torsdag 4 november 2010

lördag 3 juli 2010

Bloggpaus

Om man har en blogg ska den skrivas i och just nu skriver jag mest intervjutexter, debattartiklar och paperexams i mina sommarstudier. Och i ärlighetens namn; jag har varit en bad bloggerska på sistone. Så nu tar jag en paus. Kanske. På återseende?

/Heléne

onsdag 26 maj 2010

Ett skepp kommer lastat

Storasyster i vassen-Miriam tycker att det är dags att blotta sina laster. Jo, alltså...-Karin har hakat på och jag vill inte vara en bangare. Tyvärr är jag så fruktansvärt odiskret att mina laster är uppenbara för vem som helst efter att ha sett mig i fem minuter på femtio meters avstånd. Helst skulle jag ju vilja att folk tyckte att jag var mystisk och spännande; en sådan person som det alltid fanns fler sidor och egenskaper att upptäcka hos, för det hade passat utmärkt med min självbild. Jag tror nämligen att jag egentligen är en vansinnigt intressant person. Jag brukar till och med fantisera om hur jag blir intervjuad för stora utländska magazines (beakta att jag inte anser vanliga tidningar vara goda nog) om min senaste bok som vunnit Pulitzerpriset, Augustpriset och ah - Nobelpriset. Se framför er nu hur jag vid den tanken nöjd och leende lutar mig tillbaka och gör följande:

  • Pillar sönder mina nagelband. Vilket ju faktiskt tar bort nöjdheten eftersom det gör djävulusiskt ont och får naglarna att se ut som efter att man har skrapat bort intorkad hästbajs från en skrovlig stallvägg och sedan försökt tvätta händerna med sadeltvål och inte använt fuktcreme efteråt. Till er som inte vet hur det ser ut kan jag säga att det är fult.

  • Tuggar på en penna. Blyerts, stift, bläck, tusch - det spelar ingen roll för själva tuggandet. Tuschpennor smakar godast och blyerts är mer skonsamt för tänderna. Den här lasten tycker jag dock ganska mycket om, men det är ändå en last eftersom det varken är ekonomiskt eller hygieniskt och för att jag tuggar pennor oftare än mat och det är dumt.

  • Kommer på att jag borde gått och lagt mig för flera timmar sedan och att jag återigen har försjunkit i tankar på den kända författaren jag ska bli när jag är stor. Här försvinner nöjdheten helt och hållet, för jag har oftast inte hunnit med ens i närheten av allt jag skulle under dagen och därför måste stanna uppe i ytterligare ett par timmar. Tyvärr är nätterna också oftast alldeles för korta för allt som jag vill och borde hinna med för att kunna skryta i alla magazines om hur produktiv och kreativ jag är.

Nu kan ni sluta föreställa er mig så att ni inte ser de laster jag tänker ägna mig åt men inte skriva om. Som att typ peta i näsan och äta en hel påse saltlakrits på en kvart. (Se där, jag är inte ens hälften så intressant som jag tror.)

måndag 17 maj 2010

Effektiv förträngning

Det är strålande vackert väder och jag har bestämt mig för att jag inte får lämna lägenheten förrän jag skrivit klart minst en av fyra texter som ska vara klara inom två veckor. Eftersom jag tycker så synd om mig själv varvar jag skrivandet med andra saker som man egentligen ska göra på regniga dagar. Dock, måste jag erkänna, är jag ohyggligt effektiv om man mäter aktiviteter/ord, och det gör man om man inte vill behöva ställa sig och banka huvudet i väggen i ren skolprestationsångest. Hur som helst, på 127 ord har jag hunnit med att:

1. Rensa bland mina skor. På en timme har jag lyckats kasta 16 par, och hallen ser fortfarande ut som ett bombnedslag hos en något besatt samlare. Jag har bestämt mig för att endast ha 50 par skor kvar när jag är färdig och beräknar att det kommer att ta ytterligare ca 2 timmar innan jag har nått mitt mål.





2. Göra en lampa. För det har jag behövt klippa ut och sy fast 117 pappersbitar och 3 tårtspetsar och det har jag hunnit på hälften av de skrivna orden.



