att bli av med intervjuoskulden! Jag ställde frågorna och Lotten berättade hur man ställer frågor mycket bättre. Jag har således lärt mig om både intervjuteknik och etik vid ett och samma tillfälle! Mitt intervjuobjekt fick mig dessutom att märka att jag inte alls går särskilt snabbt. När hon satte fart i radiohuset hade nästan inte en chans att hålla jämna steg.

Nu har jag transkriberat intervjun och kommit fram till att hon pratar snabbt också - i en hastighet av 7 A4/halvtimme!

(Eftersom jag använt orden lärdomar och hastighet i rubriken måste jag påpeka att hastighet är beroende av riktning och att det därför borde heta i en fart av 7 A4/halvtimme. Jag har fortfarande, sedan gymnasietiden, inte förstått varför det ändå heter som det heter. Det tänker jag lära mig imorgon.)

Läsupplevelselista

2009-05-07T22:16:00.004Z

Jag går på't igen och låtsas som om den extrema bloggtorkan aldrig har funnits. Här är en ovanligt bra lista om ovanliga läsupplevelser:

Tre viktiga läsupplevelser under din uppväxt?

Den första ”riktiga” boken jag läste var Stephen Kings Christine. Den var full av svåra ord, handlade inte om hästar och var tjock som en tegelsten. När jag läst ut den hade jag kvar en känsla av att klara allt i läsväg. Det var mäktigt.

Andra viktiga upplevelser var när min svensklärare plockade ut extraböcker åt mig i grundskolan. Det var titlar som Breven inifrån, Imorgon när kriget kom (John Marsden, båda två), Pappa Pralin (Anna Jörgensdotter) och Hon går genom tavlan, ut ur bilden (Johanna Nilsson). Det var en viktig upplevelse för att de fick mitt läsintresse att nå nya höjder och för att min svensklärare såg och uppmuntrade mig i det.

Det var inte riktigt tre upplevelser, men det struntar jag i.

Tre viktiga serieupplevelser under din uppväxt?

Har alltid varit dålig på att läsa serier. Men som den hästtjej jag var (och är) hade både Wendy och Min Häst en lyckogivande effekt på mig. Någon annan serie kan jag inte minnas att jag har läst och har jag det så var det inte någon viktig upplevelse.

Romaner som överrumplat berättartekniskt på senare tid?

Per Olov Enquists Livläkarens besök var bättre än bra böcker är i allmänhet. Det var i sanning väldigt överrumplande, både sett till det berättartekniska och till det att jag insåg vikten av att inte döma ut författare som torra och tråkiga.

Bodil Malmstens böcker överrumplar mig fortfarande berättartekniskt. Mest för att hon kan skriva om ingenting på ett sådant sätt att det känns hela vägen in i magens innersta hörn och tillbaka igen. Hon har förvisso bara skrivit en "riktig" roman, (Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån) som bara var bra och inte fantastisk, så det är kanske inte ett helt okej svar på frågan.

Annars blev jag överrumplad av Bert Karlssons memoarer, för att den var skriven på ett himla uselt sätt men ändå var hyfsat läsvärd.

Musik eller inte när du läser?

Det spelar ingen som helst roll. När jag läser så läser jag utan att störas av såväl musik som av bussar jag borde ha åkt med, sovtider jag borde passat eller telefoner som ringer.

Vilken bok blir ytligt bekanta överraskade över att du läst och gillat?

Candide av Voltaire (som är jätterolig!). Fast mina ytligt bekanta vet överraskande sällan vem Voltaire är.

Bibeln är också en sådan bok som folk blir överraskade av att jag har läst (nåja, nästan allt) och gillat (nästan allt, igen).

Finns det någon adaption från bok/serie till film som du ser fram emot?

Jag brukar inte gilla adaptioner från böcker till film. Så, nej.

Vilken bok blir ytligt bekanta överraskade över att du läst och ogillat?

Harry Potter och Sagan om Ringen, och det är inte bara de ytligt bekanta som blir förvånade. Dessutom har jag inte läst ut någon av dem, vilket skulle kunna användas som ett argument mot min ganska negativa bild av böckerna. Men jag har försökt och det räckte.

Vilken författare hade du velat ge en stor kram, tagit en öl med, och vem hade du velat ge en omgång stryk?

Jag hade velat ge en stor kram till Bodil Malmsten, men jag tror inte att hon hade uppskattat det.

Öl dricker jag inte, men om jag skulle göra det så skulle det vara med Bob Hanson, bara för att jag förmodligen hade känt mig ganska oball om jag hade låtit bli. (Fast han kanske mest dricker rödvin?)

En omgång stryk hade jag nog velat ge författaren till Inledning till etiken som är full av stavfel och syftningsfel men ändå får passera som kurslitteratur för till exempel textdesignstudenter.

Hepp!

Salstenta

2009-04-23T13:19:00.004Z

Jag har gjort min allra första salstenta. Efter 7,5 p slit avslutades kursen Kognitiva Processer med en multiple choise-tenta. Det är tacksamt. Att en fråga svarade på sig själv och att man skulle trycka på knappen "Finska" (amerikansk översättning av ordet "Finish") när man var färdig gjorde det hela till en ganska trevlig upplevelse. Klart är att jag inte kan alls så mycket som jag trodde om Depth cues, men att jag är en hejare på att minnas termer och begrepp, och att det räckte gott och väl för att klara av att få VG på tentan. Ännu bättre blir det av att tentan är direkt betygsavgörande.

Nu är det piktogram som gäller. Att jag går en utbildning som stundtals förvandlar mitt golv till ett klipp-och-klistra-paradis känns inte helt fel.

Det går bra nu.

Hästnörderier

2009-04-12T14:12:00.007Z

Jag har träningsvärk from hell. Aldrig någonsin tidigare har jag haft så ont som jag har idag, men jag är lycklig. Anledningen till träningsvärken råkar vara världens finaste häst, och en från marken drillande storasyster.

Ibland är det skönt att det är vår

2009-04-07T20:25:00.004Z

Att det har varit tyst här ett tag beror inte på att jag tappat bort min dator, snubblat och fått hjärnskakning, sågat av mig fingrarna eller gjort något annat sådant som är typiskt mig. Nej, jag har helt enkelt drabbats av våren och ägnar hellre tiden åt att vara snygg i mina nya solglasögon, snora av pollen, få VG* i Stilistik, börja rida igen, jobba, läsa bra böcker och räkna myror på små stubbar i skogen. Men nu så, nu är jag på gång igen.

*Wiiiieeeeehoooooooo!

Matchblogg

2009-03-28T23:12:00.011Z

Pepe, Duda, Deco, Duda, Pepe, Duda, Deco, Semão. Säg det högt och snabbt, det är roligt!

Jag har kollat på fotboll. Sverige spelade VM-kval, borta mot Portugal. Det blev oavgjort och Sverige vann en poäng eller förlorade två, beroende på hur man ser det. Portugisen ~~Ronaldo~~ Eduardo var ute och både hängde tvätt och annat, sa kommentatorerna. Själv lade jag märket till att portugiserna var tatuerade medan svenskarna hade nittiotalsfrisyrer. Och att de spottade på planen. (Hallå alla, får man spotta på planen och varför får man i sådant fall göra det när man ju inte får blöda på planen?).

Majstorovic var som en stenmur, Bissen och Han med mittbenad Backstreet boysfrisyr och långärmad kragtröja under t-shirten sprang snabbt, Henke Larsson spelade fotboll istället för innebandy, Zlatan var avstängd och Isaksson var Top Notch i mål. Fotboll börjar helt klart att krypa innanför mitt intresseområde.

Igen: Pepe, Duda, Deco, Duda, Pepe, Duda, Deco, Semão.

Tips från coachen

2009-03-19T13:06:00.009Z

Om ni någon gång drabbas av en extrem lust att putsa fönster, trots att ni inte har någon som helst utrustning eller kemikailer för det: Säg till mig så kan jag räkna upp minst fem anledningar till varför ni bör låta bli.

Annars kan ni ju bara kasta ett öga på den här bilden av mitt nyputsade fönster.

Uppdatering. Nu har jag putsat ytterligare ett fönster, med diskmedel och tidningspapper den här gången. Jag kommer aldrig att putsa fönster igen, någonsin.

Ibland gillar jag skrivfel

2009-03-13T16:24:00.003Z

Det här är information från min skola om nästkommande kurs. Om ni inte ser vad det står är det helt klart värt att klicka på bilden för att se den i lite större format.

