Änder med förskräckelse

De allra flesta personer som känner mig känner också till min största skräck. De allra flesta tar också hänsyn till den skräcken och går snällt med på att servera sommarfikat inomhus, springa före och sondera terrängen på badstränder och i skrämselsyfte gå strax före mig över stora torg.

På wikipedia står det om min rädsla:

Ornithophobia is a type of specific phobia, an abnormal, irrational fear of birds.

Det finns dock en person i min närhet som ger blanka sjutton i allt vad fobier heter och har dessutom valt att utmana fobin genom att skaffa runt tjugo stycken av dessa små stora mardrömmar till äckelpottiga, kräkframkallande fobiobjekt. Detta trots att min rädsla är inte alls är irrationell. Fåglar är de facto livsfarliga djur. Farligast av allt är vingarna, fötterna och huden och om man nuddas av dessa kroppsdelar dör man, minst. Situationen med den hänsynslösa fågeldiggaren i min närhet blir ett problem, särskilt när jag i godan ro öppnar stalldörren och möts av det här:

Fåglar! Överallt! I stallet!!

Ser ni gummiklubban som ligger på golvet? Den kastade jag i förskräckelse in genom dörren när jag såg vad som fanns där inne. Personligen tycker jag att fåglarna ska bo i sitt fågelhus och att det var synd att jag inte siktade bättre när jag kastade klubban. Tydligen är det för kallt i fågelhuset och hästarna fick snällt gå med på att låta änderna husera i en av boxarna. På så vis förfryser inte änderna sina fötter eller dör av köldskador. Det är också synd.