I den här takten kommer jag att hinna göra om hela lägenheten innan de där texterna är klara! Det är inte så illa pinkat, om jag får säga det själv. Men om sanningen ska fram så skrev jag det här långa inlägget av en enda anledning: Att jag ju vill visa min fina lampa. Seså, ge mig beröm nu!

lördag 8 maj 2010

Kulkorrektur

I den här bilden finns en av anledningarna till att det är så vansinnigt roligt att läsa Textdesign.


(Klicka på bilden om du ser lika dåligt som jag!)

tisdag 4 maj 2010

Ett angenämt problem

Sommaren är räddad - jag ska få lära mig massor! Helst av allt vill jag lära mig så mycket att det kommer att ta 250% av heltid under sommarterminen, men jag har ännu inte riktigt kommit fram till om det personlighetsdragets konsekvenser är bra eller dåligt för min hälsa. Om det inte är bra så måste jag välja bort över hälften av kurserna och att välja bort saker ger mig ångest = är dåligt för min hälsa. Se själva hur svårt det kommer att bli att välja när alternativen ser ut såhär:
  • Kreativt skrivande 7,5 hp
  • Marknadsföring 7,5 hp
  • Medieanalys 7,5 hp
  • Att skriva för webben och interaktiva medier 7,5 hp
  • Barn- och ungdomslitteratur 7,5 hp
Allra bäst vore det kanske att hoppa på en mattekurs också och lära mig förhållandet mellan tidsåtgång och tidstillgång, så att jag slipper liknande problem i framtiden ...

onsdag 21 april 2010

Ibland är det skönt att vara jag

Jädrar i min lilla låda, vilket ös! Jag har ingen aning om var det kommer ifrån men jag vet att det började i min mage för två veckor sedan, och yttrade sig som kaskadkräkningar from hell. Eftersom jag sällan gör som alla andra så slog jag till på att syssla med den trevliga sysselsättningen i fem dagar, innan jag tog mitt förnuft - alltså min mor - till fånga och åkte in till akuten. Där fick jag helt vanligt vätskedropp, åt lite, spydde och blev satt i asyl i mitt föräldrahem. Dag sex var jag grön och blå och borta och fick således åka tillbaka till akuten. Denna gång lärde jag mig att om sjuksköterskorna sätter datum på droppnålen (som ju inte är en nål) så är det ett dåligt tecken, som i mitt fall betydde ett par dygn i barriärvård på Akutvårdsavdelningen. Där fick jag en annan sorts dropp och för att fatta mig kort: Vad ni än hällde i droppet, kära AVA - ge mig mer!

Sedan en vecka tillbaka har jag varit hyperaktiv, positiv och asjobbig och jag har älskat varenda sekund av det! Fast å andra sidan kanske det har någonting att göra med att den så kallade semestern äntligen är slut också ... Och egentligen var det nog mest det jag ville säga. Semestern är slut, hurra!

tisdag 30 mars 2010

Snorigt gästspel

Jag gästspelar på hemmaplan med tjuvstart i skolan, frihetssamtal och kompishäng, men ska alldeles snart iväg på sista "semestervändan". Därför struntar jag blankt i att det är Stilla veckan och att det inte riktigt passar sig att påskpynta för fulla muggar. Vad jag däremot kanske inte skulle ha struntat i är att extrem pollenallergi och björkris är en hyfsat taskig kombination?Hemmavistelsen blev liksom mer präglad av snor, sprutnysningar och röda ögon än av njutning.

Fast å andra sidan: I mitt föräldrahem är den enda bestående påsktraditionen en keramiktupp som ser ut att vara full som en alika. Den traditionen är så pass bestående att den står framme året runt. Visst har vi fått påskägg också, men då i en godisskål och på långfredagen istället för ... när det nu är man egentligen ska få påskägg(?). På julen har förvisso vi både prydnadstomtar och julgran. Men tomtarna hatas av hela familjen, utom möjligen av lillebror, och granen är vi alla allergiska mot. Så jag tänker bannemig stå ut med mitt björkris. Astma- och allergianfall tillsammans med stora mängder snor är ju liksom det som ger mest traditions- och högtidskänsla av allt!