Feber equals total förvirring

2009-03-11T20:45:00.006Z

Feber (latin febris) är ett tillstånd då den kroppsliga temperaturen överstiger den normala, vanligtvis mellan 36 och 37,8 °C, på grund av att kroppens "termostat" skruvats upp. Orsaken till feber är ofta någon infektion, särskilt virusinfektion (...) Symptom som brukar förknippas med feber är låg aptit, illamående och huvudvärk. Källa: Wikipedia

Feber är med andra ord ett utmärkt recept på total förvirring. Det kan vara händelserikt och spännande att vara jag i allmänhet. Att vara jag med feber är händelserikt och spännande i synnerhet. Med tanke på hur mycket feber jag faktiskt haft i dagarna borde jag egentligen veta bättre än att lämna sängen. Idag var jag dock tvungen att ta mig utanför dörren för att skriva färdigt en artikel, göra en stiltransponering, skriva hemtenta, researcha inför bokprojekt, gå till banken, besöka hyresvärdskontoret, kopiera papper ... allt det som jag kom på när jag låg nerbäddad i yran. (Egentligen låg jag inte nerbäddad, utan ägnade jag större delen av tiden åt kaskadkräkningar, men sådant äckelpäckel vill jag inte skriva om.)

Mitt i dagens lektion spreds ett rykte om att våra arbeten från retorikkursen fanns att hämta på expeditionen. Mitt arbete var monterat på en gigantisk kartong som jag tog med mig för några ärenden på stan efter lektionen. Efter tjugo minuter på stan var den gigantiska kartongen försvunnen, och jag har ingen aning om var jag kan ha ställt den. Som plåster på kartongsåret köpte jag Bodil Malmstens bok Kom och hälsa på mig om tusen år. Med den satte jag mig vid en överfull busshållsplats för att vänta på bussen. Efter tio minuter kändes det som att den borde ha kommit, så jag tittar upp - och ser bakdelen på bussen, som är på väg vidare från min plötsligt helt öde hållplats.

Imorgon ska jag på anställningsintervju. Det känns nästan onödigt spännande.

Klagoblogg

2009-03-09T09:03:00.005Z

Ge mig en bruten arm, tå eller fot, vad som helst utom det här: Sjuttioelva graders feber, halsont, illamående, huvudvärk, bambiben och ljusskygghet. I kombination med projektredovisning och grupparbete är det ett utmärkt sätt att få mig att vilja dra täcket över huvudet för all framtid.

Man kan tycka att jag borde förstått redan igår kväll att någonting var på gång, eftersom jag helt oprovocerat ynkade ihop i soffan med tårar och snor som ett niagarafall ner för ansiktet. Men icke. Inte blir det bättre av att jag idag, mitt i feberyran på skolan, blev uppringd och kallad till arbetsintrevju. Kvinnan i telefonen frågade mig om tidigare arbeten, hur jag hanterar stress, hur jag fungerar socialt och om jag kan tänka mig att arbeta även innan sommaren. Jag har ingen aning om vad jag svarade på någonting, men jag hoppas att jag inte gjorde bort mig totalt. I och för sig kanske det inte spelar så stor roll om jag gjorde bort mig nu eller inte, jag kommer i vilket fall som helst att göra bort mig på intervjun på torsdag - jag har nämligen inte en blekaste om vad det är för jobb jag ska intervjuas för.

Reklam

2009-03-04T11:10:00.007Z

Det har väl inte undgått någon att det är Stora bokbytardagen imorgon? Om det är så: klicka på länken för att ta reda på om det händer något bokrelaterat i din stad. Bittes bus har till exempel stora planer för bokbytandet i Mariefred. I Stockholm händer det också grejer.

Så ta med dig en bok (eller flera!) när du lämnar hemmet imorgon. Ser du någon med en intressant bok i handen, fråga om ni ska byta. Om det är själva personen som ser intressant ut, snarare än boken, är det ju ett utmärkt tillfälle att ragga också!

Uppdatering. I Eskilstuna är det bokbyte på Fristadstorget klockan 12-13 samt 16-17!

Jag böjer mig

2009-03-03T22:06:00.008Z

Jag avskyr att erkänna mig besegrad, men ska jag göra det ska det göras ordentligt:

"Då" i kausal bemärkelse är ~~fel och fult~~ olämpligt.

Det är nästan så att jag måste gråta en skvätt nu, jag tycker ju att det ser så flott ut med "då".

När jag blir stor

2009-03-01T22:13:00.007Z

Så här kommer jag tydligen att se ut när jag blir gammal. Alla de som påstår att allt blir bättre med tiden, ombeds härmed att slänga sig i väggen.

Tröstande är dock att jag har en hyfsat trevlig plan för mitt liv som åldring: Jag ska ha ett vitkalkat hus vid någon kust någonstans i världen. Huset ska ha en stor altan på vilken jag ska sitta och dricka rödvin och skriva svår poesi samtidigt som jag blickar ut över havet. En stor äng med vallmo måste naturligtvis också gå att se från min plats på altanen.

Lägger jag till ett mode bestående av slokhattar, stora mörka solglasögon och polotröjor till min vision så känns allt ganska bra igen. Jag måste ju inte heller promt ha speglar i mitt vitkalkade hus vid kusten.

(Jag säger inte att det är så, men det kan vara så att jag morphar fotografier för glatta livet för att jag har en hel hög med recensioner som jag måste ha läst till imorgon, men som jag inte alls har lust att läsa just ikväll.)

Ny tappning, men fortfarande lika skönt att vara galen

2009-02-26T14:17:00.007Z

Ser man på, här händer det grejer! Jag kommer förmodligen att ångra mig bittert och vilja återställa designen ganska snart igen, om jag känner mig själv rätt. Och om jag nu känner mig själv rätt kommer jag med största sannorlikhet i alla fall inte lyckas med att åteställa designen, när jag bittert ångrat mig.

Suicida apparaters boning

2009-02-24T11:40:00.003Z

Såhär i mörka vintern är det kanske inte så märkligt, det att alla elektroniska apparater i mitt hem drabbats av en mycket smittsam förkylning, med depression som följd.

Först var det mitt mobila bredband som hastigt och lustigt drog på sig andnöd och hosta. Sjukdomen drev det stackars bredbandet till ett ytterst dramatiskt självmordsförsök, men hans hjältemodiga ägarinna (jag) genomförde en klumpig men effektiv återupplivning. Dock är han fortfarande svag och stapplig och ännu inte redo att tas i bruk. Frågan är om han någonsin kommer att hämta sig ...

Efter detta drabbades min dator av sorg. Sorgen får honom (ja, alla elektroniska apparater är manliga) att inte vilja starta utan övertalning i form av startreparationer och systemåterställningar. När han väl startat får depressionen honom att vara oberäknelig, egensinnig och obstinat. Detta blir värre var dag och jag vet snart inte längre vad jag ska ta mig till med honom. Inläggning för lobotomi kan komma att bli nödvändigt.

Som om inte detta var nog har min teveapparat (som jag misstänker föddes någon gång under 1700-talet) ryckts med i den tryckta stämningen som råder i lägenheten. Igår kväll kom upptäckte jag med fasa ett tydligt tecken på extrem självdestruktivitet, då han hade röda knivskarpa ränder tvärts över hela skärmen!

What to do?!

Kanske finns det elektronikkurser jag kan gå som i slutändan genererar i någon slags elektroniklicens och fördjupad kunskap om hur man sköter sina apparater, utan att driva dem till kollektiva självmordsförsök?

Gnällspiksinlägg

2009-02-16T17:51:00.006Z

Idag har jag ringt till bolaget som ligger bakom mitt mobila bredband. Ungefär så här gick det till:

1 → 0 → 3 → 0 → 1 → 3 → 1 → 0 → 3→ 9 → 1 → 9 → 0 → 1 → 9 → 3 → 0 →3 → 9 → 7 →☻

(Pilarna är knapptryckningar som för en, förhoppningsvis, framåt i labyrinten med det slutmålet att få prata med en riktig människa och inte en maskin. Gubben i slutet av ledet representerar denna människa. Anledningen till att den är mörk är att jag vill föra era associationer till mörka makter som typ Satan.)

Mitt problem är att jag inte kan komma ut på några sidor på internet, men jag kan koppla upp mig. När jag efter 43 minuter i kö äntligen fick en riktig människa i andra änden av linjen fick jag veta att det enda jag kunde göra för att lösa problemet var att (från min dator) gå in på bolagets hemsida och uppgradera mitt bredband för att få en bättre hastighet. Det är alltså hastighet som har fungerat alldeles utmärkt hittills som jag måste göra snabbare och för det ska jag betala 100 kronor mer varje månad. Efter 43 minuters knapptryckande och telefonköväntande hade mitt enda problem alltså utökats till två:

1. Jag behöver betala mer pengar för att få ett snabbare internet, trots att internet fungerat utmärkt med den hastighet jag haft sedan ett år tillbaka och

2. jag måste gå ut på internet för att lösa problemet, vilket blir ett problem för att grundproblemet innebar att jag faktiskt inte kommer ut på internet.

