onsdag 21 april 2010

Ibland är det skönt att vara jag

Jädrar i min lilla låda, vilket ös! Jag har ingen aning om var det kommer ifrån men jag vet att det började i min mage för två veckor sedan, och yttrade sig som kaskadkräkningar from hell. Eftersom jag sällan gör som alla andra så slog jag till på att syssla med den trevliga sysselsättningen i fem dagar, innan jag tog mitt förnuft - alltså min mor - till fånga och åkte in till akuten. Där fick jag helt vanligt vätskedropp, åt lite, spydde och blev satt i asyl i mitt föräldrahem. Dag sex var jag grön och blå och borta och fick således åka tillbaka till akuten. Denna gång lärde jag mig att om sjuksköterskorna sätter datum på droppnålen (som ju inte är en nål) så är det ett dåligt tecken, som i mitt fall betydde ett par dygn i barriärvård på Akutvårdsavdelningen. Där fick jag en annan sorts dropp och för att fatta mig kort: Vad ni än hällde i droppet, kära AVA - ge mig mer!

Sedan en vecka tillbaka har jag varit hyperaktiv, positiv och asjobbig och jag har älskat varenda sekund av det! Fast å andra sidan kanske det har någonting att göra med att den så kallade semestern äntligen är slut också ... Och egentligen var det nog mest det jag ville säga. Semestern är slut, hurra!