Glad Påsk!


fredag 19 mars 2010

En olidlig semester

Den här sortens semester är vidrig; efter tjugofyra dagar har jag sett och hört helt ofattbart tragikomiska saker och jag får inte blogga om det!

måndag 22 februari 2010

Det är lika bra att bita ihop och få det gjort


Hoppsan, så frånvarande jag har varit! Och hoppsan igen, vad det inte kommer att bli mycket ändring på den saken under den närmsta tiden. För nu drar jag iväg på en slags semester, skulle man kunna säga om man har morbid humor, och det ska man ha. Under tiden kan ni ju sitta och titta på den här bilden. Jag hoppas att ni förstår hur rolig den faktiskt är.


Auf wiedersehen, gott folk! Skotta gärna fram våren till dess att jag är tillbaka. Tack på förhand.

måndag 25 januari 2010

Änder med förskräckelse


De allra flesta personer som känner mig känner också till min största skräck. De allra flesta tar också hänsyn till den skräcken och går snällt med på att servera sommarfikat inomhus, springa före och sondera terrängen på badstränder och i skrämselsyfte gå strax före mig över stora torg.

På wikipedia står det om min rädsla:

Ornithophobia is a type of specific phobia, an abnormal, irrational fear of birds.

Det finns dock en person i min närhet som ger blanka sjutton i allt vad fobier heter och har dessutom valt att utmana fobin genom att skaffa runt tjugo stycken av dessa små stora mardrömmar till äckelpottiga, kräkframkallande fobiobjekt. Detta trots att min rädsla är inte alls är irrationell. Fåglar är de facto livsfarliga djur. Farligast av allt är vingarna, fötterna och huden och om man nuddas av dessa kroppsdelar dör man, minst. Situationen med den hänsynslösa fågeldiggaren i min närhet blir ett problem, särskilt när jag i godan ro öppnar stalldörren och möts av det här:


Fåglar! Överallt! I stallet!!


Ser ni gummiklubban som ligger på golvet? Den kastade jag i förskräckelse in genom dörren när jag såg vad som fanns där inne. Personligen tycker jag att fåglarna ska bo i sitt fågelhus och att det var synd att jag inte siktade bättre när jag kastade klubban. Tydligen är det för kallt i fågelhuset och hästarna fick snällt gå med på att låta änderna husera i en av boxarna. På så vis förfryser inte änderna sina fötter eller dör av köldskador. Det är också synd.

måndag 18 januari 2010

Tre gratisråd och en rapport i omvänd ordning

Jag överlevde skaparlägret. Se här, så bra det kan bli:


Det fanns ett biblo! Här kunde jag klappa på Svenska skrivregler ,
ge slängpussar åt ordböckerna och lukta på lyrik.


Och titta här:

Utvändigt ser logen ut som Mariefred!


Jag har målat och skrivit, spelat teater, varit orkester med kroppen och rösten, tagit toner, stått i cirklar, spelat konservburk och trumma, sovit väldigt lite och umgåtts en massa.

Så, med den rapporten avklarad ska jag passa på att följa Lottens råd till bloggtorkade bloggare. Rådet innebär att dela med sig av tre råd och eftersom jag råkar vara fullproppad av sådana (som jag i och för sig sällan efterlever själv) vill jag härmed sprida min vishet:

1. Åk på konstiga läger trots att du inte vill. I själva verket kanske det bara är så att du inte vet om att du egentligen vill. Det konstiga lägret kan också vara meditation, curling, traktorrace eller annat som verkar ... konstigt.

2. Bli en nörd. Hitta ett lämpligt ämne och snöa in dig fullständigt. Att jag inte har någon motivering till rådet gör att jag kan smyga in ett extraråd, nämligen att det ibland är vettigt att göra saker baföratt, liksom.