Efter rådgörande med far min (som ska ha en eloge för sin förmåga att lugna ner sin hetlevrade dotter) upptäckte vi att min abonnemangstyp med fri surf inte längre finns kvar. Mitt abonnemang har istället förvandlats till ett abonnemang där man får använda 1 GB/månad. Använder man mer än så, kompenserar bolaget som står bakom mitt mobila bredband genom att sänka hastigheten till 0,03 GB till dess man lyckats råda bot och förlåtits sina bredbandssynder.

Vad jag vill säga med detta? Jag vill bara understryka det jag skrev i mitt förra inlägg om Lagen om alltings djävlighet. Nu ska jag gå och banka huvudet i väggen.

(Om det här inlägget blir publicerat innebär det att jag lyckats smygsurfa på ett för tillfället oskyddat nätverk från någonstans i huset. Pay back lite djävlighet, liksom.)

Datorhaveri och stilistik

2009-02-16T14:49:00.004Z

Min älskade protes till dator har hastigt och lustigt bestämt sig för att sluta fungera. Den blinkar och startreparerar, surrar och vägrar koppla upp sig mot internet. Således är jag en aning vilsen i min vardag, varför saker som bloggande och ...ptja, det mesta andra jag sysslar med, blir lidande. Hade jag trott på sådant, hade jag kunnat tänka mig att det är den onda ryggen som samarbetar med min dator för att ryggen helt enkelt inte klarar av mitt datorberoende. Men si, det gör jag inte. Det här kan helt enkelt inte handla om någonting annat än Lagen om alltings djävlighet.

Någonting mer positivt:

Idag började vi en ny kurs, i vilken vi ska försöka tillgodogöra oss kultursnobberiet samt använda utropstecken, för att det blir så jävla mycket roligare så. Vi har fått en finfin lista med förslag på böcker vi ska läsa och recensera. Böckerna handlar, vid en första anblick, genomgående om ond bråd död, insekter, krig och brutala kärleksscener.

När den här kursen är slut kanske jag har lärt mig att inte använda ord och uttryck som "således", "varför" och "i vilken" i mina blogginlägg. Det här kan bli precis hur spännande som helst!

Saknad

2009-02-05T23:31:00.007Z

Alla människorna, språken. Värmen som finns där även i den värsta av alla thunderstorms, i snålblåsten och piskregnet - att ändå känna värmen. Tystnaden och bönen, att bara behöva lyfta blicken för att möta den allra mest hänförande av alla utsikter. Dalarna och kullarna, de nästan oändliga fälten av uppradade vinrankor. En äng av solrosor bredvid ytterligare en äng med betande kor och nyss utslagen vallmo. All denna vallmo. Stenhusen och murarna som vimlar av ödlor som värmer sig mot underlaget. Ljudet av syrsorna på kvällarna, ett ljud som jag alltid har hatat förutom när det ljuder just där. Stillheten när tusentals människor är stilla tillsammans, hur påtagligt det är och hur underbart. Och sångerna, de rogivande och vackra.

Jag borde glädjas åt att jag har varit med om det och lugnas av den starka övertygelsen att jag kommer att komma tillbaka dit fler gånger under mitt liv, istället för att drabbas av denna alltför påtagliga och nästan löjligt starka saknad.

Taizé 2008

Blonder by minute

2009-02-02T15:54:00.005Z

Det finns mycket fördomar om blondiner. Det heter till exempel att blondiner har roligare och att blondiner är dumma. Själv tycker jag att det är en fördel att vara blond då det med det utgångsläget är lättare att imponera på folk, genom att till exempel rabbla det periodiska systemet eller kunna stå på ett ben, blunda och tugga tuggummi samtidigt.

Det trista med att vara blond är att håret får en gulaktig råttfärg på vintern. Därför bestämde jag mig för att jag idag skulle ta tag i mitt katastrof till hår och ljusa upp det en aning. Jag fick med mig en vän att köpa kamomill, citroner och silverschampo. Vännen var tveksam då hon är en anhängare till teorin "ju blondare, desto dummare", men jag stod på mig.

Kamomillblekning är betydligt skonsammare än att bleka håret med oxidationsmedlet väteperoxid ( H2O2), och håret blir dessutom bara ytterst lite blekt vid varje behandling. (Det här börjar låta som ett inlägg i en helt annan typ av blogg.)

Så, jag struntade helt sonika i min väns varningar och började blekningsprocessen. Efter första omgången hade de gulaktiga nyanserna reducerats en aning, men jag var inte nöjd utan bestämde mig för att göra om det igen. Innan jag började satte jag på ugnen för att jag senare skulle tillaga en pesto- och mozarellabruschetta. När jag så står i badkaret med schampo och citrusfrukter i högsta hugg hör jag ett våldsamt tjutande. Paniskt slänger jag mig ur badrummet och rätt in i en vägg av rök. Jag viftar mig fram till ugnen där jag med citronklibbiga fingrar gnuggar bort röken ur ögonen och till min förvåning ser en stor skål med popcorn stå och grillas. Jag öppnar ugnen, greppar den skållheta keramikskålen som jag sedan instinktivt släpper så den hamnar på min fot. Därifrån rusar jag till brandvarnaren och lyckas efter många om och men få den att tystna. När röken hade lagt sig och andra hårblekningsprocessen var färdig, med ett liiite ljusare resultat, tillagade jag tillslut maten. Tanken var att jag skulle ljusa upp håret ytterligare lite till efter maten. Varken särskilt nöjd eller glad satte jag mig i alla fall och åt halva bruschettan innan det började klia i halsen ... Tydligen är pesto inte att rekommendera för nötallergiker.

Nu har jag halvt drogat ner mig med diverse antihistaminer och funderar på om jag verkligen behöver blondera håret lite till ...

Tio år senare

2009-01-31T12:53:00.008Z

Det värsta med att städa är att man upptäcker hur skitigt man faktiskt har det, även om man städade senast bara några dagar tidigare. Städandet är särskilt besvärligt när man har en rygg som inte är med på noterna. Det bästa med att städa är att man hittar saker man glömt bort att man har. Idag avbröt jag dammandet med lite bokhyllerensning och hittade det här:

Boken om mig!

Med lite snabb huvudräkning kom jag fram till att det är tio år sedan jag skrev denna bok. Då kunde jag ingenting om närhetsprinciper eller andra gestaltningslagar, men omslagsresultatet är ändå inte så pjåkigt, om jag får säga det själv.

För tio år sedan hade jag tre olika handstilar, min favoritmusik var bland annat 666, The Offsprings, Bloodhound gangs, TLC, Sliverchair och Backstreet Boys, och jag drömde om att föda upp Shettisar och Halvblod. En annan av mina drömmar var att fylla arton för att kunna bli vegeterian och få pierca naveln.

Min familj beskrev jag så här:

Pappa: Båttokig
Mamma: Barntokig
Syster nr 1: Hästtokig
Jag: Hästtokig
Fd. syster: Häst- och Emiltokig
Syster nr 2: Allmänt tokig

Min levnadstecknare, i detta fallet far min, beskrev mig så här:

Som pappa och levnadstecknare är det svårt att vara objektiv. Min uppfattning om Heléne är att hon är mycket snäll och har ett gott hjärta. Hon är hjälpsam och vill alla väl (egenskaper från fädernet). Hon kan vara envis som en röd gris och lite påstridig om hon anser sig förfördelad.
Heléne är ansvarsfull när det gäller sina djur och läxorna, men "hinner" sällan städa sitt rum.

Se där! På tio år har mina tre handstilar förvisso reducerats till en, men min musiksmak är fortfarande lika spretig, jag är än idag tokig i hästar och jag hinner fortfarande aldrig städa.

Om ryggont och axeluträtning

2009-01-26T18:10:00.006Z

För ganska många veckor sedan inledde och avslutade jag min atletiska karriär medelst en "framåtvolt från stor häst". Efter historiens kortaste idrottskarriär hade jag dragit på mig en hel massa blåmärken, skrapsår och svullna armar. Allt det gick över, men när värken släppt upptäckte jag att jag skaffat mig en ny look.

Observera axelhållningen, bortse från flinet.