3. Rengör hålet i bakre väggen på ditt kylskåp ofta och med tops. Om du inte gör det så flyttar det in någon (ett monster) där som tittar ut på dig när ni öppnar kylskåpsdörren, och som tillsammans med en massa bakterier smider planer på att ta över din värld med start i din mat. Det är otrevligt.


torsdag 14 januari 2010

Jag har saknat dig, livet

För ett par timmar sedan satte jag sista punkten i sista arbetet i terminens avslutande kurs. Nu ligger jag på soffan med snuttefilten datorn på magen och benen i vädret, och klappar mig själv på axeln samtidigt som jag värmer mig på en kopp te (vilket inte hälften så avancerat som det låter och ungefär sjutton gånger skönare). Jag är ledig. Ledig!

Detta trevliga faktum firas genom tväråkning till Mariefred imorgon för ett kärt återseende av hästarna som jag inte träffat på veckor. (Hej familjen! Det ska förstås bli kul att se er också.) Därefter fortsätter firandet med någonting jag blev fullkomligt livrädd och totalt jättefascinerad av för en tid sedan, nämligen Skaparläger. Hur jag kommer att hantera det den här gången återstår att se. Om jag överlever en hel helg med improviserande, låtande med kroppen, gestaltning som statyer, datorlöshet (!), målande, samtalande och skrivande återkommer jag med en rapport när jag är hemma igen.

Jag ska vara utan datorn, sa jag det?

söndag 3 januari 2010

I backspegeln

Det nya året inleddes på det bästa tänkbara vis: på fest med härliga vänner. Någon gång sa någon till mig att året kommer att fortsätta i den anda det inleds. Att jag dagen efter nyårsafton återinsjuknade in i tidernas infektion/förkylning/influensa/förbannelse från någon ond varelse som vill mig ont måste alltså betyda att 2010 kommer vara all about balans i livet.

För att skicka iväg det gångna året på riktigt ska ju man resumera det, så här har vi då mitt år 2009:

Januari
Något ljushuvud på skolan hade lagt ett stort grupparbete över julen, så dagarna efter nyår ägnades åt rapportskrivande i Kommunikation och media och idésprutning åt Eskilstuna kommun. Kort därefter skrev jag sagor om fornnordisk mytologi på dagtid och ledde skrivarworkshops på vardagskvällarna. På helgerna kalasade jag ihop med klasskompisar och blev alldeles för full och det var kul. Någonting som var mindre kul var att jag såg ut som Quasimodo efter fall från stor häst.

Februari
Månaden då jag skrev fler stilanalyser än någonsin och upptäckte att jag gillade just det, och att jag således måste vara en nörd – hurra! Förutom den sortens nörderi ägnade jag mig åt att planera en aktivitetsvecka i kyrkan och att strosa runt bland vackra saker på mitt gamla jobb och få betalt för det. Det jag allra mest minns från denna månad är dock hur alla apparater i min lägenhet bestämde sig för att självdö en efter en.

Mars
Eftersom en konsultchef kände och bara ääälskade min syster nr 2 blev jag anställd rakt upp och ner innan mitt livs första riktiga anställningsintervju var över. På intervjun hade jag 39 graders feber och var osäker på vad det egentligen var för jobb jag hade sökt, men tackar systern för att jag kom undan med det. Jag blev rekryteringskonsult och pluggade tentatermer medan jag klättrade runt på stora maskiner tillsammans med gubbar i blåställ. Månaden bjöd också på lekafton som senare hamnade i tidningen, lillebrorspassning och mitt livs första fönsterputsningsförsök.

April
Jag gjorde mitt livs första salstenta. Två av frågorna besvarade sig själva och när man var klar med tentan skulle man trycka på knappen ”Finska” (Amerikansk översättning av ordet ”Finish”.)

I Ansgarskyrkan var jag med om en alldeles hemsk och otroligt underbar retreatdag där jag (och ett gäng andra) var tysta under en hel dag med pyssel, lunch, läsning och mässa med dansimprovisation.

Mina kära barndomsvänner vände hemåt och tillsammans firade vi påsken med party ala grande och sedan ytterligare några partyn. Det var fint att leva i april!