Så här såg jag alltså ut fram till alldeles nyligen. För någon vecka sedan började ryggen värka något ohemulskt. Eftersom jag inte bara ser ut som Ringaren här ovan, utan dessutom är envis som en röd gris, gick jag runt och var sned lite för länge för mitt eget bästa.

I lördags tog far min saken (mig) i egna händer och lyckades efter många om och men att knäcka tillbaka kotorna till sitt
-förhoppningsvis- rätta läge. Jag är nu rak som en fura i axlarna. Ryggen däremot är buckligare än en puckelpist och värker mer än någonsin. Det är såpass att jag inte vill att någon ska komma i närheten med risken att denna/denne någon ska råka nudda mig någonstans mellan fötterna och hjässan. Om någon trots allt skulle komma för nära har jag för ont för att kunna måtta in ett försvarsslag på första bästa, gärna känsliga, kroppsdel.

Nu är frågan om jag borde vila ytterligare ett tag och låta ryggontet gå över eller om jag borde pallra (halta) mig iväg till en ryggdoktor omgående. Jag vet i alla fall vad jag Vill välja i första hand ...

Dialektalt

2009-01-17T23:01:00.011Z

Dialekter är fascinerande. Där jag kommer ifrån säger man "karta" istället för klättra, "plugg" eller "pärer" istället för potatis och "tröck" istället för tryckte. Det funkar utmärkt och alla vet vad man menar. Dock lider jag av dialektal schizofreni som använder det skånska uttrycket "göra vid sig" för det man gör när man duschar, sminkar sig och klär på sig, samt det norrlänska ordet "he" som kan ersätta ... det mesta.

Sedan jag flyttade till Eskilstuna anser min familj att min dialekt har grötat ihop sig. De mobbar mig när jag frågar om de ska mä eller om de ska gö nå annat iställe. När jag så började skolan här i staden fick jag höra att jag pratar stockholmska, något som jag bestämt tar avstånd ifrån. Till saken hör ju faktiskt att det i min klass går folk från det nordligaste Norrland till det sydligaste Skåne, så det är få som har mandat att avgöra huruvida jag pratar den ena dialektet (stockholmskan) eller den andra (eskilstunamålet). Själv anser jag mig prata sörmlänska. Vi sörmlänningar kallar oss själva för "surmlänningar", vi dricker "mjulk" och går igenom "durrar". Dessutom knyter vi "ugglor" på våra snören. Det är heller aldrig några problem med det, alla förstår att det inte är fåglar man knyter, utan öglor.

Eftersom mina klasskompisar nu ju kommer från olika ändar av landet kan det däremot uppstå, kanske inte problem, men däremot komiska reaktioner. Igår upptäckte vi den minsta gemensamma nämnaren för hästar, insekter och snorkråkor. Det blev många förvånade miner när någon plötsligt berättade för en annan person att denne hade en "kuse" i håret.

Say what now?!

Gudsbilder

2009-01-10T11:54:00.004Z

Idag går Jehovas runt och knackar dörr här i mitt område. Jag lät bli att öppna, men stod och tjuvlyssnade när de pratade med min granne. De berättade att det står mycket trösterikt i Bibeln och att min granne borde läsa den för att få hopp i tider som denna. "En tid när inga mirakel längre sker, när elände präglar världen och Gud är långt borta".

Det lät ju ...muntert.

Studentförmåner

2009-01-02T12:39:00.001Z

Från och med nästa vecka bor jag i en studentlägenhet, helt utan att jag behöver flytta. Hyresfritt i juni och juli - vilken grej!

Årsredovisning

2008-12-31T15:14:00.006Z

Förra året summerade jag månadsvis. I år tänker jag om och publicerar istället en kort sammanfattning (för den som inte gitter läsa min blogg från början till slut för att få veta hur mitt år har varit):

Jag har flyttat från Mariefred till en mysig etta i Eskilstuna. Jag har jobbat och slutat jobba, börjat plugga (två gånger, till och med) och inte ångrat det för ett ögonblick. Jag har följt min hästs utveckling från att vara en ranglig käpphäst till den fina pålle hon är idag. Jag har hittat en massa nya vänner och fritidsysselsättningar. En ny hemförsamling har jag hittat och funnit mig stortrivas i. Jag har varit i Paris och underbaraste Taizé för fjärde gången i mitt liv samt på Skaparläger för första gången i mitt liv. Några riktigt spännande föreläsningar har jag varit på och jag har avverkat två bilar. Jag såg på fotboll flera gånger och insåg att jag gillar det. Jag har spräckt min fot och jag har fått långt hår. Jag provade på meditation och jag bestämde mig för att allmänbildas. Jag skrattade, skuttade, pluggade, grät, red, festade, skrev, nätverkade och umgicks hela tiden med en känsla av tacksamhet för allt jag fick vara med om. Tacksamhet för att 2008 har varit ett så händelserikt, konstruktivt och lärorikt år som det har varit.

Gott nytt år på er, vänner, banditer och annat folk!

(Jösses, så sentimentalt.)

Uppdat. Det verkar som att länkarna inte fungerar som jag hade tänkt att de skulle. Det gör ju hela årsredovisningen lite mer spännande, så jag låter bli att ändra det. (Läs: jag är lat.)

God jul!

2008-12-24T20:23:00.002Z

The Eriksson way of doing it:

Ja, hästen är i huset och ja, tomten är gravid.

Piercing gone bad

2008-12-17T19:48:00.002Z

Jag fortsätter på inslagen bana och skrämmer upp mig själv. Idag gäller det någonting så ytligt som en piercing gone bad. Undrar det kommer att läka ihop och bara lämna det lilla ärr man kan förvänta efter att ha tagit ut en stav som suttit i kroppen fem år, eller om halva magen kommer att spricka upp bara för att den femåriga piercingen helt plötsligt fattade det egna beslutet att snabbt som attan börja migrera utåt. Långt utåt.

Nu ska jag fortsätta kolla på bilder på läskiga ärr och förfasa mig.

Panik

2008-12-16T14:07:00.002Z

Jag har drabbats av scenskräck. Fruktansvärd och plötsligt uppdykande scenskräck som får hela mig att skaka och staka mig och inte få luft. Ren råpanik med andra ord. Jag kan inte förstå var den kommer ifrån eller varför, för som en klasskompis påpekade så är jag "inte någon panikare". Ska man se det från den ljusa sidan så är det sällan som man är så klar över vad man känner som just när man har panik. Att ha fullkomlig kontakt med sina känslor är ju fint, på något vis.

Pfft.

Å nu blir'e reklam!

2008-12-15T16:30:00.002Z

Tänkte bryta bloggdvalan med att tipsa om ett fint blogginlägg om omtanke och ansvar som mor min har knåpat ihop. Kan dessutom passa på att tipsa om någonting som funkar ypperligt som pausunderhållning för mig nu i förfäliga pluggstresstider, nämligen en helt förträfflig litterär julkalender.

Kommunikation och Media

2008-12-08T14:43:00.005Z

Tänkte bara flika in att det är lika kul att läsa den nya kursen "Kommunikation och Media" som det är att stoppa huvudet i en myrstack. Att stoppa huvudet i en myrstack är inte alls kul.

Over and out.

Var nyss på en intressant föreläsning. Min ordning är rubbad; kursen kan mycket väl tänkas bli kul.

Skördar sympatier

2008-12-05T19:31:00.004Z

Min syster nr 2 är så atletisk att hon slår volter på kommando och hon skulle mycket väl kunna stoppa fötterna bakom huvudet, stå på en hand och peta näsan samtidigt. Själv har jag så dålig motorik att knappt kan gå och tugga tuggummi samtidigt, än mindre slå några volter eller ens en liten kullerbytta. Igår hände dock någonting som fick mig otroligt imponerad och förvånad över mig själv; jag gjorde en framåtvolt!

Ungefär så här gick det till:

1. Jag på häst i full fart, 2. Jag ovanför och framför obefogat skuttande häst, 3. Jag på marken, häst hemsprungen till stallet.

De röda prickarna som ser ut som dramatiska blodspår är i själva verket min färdväg och skuttandet var i själva verket mycket mer dramatiskt än det fjantiga skuttandet som bilden visar.

Jag är imponerad av mig själv, men idag har jag ont. Skitont. Sympatier mottages med glädje som kommentar i bloggen eller ännu hellre i form av saltlakrits, choklad och hett te serverat i min -av er städade- lägenhet.

Mitt spännande liv

2008-11-27T14:52:00.004Z

Ibland är det spännande att vara jag. Som idag till exempel, när jag för första gången på väldigt länge lät håret lufttorka, för att sedan upptäcka att det såg ut så här:

Mitt annars nästan spikraka hår - jättelockligt!