Maj
Jag genomförde mitt livs första riktiga intervju på ett mycket taffligt vis men kirrade ändå VG. Förutom det bestämde vi oss för att skicka iväg hästen (Josepha) för betäckning med Simsalabim – en stilig hingst, tyckte vi. Josepha var inte lika imponerad. Jag blev också antagen till en hel hög med sommarkurser och kunde bara välja och vraka vad jag helst ville lära mig under sommaren.

Juni
Jag fyllde år och firade det med ett gäng glada vänner. Först var vi hos mig, men hamnade sedan på ett suspekt ställe med låsta dörrar som visade sig vara en gammal nerlagd krog knökad med fulla fjortisar. Vi gick hem.

I födelsedagspresent fick jag (bland annat) en svart gitarr som blänkte mig glad ända in i själen. Grannarna blev däremot inte så glada på mitt oändliga plinkande.

Midsommar firades och det badades och gjordes utflykter. Efter att nästan ha längtat ihjäl mig efter hästen fick vi hämta hem henne från hingsten igen. På det hela taget var det en alldeles utmärkt månad att vara jag.

Juli
Jag jobbade lite, solade mycket, kalasade en del och började plugga lite smått. Kurserna var Informatik med fokus på internet och Författarskap med fokus på Astrid Lindgren. Eftersom det visade sig at hästen inte var dräktig fick vi återigen lämna iväg henne till hingsten. Det sammanföll olyckligtvis med min vecka som husvakt i mitt föräldrahem. Efter tre dagar var jag vän med en igelkott och kanske världens största padda. Svältfödd på umgänge for jag iväg och träffade min gymnasieklass för första gången på ett helt år (?) och spenderade en trevlig kväll i De gula rosornas stad.

Augusti
Jag avslutade mina sommarkurser, jobbade ännu mindre men solade mer. Mina vänner försökte lära mig simma, men det gick inte den här sommaren heller. I slutet av månaden började jag som skribent för skolans kårtidning. Min första artikel var ett skämt. (Nej, inte på riktigt men det sög död hund, om ni ursäktar uttrycket.) Den ”riktiga” skolan kickade igång med kursen ”Lätt läst och avlyssnat”, ett kursnamn som också det lät som ett skämt. Hästen gjorde tydligt att hon inte ville bli mamma och vi fick rätta oss efter det.

September
Min protes (datorn) gick sönder och sedan gick gitarren sönder. Efter det dog teven (igen), men sedan blev livet helt okej igen. Jag fikade, jobbade, skrev, bastufestade och läste.

Oktober
Jag ägnade den mesta av min vakna tid framför datorn och InDesign för att göra bokomslag och affischer. Det gick alldeles utmärkt trots att jag återigen fallit/flugit av min häst och fått hjärnskakning. Alldeles utmärkt var det också att baka pizza och fika tillsammans med alla systrar samtidigt.

November
Jag blommade ut och blev ett psykfall på Halloween. Aldrig någonsin tidigare har jag upplevt att mitt inre varit i sådan fas med mitt yttre! När tvångströjan åkt av åkte jag till min gamla stad och ledde skrivövningar med ungdomar och konfirmander. Jag upptäckte hur mycket jag saknar konfirmandarbetet men också att det räcker gott och väl att bara göra det ibland.

December
Jag fick svininfluensavaccin och dog nästan (om man kryddar sanningen lite). Återigen var jag fast vid InDesign, men denna gång för att göra en tidning och en bok. Resultatet väntar jag fortfarande på och jag lär få vänta minst till dess det blir klart, för att arbeta effektivt långt innan deadline är en konst jag inte lärt mig behärska under året.

Julen firades utan häst i huset och mellandagarna spenderades delvis i Strängnäs med kraschat knä, och delvis i Nyköping och sedan i sängen på grund av ovan nämnda infektion/förkylning/influensa/förbannelse.

För att knyta ihop säcken tänkte jag avsluta med en bild på några av ovan nämnda härliga vänner vid tolvslaget, men det får jag inte för de har någonting i handen. Istället önskar jag alla en god fortsättning på det nya året så ...eh, god fortsättning! Det här året ska jag bannemig lära mig att simma!