God hates the world?!

2008-11-24T12:21:00.003Z

Jag hoppas innerligt att det här är bara är ett ovanligt smaklöst skämt. Den gud jag känner till hatar inte någon människa. Inte ens de människorna som står bakom sajten. Hatet gentemot de människorna som står bakom sajten får vi stå för själva och det gör jag.

Debut (eller "Allmänbildning del 2")

2008-11-23T18:19:00.013Z

– Vad många mål de gör, sa publikgrannen imponerat. Jag kände mig stolt som i alla fall visste att det inte var några mål, utan poäng. Men visst var de många!

Jag har tittat på mitt livs första Volleybollmatch. Som ett led i min allmänbildningsplan ingår nämligen att försöka förstå mig på sport och passande nog spelade Eskilstunas damlag (Eskilstuna KFUM) mot Stockholm idag. Förut har jag vänligt men bestämt tackat nej till att vara publik vid något sportevenemang alls, men idag var det alltså dags.

Klockan strax innan tre befann jag mig på Munktellarenan med smörgåsar, saft och anteckningsblock. Klockan tre när startskottet skulle ha avfyrats var stockholmslaget fortfarande inte på plats i hallen. Klockan halv fyra började de droppa in, en efter en. Droppandet droppade på ett sirapsliknande sätt och det tog ytterligare en bra stund innan hela laget var på plats. Då flätade de varandras hår, bytte tröjor femtioelva gånger och åt matsäck innan de började närma sig bollarna. Vid den här tiden hade vi i publiken träsmak i baken och Eskilstunas volleydamer började bli trötta av den ovanligt långa uppvärmningen.

Efter vad som kändes som en smärre evighet satte dock spelet igång. Den allra minsta tjejen i motståndarlaget som var kort nog att gå raklång under nätet for runt som en iller och tog nästan varenda boll som kom emot henne. Hon skrek åt sina lagmedlemmar vad de skulle göra och visade en sådan sportanda att jag nästan fick svindel. Riktigt imponerande!

Eskilstunas tjejer spelade i mina ögon helt suveränt och satte den ena bollen efter den andra. Under servarna var hela hallen knäpptyst och jag kämpade emot impulser att skrika ”Koooooom igeeeen brudar!” varje gång. Eftersom jag har en fördom om att man ska skrika när man tittar på sport tyckte jag att skrikande hade visat att jag var en inbiten sportare och sportåskådare. Jag lät dock bli vilket jag fick höra efteråt varit mycket klokt.

En för mig okänd man i publiken berättade att de spelade i set upp till 25 poäng. Man spelar bäst av fem set men om ett lag vinner tre set på rad är matchen vunnen och slut. Precis det gjorde Eskilstuna och alldeles för snabbt innan matchstart var spelet över. Efter mitt livs första Volleymatch gick jag ner och klappade om de spelare jag kände, berömde dem för deras spel och tackade för att jag blivit mer eller mindre övertalad att se den spännande matchen. Mina volleyvänner stirrade på mig som om jag vore ett UFO. Det var tyligen en ovanligt tråkig match jag hade beskådat ...

Några av Eskilstunas Volleybrudar. Bilden är snodd och från ett helt annat tillfälle.

Bildningsblogg

2008-11-18T10:52:00.007Z

Bland det värsta jag vet är när jag inte vet saker. Som vilken fotbollsspelare som är vilken, vad världens alla huvudstäder heter, varför det blir så mycket skum om man blandar diskmedel, bakpulver, salt, tvättmedel, såpa, klorin och vatten eller vilka Hasse & Tage är. Turligt nog är det nästan bästa jag vet att lära mig saker.

Under de närmaste veckorna ska jag allmänbildas! Jag ska se på fotboll, läsa "Geografiboken åk 9" och jag ska damma av mina kemikunskaper.

Imorgon är det en träningslandskamp mellan Sverige och Holland som jag kommer att missa, hur jag än bär mig åt. Det är himla synd för inför matchen har jag lärt mig att de ska spela på Amsterdam Arena, att Kim Källström och Sebastian Larsson ska anfalla och mittfälta, att Henke Larsson (trots att han är gammal) fortfarande spelar fotboll, att Elmander inte är i toppform, att Mellberg och Zlatan är trötta och får ledigt samt att Isaksson och Wiland ska stå i mål fast inte samtidigt. (Hepp!)

Vilka Hasse & Tage var lärde jag mig igår - de är "som Magnus och ~~Frasse~~ Brasse, fast bätte!".

Mitt andra jag

2008-11-16T15:56:00.004Z

Till morgondagens föreläsning ska jag ha skrivit en text på temat "Mitt andra jag". Det borde inte vara något större problem att skriva en sådan text, men det är det. Mitt andra jag är nämligen inte alls med på noterna. Hon vill mycket hellre bädda ner sig i sängen och förbanna snön och kylan, än att utlämnas i text av sin ansvarstagande och vuxna hälft.

Uppmaning

2008-11-15T16:00:00.013Z

Lotten har ~~uppmanat~~ schmuppmanat mig -igen. Hon gör det ofta för att inte gilla uppmaningar, så jag visar god vilja genom att lyda order. (Som om jag inte ääälskar att bli uppmanad att skriva saker.)

Första gången jag ...

1. ... åt tacos har jag verkligen inget minne av. Att be mig komma ihåg det är som att be mig komma ihåg första gången jag åt makaroner. Jag kan däremot berätta att jag alltid får konstiga blickar när jag äter tacos, eftersom jag i princip bara fyller dem med köttfärs, ost och creme fraiche ( jag vet inte var fnuttarna ska sitta i första ordet, så här får ni några att sätta dit själva, som ni tycker: ``´'). Om jag ska slå på stort eller är jättehungrig brukar jag lägga lite pasta i dem också.

2. ... körde bil körde jag pappas Renault 5 i hästhagen i Mariefred. När jag tröttnade på att köra innanför staketet körde jag på en liten landsväg ut i skogen och tog sönder avgassystemet. Sist jag körde bil, körde jag pappas Volvo och tog sönder däcket.

3. ... sov i tält var när min morfar smällde upp det jättestora militärtältet på farmor och morfars gräsmatta. De bjöd in hela hjorden av kusiner som låg och berättade spökhistorier för varandra till sent in på natten (till klockan 20.00 ungefär, skulle jag tippa på).

4. ... drack alkohol var alkoholen stulen från kompis föräldrars bröllop. Jag och tre tjejer (kompisen inräknad), alla 14 år, snodde två flaskor Whiskey samt några staröl och cider. För er som har kännedom om Mariefred: vi började dricka vid Puttetågets station och fortsatte tills vi var vid kärleksön vid slottet. Där föll vi, väldigt ograciöst, motmarken och spydde som rävar. För er som inte har kännedom om Mariefred: sträckan mellan ÖSLJ och Gripsholms slott är ca 500 meter. Jag hade gärna återgett hela berättelsen, men av förklarliga skäl är mitt minne inte helt klart.

5. ... fick ett jobb barnvaktade jag två tjejer. Den ena tjejen tittade på Byggare Bobb om och om igen (jag visste inte hur man gjorde med videospelaren, förutom att spola tillbaka och trycka på play). Den andra tjejen färgade jag håret rött på. Föräldrarna tyckte inte att det var helt lyckat, men jag fick komma tillbaka flera gånger.

6. ... stod på en scen spelade jag "Emma" i "Den galna familjen" för Mariefredsskolans lågstadieklasser. Vi åt rött bröd och sprutade karamellfärgad grön möjlk på varandra från våra munnar. En succé, naturligtvis.

7. ... svimmade var när jag inte åt mat. Det var otrevligt och läskigt. Ingenting jag kan rekommendera, med andra ord.

8. ... svarade på en fånig enkät ~~var för över ett år sedan. Då fick jag veta att jag var helt normal.~~ Första gången, skulle det vara, och det var förmodligen en fånig enkät om astma. Typ, blir du anfådd när du springer? Inte alls lika kul som den sista fåniga enkäten jag svarade på.

Jag uppmanar Stora syster i vassen, Karin, Johanna, Hosanna, Sera Jonatan (igen:`´`´), Sofie och Catharina. Shoot!

Ghetto livin'

2008-11-11T20:55:00.003Z

Jag och min granne är osams. Eller jag är osams med min granne, han vet inte om det ännu. Ända sedan jag flyttade in har han så gott som varje kväll spelat fem gamla låtar på repeat och på fruktansvärt hög volym. Här kan ni lyssna på en av låtarna, jag tänker inte göra det.

Till saken hör att jag ju är uppvuxen mitt ute på landen och där blev man mest störd av brölande rådjur, råmande kor och en eller annan familjemedlem. De sistnämnda kunde jag vänligt men bestämt säga till att sluta störa mig. Rådjuren och kossorna fick - och kunde - man vänja sig vid, eller i värsta fall skjuta. Jag vet med andra ord inte hur jag ska lösa problemet. Grannar av den sorten jag har kan man inte vänja sig vid, och vad jag har hört är det inte okej att skjuta folk.

Lite krydda i tillvaron

2008-11-10T19:52:00.004Z

Vi leker bokförlag i skolan just nu. Uppgiften innebär att vi ska ta fram fullständiga riktlinjer för en bok. Den färdiga bokens ämne råkar inte vara sådär rungande intressant, men själva grejen att leka bokförlag med allt vad det innebär, är det. Har jag sagt att jag hittat rätt? Att jag brinner för min utbildning och att det är bland det mest intressanta jag kan tänka mig just nu? Annars säger jag det nu: så är det!

Annat som är riktigt intressant just nu är Miriams inlägg om höga tak och låga trösklar och det här. Alltihopa av det där, alltid.

Ettårsdagen

2008-11-07T14:59:00.004Z

Idag är det den 7 November 2008. Det är väl knappast någon nyhet för de flesta. Vad de flesta däremot inte vet är att det är en väldigt speciell dag för mig; nämligen min ettårsdag.

För precis ett år sedan ringde jag mina närmaste vänner och min familj och grät av lycka. Jag kan helt ärligt säga att den dagen är den dag då jag känt mest stolthet i hela mitt liv. Det var mig själv jag var stolt över och jag är lika stolt fortfarande. Den 7 November 07 blev jag friskförklarad. Hurra för mig!

Den hårfina gränsen mellan galenskap och genialitet

2008-11-03T12:44:00.005Z

Förr när folk påstod att jag var knäpp eller fjantig brukade jag svara lite lagom muntert att det var en mycket korrekt iakttagelse - jag hade det till och med på papper, även om ord som ”knäpp” eller ”fjantig” sällan används i journaler. Den annalkande ettårsdagen i åtanke tänker jag att jag kanske visst inte har blivit av med min knäpphet: den tycks bara ha ändrat form. (Summan av alla laster är trots allt konstant.)

Idag började jag till exempel dagen med att drömma att jag gick upp, gjorde vid mig och åkte till skolan. Ni kan ju tänka er hur förvånad jag blev när jag vaknade upp av att en klasskompis skickade ett efterlysnings-SMS och frågade var sjutton jag höll hus. Efter det brutala uppvaknandet tvingades jag göra om hela proceduren det innebär att göra vid sig för att se någorlunda anständig ut innan jag for till skolan på riktigt. När jag sedan skulle åka hem från skolan hoppar jag på första bästa buss (Ja, jag åker buss. Det är en protest mot det kalla vädret och min kassa kondition.) och hamnar bortitok. Arg som ett bi var jag över att busschauffören inte hade vett att köra rätt väg, innan jag kom på att det i själva verket är jag som inte har vett att hålla reda på vilket håll som är hemåt. Borsökna och Torshälla är ju trots allt två olika delar av staden ...

Väl hemma bestämde jag mig för att ta itu med mina missfärgade tekoppar. Eftersom vanligt diskmedel inte har kunnat råda bot på fläckarna blandade jag mig en egen cocktail av diskmedel, bakpulver, salt, tvättmedel, såpa och klorin som jag snabbt rörde ihop med en tesked. Nu har jag ett hemmagjort, utmärkt recept på städkemikaliebomber och ett skummigt resultat av det spritt i hela köket. Var det inte lite så det gick till när t.ex. Einstein och Fleming laborerade?

Pyssel i Lustiga Huset

2008-10-27T19:46:00.020Z

Jag har varit och pysslat i Lustiga Huset; den omtalade gula villan innehållande en ännu mer omtalad familj. Maken till mysvimmel har jag aldrig skådat, trots att jag själv är uppvuxen med ett varierande men alltid stort antal syskon i ett stort hus. Ica drog med mig, som varande pysselnörd, på jobbuppdrag och vi har i flera timmar klippt, klistrat, hällt glitter och färg på golv, bordsdukar och inte minst på oss själva. Till hjälp hade vi sex stycken barn och två föräldrar. En av föräldrarna hade min lärare tidigare under dagen refererat till som "Skribenten, radioprataren, föreläsaren och bloggaren som dessutom har fem ungar. Sa jag det, FEM UNGAR!". Den andre föräldern vill jag själv referera till som "den historieberättande, föreläsande, författande, sjungande och glada fembarnspappan".

Som pysselnörd har jag naturligtvis ett favoritpysselscenario: Det ska vara stojigt (check), en aning ostrukturerat (check), stort pysselutbud (check), på en mysig plats (check) och i sällskap av många barn (check). Ytterligare en komponent som förgyller pysselstunden är kladdandet.

Utmärkt exempel på kladd. Här har Lottens mobil oavsiktligt blivit pimpad.

Det blev förstås många fina saker också. Jag är grymt imponerad av bland annat en liten bil i cernitlera som Moa gjorde. Jag skulle själv inte kunnat göra den hälften så fin, och då har jag ändå varit keramikerlärling.

Spana in halsbandet också, ett sådant vill jag ha!

Tyvärr har jag ingen bild av det allra snyggaste pysslet: en kopp målad med akrylfärg på både in- och utsidan. Det var dock "inte meningen" att koppen skulle vara täckt även invändigt, enligt konstnären Sigge. Att vi sedan glömde bort att lacka koppen så att inte all färg lossnar och förgiftar kaffet (om den, Gud förbjude, kommer att användas) känns inte så viktigt.

Nu ser jag färgburkar, penslar och glitter framför mig när jag blundar, och min mage är full av lycka. Men vänta ...jag ser någonting annat också ...

Basketbollar, naturligtvis!

Angående Svenska kyrkan

2008-10-24T12:55:00.005Z

Igår var jag på en spännande föreläsning som hölls av Olle Carlsson, präst, sommarpratare och författare till boken "Kristendom för ateister". Föreläsningen var otroligt inspirerande, engagerande och berörande.

En av mina tankar som väcktes handlade om Svenska kyrkans rätt och skyldighet att vara just Svenska kyrkan. Någon ur publiken pratade om vikten att välkomna ateister, muslimer, buddister, agnostiker, hinduer och you name it. Självfallet vill jag se en öppen kyrka som erbjuder möten mellan människor, religioner och synsätt. Självfallet tycker jag inte att man ska exkludera någon människa ur ett sådant sammanhang. Det hoppas jag att alla andra också tycker. Dock tycker jag att det går lite för långt när det talas om att ändra gudstjänstformer och traditioner för att det ska passa andra med andra synsätt. Det var ingenting som egentligen kom upp på föreläsningen, men jag har hört det i andra sammanhang. Ett sådant sammanhang är bland andra skolavslutningarna i kyrkan, där predikanten måste tala på ett sådant sätt att personer med andra religioner inte ska känna sig exkluderade. Men vad händer då med Svenska kyrkan? Vad händer med den mötesplats som är så viktig för många just för att de får möta andra med samma synsätt, möta sig själva och möta den gud de bekänner sin tro till? Jag vill att Svenska kyrkan ska vara ett forum för sådana möten, i gudstjänster och högmässor. Det är inte rätt forum att klämma in och anpassa efter fler religioner. Svenska kyrkan måste få stå för det de säger sig stå för. För det är så viktigt för så många fler än man kan tro. Jag Vill att folk ska kunna mötas och jag Vill att Svenska kyrkan ska vara en öppen plats, men inte på bekostnad av den tradition och tro som den tillhör.

Nu var det här inte alls vad jag vill ägna blogginlägget åt. Jag ville skriva om det inspirerande och berörande i allt det som Olle berättade igår på föreläsningen. Det jag skrev nu har knappt med föreläsningen att göra, men tanken väcktes där. Det jag fick med mig från föreläsningen är fortfarande för viktigt och berörande för att urholkas med mina ord.

Förkylningsmonster

2008-10-18T22:51:00.003Z

Tydligen gick det inte hem att publicera en bild på ett slemmigt monster som illustration för hur jag känner mig just nu. Kanske detta kan ge en bättre bild:

Jag dregglade just på min tröja och på mitt tangentbord.

Insert: random rubrik

2008-10-14T19:00:00.003Z

Jag skriver en text om text. Jag har ingenting annat i huvudet just nu än skolarbeten i allmänhet och min text om text i synnerhet, och det kan jag inte skriva om. Det begriper väl alla att jag inte både kan skriva min text om text och en text om att skriva en sådan text. Där har ni min ytterst godtagbara ursäkt för att jag har försummat bloggen på sistone.

Bilbiktarblogg

2008-10-02T13:58:00.006Z

Hosanna berättar bilhistorier och eftersom jag har några sådana på lager tänkte jag också dela med mig.

1. Den första bilhistorien är från dagen då jag tog mitt körkort. Glad i hågen rännde jag hem till Syster nr 1 och lånade hennes Volvo för att köra en sväng. Jag kom till P10 i De Gula Rosornas Stad. Där fastnade jag i en snöhög. En jättestor snöhög som låg tio meter bredvid vägen...

2. Jag lånade mammas automatväxlade Volvo för att åka med ett gäng Mariefredare till Åkers Styckebruk. När jag skulle därifrån la jag i backen (jomenvisst), vinkade överlägset åt några Åkersbor och körde. Rätt in i stenmuren framför bilen...

3. Jag hade kört från Eskilstuna och skulle parkera på gården i Mariefred, men råkade parkera uppepå en stubbe. Bilen hängde och dinglade där tills jag fattade mod och bad Systers sambo att ta ner den igen.

4. Det bär mig emot att säge det, men jag är ganska dålig på att parkera och måste ofta backa några gånger för att komma rätt i parkeringsrutan. När jag en gång lyckades få bilen rätt på första försöket blev jag så glad att jag glömde bort att bromsa. Fick dock stopphjälp av staketet framför parkeringen.

5. Det här skäms jag för än idag: jag har backat in i en Merca. Eftersom det var så ohemulskt pinsamt gasade jag därifrån på två röda sekunder och har ingen aning om den fina bilen fick några märken.

6. Jag körde i ett parkeringshus och tänkte vara effektiv och ta reda på var parkeringsautomaten fanns innan jag parkerade. Det resulterade i att jag missade att svänga när väggen kom.

Uppdat.
Efter att en påminnelse ramlat in i bland kommentarerna behöver jag uppdatera med ytterligare en bilhistoria.

Alltså, bilhistoria nummer 7 som inträffade för ett par år sedan när jag lånat mammas volvo och körde lite för snabbt. Med mig i bilen hade jag Syster nr 2 med tillhörande vän. När jag precis kommit upp i 90 km/h upptäcker jag en fasan som står på vägen. Jag har lärt mig att man inte ska bromsa för fasaner för att inte riskera att sladda ner i diket, men Syster nr 2 skrek med sitt allra mest hjärtskärande skrik att jag skulle bromsa. Det gjorde jag men tyvärr lite för sent så vi åkte rätt ner i ett krondike och närapå kilade in bilen mellan en stenbumling och en lyktstolpe. Fasanen körde jag på, på vägen ner i diket. Den dog.

Utlopp, angående missbruk

2008-09-29T21:02:00.004Z

Jag har tänkt att det finns vissa saker som jag inte velat ta upp på den här bloggen. Självdestruktivitet och dylikt hör till de sakerna, men ikväll kan jag inte låta bli. Jag såg just en film om en författarinna som debuterade för fyra år sedan. Hennes bok hyllades och sades vara den starkaste boken på hela det året. Hela boken igenom beskriver författarinnan ingående sitt missbruk av droger, alkohol, sex och självskador (samt tillvägagångssätt!). Det hade kunnat vara bra, det hade kunnat öppna upp ögonen på folk vars ögon behöver öppnas. Efter vad jag har förstått (och jag anser mig ha förstått) blev författarinnan utmålad som en gudinna i somliga kretsar. Hon idealiserades och tusentals ungdomar hade och har henne som sin främsta förebild. Anledningarna till att jag kände att jag ville skriva det här nu är att filmen som visades, visade en sönderskuren och sönderknarkad människa som drogade och betedde sig allmänt oförsvarbart. Under de sista minutrarna av filmen fick man se en textsnutt där det stod att författarinnan varit drogfri sedan ett år tillbaka. All heder åt henne, det är enormt starkt. Men vad talar högst till de unga människor som har självdestruktiviteten som ett ideal; de femtio minuter där författarinnan knarkar, skriker och gråter eller den sista lilla textsnutten som beskrev att hon inte tagit återfall det senaste året? Jag kanske har missat någonting, men hos mig går filmen inte alls hem som varken informerande eller inspirerande åt något håll som kan räknas som bra.

Joråsatte...

2008-09-15T19:36:00.004Z

Att jag såg ett teveprogram just där de översatt "the gospel of Matthew" till "Matthews' evangeliet" på svenska och att jag har feber med tillhörande tungt huvud och allmän ynklighet. Att en utländsk (det hade lika gärna kunnat vara en icke-utländsk men nu var det inte det) man tyckte att det var helt okej att dra ner dragkedjan på min kjol när jag stod vid baren och bara ville ha ett glas vatten här om dagen. Att det inte går någonting värt att se på teven när man råkar vara sjuk en Måndag, så att man tvingas se dåliga serier med ännu sämre översättningar. Sådant behöver inte innebära att man blir grinig och trött, men det blir man.

En sak till vad det ja.

2008-09-05T10:41:00.002Z

Ytterligare någonting som är spännande är att jag om några timmar åker på skaparläger med ett gäng från Ansgarskyrkan här i Eskilstuna. Det är spännande för att jag nästan inte alls vet vad vi ska göra förutom att prata och vara kreativa. Sådant är jag bra på, men är jag bra på att åka på läger med likasinnade? Äventyr och utmaning, it is.

P.S. Jag är jättepeppad. D.S.

Drama

2008-09-04T11:56:00.005Z

De senaste två veckorna har jag gråtit fyra gånger, helt utan varken uppenbara eller gråtvärdiga anledningar. Jag vet inte vad det beror på och det gör det hela ganska spännande.

Annat som är spännande är skrivövningar, stiltransponeringar och pubrundor.

Ett blogginlägg om vatten.

2008-08-31T19:25:00.003+01:00

Vi ska skriva två texter på temat "vatten" i en av kurserna som precis har dragit igång. Den ena texten ska vara faktainriktad och den andra ska vara i friare form, d.v.s. prosaisk. Båda texterna ska lämnas in imorgon och jag har fortfarande inte börjat. Istället för att skriva har jag rensat och organiserat om i garderoben, möblerat om och burit ner lådvis med saker i källarförrådet. De personer som känner mig vet hur allvarlig min skrivkramp är efter att ha läst vad jag gjort istället. Jag kan inte skriva om vatten. Skriver jag om vatten blir jag törstig och i det tillståndet klarar jag inte av att skriva.

Uppdat. Jag skriver nu. Törstigt och sömningt skriver jag och finner att jag inte nämnt orden "vatten" en enda gång i min första text. Jag funderar på att åberopa min konstnärliga frihet och lämna in den ändå. Kanske kan jag kompensera det hela genom att skriva orden extra många gånger i den andra texten. Det blir nog jättebra! (Observera den rungande ironin.)

Snävt

2008-08-30T11:23:00.004+01:00

Jag tycker inte om att begränsas. Nu är det så att bokstäver kan inte kombineras på hur många sätt som helst för att bilda vettiga, läsbara ord och meningar. Det blir snävt och det är det nu. Jag kan inte uttrycka det jag allra helst vill och jag avskyr det.

Vad är väl en Fredag?

2008-08-29T17:40:00.004+01:00

Första veckan som student är över. All information får mitt huvud att värka, men hjärtat klappar lyckligt med sina klaffar. Jag har sovit tre timmar efter skolan idag och har således missat tåget som skulle ta mig till Västerås för en kväll innehållande lekar och stora mängder alkohol, som det bör när man är rookie. Det var en freudiansk försovning. Någonting inuti mig säger att jag borde stanna hemma och det gör jag. Istället ska jag ägna mig åt läsning av Sylvia Plaths dagböcker. Muntert så det förslår!

Förändringens höstvindar blåser

2008-08-28T12:06:00.005+01:00

Nu är det höst och jag pimpar tillbaka bloggen till dess ursprungliga utséende. Spill inga tårar, det är fortfarande samma blogg och det fortfarande lika skönt att vara galen!

Psst! Jag har lagt till några bra, roliga och allmänt trevliga länkar också.

Rookieuppdatering

2008-08-27T16:39:00.006+01:00

För att inte hänfalla åt extremförespråkning av omåttligt supande ska jag berätta någonting roligt:

-Idag har vi haft en föreläsning på 4 timmar om hur man loggar in på sina studentmejlkonton.

"Det lät ju helt horribelt", kanske ni tänker, men det var det inte. Det var kul. Det mesta är kul just nu och imorgon börjar en ny kurs igen, nämligen Textdesign 1, - ännu mera jättekul! (Det låter ironiskt men det är det inte. Jag är gravallvarlig.)

För övrigt kan jag berätta att jag har slängt kryckorna åt skogen* och att jag känner mig vilsen då jag inte ska på en enda fest på hela dagen.

Auf Wiedersehen!

*Oroa dig inte Johanna, de är egentligen inte i skogen utan hemma i min hall. Du ska få dem tillbaka!

Panikuppdatering

2008-08-24T15:21:00.004+01:00

Efter en alltför lång bloggdvala tänker jag härmed uppdatera med ett panikinlägg. Grannen var nyss här och lånade min dammsugare och passade samtidigt på att påminna mig om att jag imorgon ska befinna mig vid Sporthallen för upprop inför fyra års studier. Jag har sagt upp mig från jobbet och från och med imorgon är jag Textdesignare.

Förra terminen när jag skulle läsa en kurs var jag nervös. Nu vet jag inte om jag vill kräkas eller skutta runt. Med tanke på min kryckkrävande spricka i foten lutar det mest åt alternativ #1.

Tänk om jag snubblar sju gånger och gör bort mig totalt! Tänk om ingen vill bli kompis med mig! Tänk om det inte finns någon som Jag vill bli kompis med! Vad ska jag ha på mig?!

Jag avskyr att inte veta vad som väntar. Jag vill ha koll på saker, veta var jag ska befinna mig och när och i vilket skick och detta vill jag veta minst en vecka i förväg.

Ytterligare en panikfaktor: hur i hälsofil ska jag ta mig ner till skolan? Ska jag gå ner med kryckor måste jag börja gå någon gång inatt och kryckor på en cykelpakethållare innebär risker för både mig och min omgivning. Går jag utan kryckor kommer klassen hinna springa ifrån mig mellan Sporthallen och skolan och jag kommer att gå vilse. Det är inte okej. Inte Okej!

Så. Det känns inte det minsta bättre efter att ha skrivit av mig.

au revoir

2008-08-01T09:15:00.002+01:00

Bryter tystnaden endast för att säga au revoir och auf Wiedersehen, för inatt (ohemulskt tidigt i morgon, snarare) drar jag till paradiset på jorden, aka Taizé. På söndag är jag där igen, tre och lite till år sedan sist. Först ska jag förströa mig i Paris i något dygn. Dricka kaffe och kolla på konst, såntdärnt livgivande ni vet.

Extreme makeover, Horse edition

2008-07-13T19:37:00.010+01:00

Istället för att fortsätta att deppa över reservplaceringen tänker jag dela med mig av någonting som gör mig glad ända in i själen: mitt och mina systrars halvblodssto Josepha (e: Jirlow-Maraton-Utrillo, u: Zaida22). Vi köpte henne i December 2007. När vi lastade ur henne ur transporten stirrade familj och släkt storögt och förskräckt på det fyrbenta djuret som närmast såg ut som en anorektisk, naken käpphäst med ett jättehuvud. Bildcollaget nedan visar Josepha från December till Maj. Jag tror att även de som är totalt ointresserade av hästars anatomi kan se skillnaden.

Förra ägaren rakade hästen med en detaljtrimmer, därav den fläckvisa behåringen. På de första två bildern i collaget har hon praktiskt taget inget hår alls. På sista bilden har det äntligen börjat växa och man börjar ana vilken färg hon har.

I slutet av Juni såg Jossan ut så här:

Det finns just nu ingenting som gör mig lyckligare än att kolla på den hästen. Nu kommer jag förmodligen att bli kallad hästnörd för resten av livet. Det är en titel jag kan bära med stolthet.

Antagning

2008-07-10T21:23:00.006+01:00

Antagningsbeskedet har trillat in på Studera.nu under dagen. Jag står på reservplats 5 i Gymnasiebetygsurvalsgruppen och på reservplats 3 i Högskoleprovsurvalsgruppen till det program jag helst av alla vill läsa -Textdesign. Detta innebär att jag i värsta fall inte får veta om jag får tillträde till programmet förrän efter terminsstart. Eller, i värsta fall får jag veta att jag Inte kommer in alls men det vill/orkar jag inte ens tänka på. Ser man till statistiken har intagningspoängen skjutit i höjden rejält för just det programmet, just denna intagningsomgång. Det suger och det gör mig arg över att jag ägnade gymnasiet åt att ränka kalorier istället för att göra det jag skulle. Ska man försöka se det roliga i det hela så är det att jag placerades bättre i Högskoleprovsurvalet än i Gymnasiebetygsurvalet, jag som gjorde mitt högskoleprov bara för att prova på och för att det faktiskt verkade lite roligt. Ytterligare en sak som är roligt är att jag blev antagen till Innovationsprogrammet -MTO mot Informationsdesign, något som hade varit ännu roligare om det varit det programmet som stått högst på min vill-gå-lista.

Uppdat. Jag känner mig mycket bättre till mods nu efter att grannen (aka Ica) har lovat att, iförd shorts och sport-bh, springa ett varv runt kvarteret om jag inte kommer in på Texdesign. Märkligt hur tröstsamt det kan vara när en vän riskerar att behöva skämma ut sig. Jag håller dock tummarna för att hon ska slippa, hur frestande synen än må vara.

Bilbrakarblogg

2008-07-05T22:08:00.002+01:00

I förra inlägget drabbades jag av tacksamhet och tackade bland annat min bil för att den bara går och går och går. Jag ber härmed om att få ta tillbaka all tacksamhet.

Imorse när jag skulle fara till jobbet började kostapengarlampan (aka Check Engine) att lysa mitt på motorvägsavfarten. Med andan i halsen rattade jag bilen 100 meter in på avfarten innan det plötsligt började smattra i hela bilen. Men ännu mer anda i halsen konstaterade jag att alla konstapengarlamor på instrumentpanelen gick mambojambo och att bilen inte längre gick att styra. Jag fick helt sonika stanna på en mittrefug som var smalare än bilen och vika in sidobackspeglarna för alla bilar som susade förbi i tusennittio kilometer i timmet på var sida om mig. Vid det tillfället var paniken total och jag ringde till Far min och yrade om att bilen skulle explodera och jag skulle bli påkörd och så sönderslagen att det skulle ta flera dagar innan man kunde hitta alla delar av mig. Far min lugnade mig snabbt och kom tillsammans med Mor min och Lillebror till min undsättning och vi (= föräldrarna. Själv satt jag i passagerarsätet och filurade på en plan som innebar att jag aldrig mer skulle behöva köra bil) kunde bogsera min skitförbannat jättedöda bil till Mariefred. Väl där haffade jag Sveriges äldsta och rostigaste Jetta och kunde åka till jobbet.

Jettan köpte mina föräldrar för en herrans massa år sedan och det är den enda bil som inte går sönder, trots att den består mer av rost än plåt. Nu måste jag köra den. Det är inte det att jag är otacksam eller tycker illa om att behöva köra bilar som är nästan äldre än mig. Det går bra att köra Jettan så länge jag inte behöver svänga och bromsa, och det behöver jag.

(Pssst, tack pappa och mamma för räddningen!)

Tacksamhet

2008-06-25T17:41:00.003+01:00

Miriam tycker att jag ska visa lite tacksamhet, för tacksamhet mår man bra av. Jag vet inte om jag ska tacka för någonting eller tacka någon så det får helt enkelt bli lite random tackande:

Min familj vill jag både tacka och tacka för. Pappan, mamman och hjorden med syskon. Utan dem hade jag bara varit en liten lort. Mina vänner som stått ut med mig under alla mina turer vill jag också både tacka och tacka för. Tack för att vi har så kul tillsammans, för att vi är så barnsliga och allvarliga och glada och ledsna och galna och snygga ihop. Hästarna vill jag tacka för att de är hästar som jag gillar i allmänhet och just de hästar de är som jag gillar i synnerhet. För att de får mig att slappna av och må bättre än bäst. Min bil vill jag tacka, som bara går och går och går, med eller utan antenn och med rost och motorgnissel. Alla glada kunder på jobbet, -tack! Författare som skriver bra böcker som jag kan läsa och inspireras av, hjärtligt tack till er, och alla bloggare som fördriver mina trista timmar med sina ord. Tack för min sköna säng och för att det finns hallon och lakrits. För att jag får må bra och för det mesta får vara en gladskit tackar jag för. Tack till mig själv också, för att jag lärt mig vara både stark och svag och absolut tack för att det finns så många skomodeller att man aldrig i sitt liv behöver tröttna!