torsdag 31 december 2009

Gott nytt år!


Jag får klagomål för att jag inte bloggar. Så här kommer årets snyggaste foto som ett löfte om ett bättre bloggår 2010.
Jag och Ica är gitarr!

tisdag 24 november 2009

Att vara eller inte vara psykfall

Jag har en vän som alltid ser prydlig ut. Hon är fin i håret, har snygga kläder och vet hur man beter sig bland folk. Däremot har hon en tendens att sprida saker omkring sig och kan förvandla ett rum till ett inferno på en milisekund. Jag tycker att det är en otroligt charmig egenskap, faktiskt. För några veckor sedan tog denna vän med sig sin sambo, lillebror och två vänner till Eskilstuna för halloweenfestande. Eftersom festvärdinnans stora lägenhets alla sovplatser var fullbokadade bestämde vi oss för att vi skulle sova sex personer i min lilla etta istället. Man kan lätt säga att jag fick med mig flest (och snyggast) ragg från krogen.


Mina ragg: Skadad Elias, Sexy nurse-Åsa (som är min ovan nämnda vän), Hårdrockarstefan, Djävulsmartina, Psykoheléne (jag) och Tjuvmicke.

Här om veckan dök foton från halloweenfestandet upp på Facebook. Jag har sedan dess fått höra kommentarer som "Men Heléne ... varför tvångströja? Vad är det för fel på att vara djävul eller häxa, liksom?"och "Ärligt talat, du tycker inte att det är lite opassande att klä ut sig till psykfall?"

Tydligare bild. Tröjan är både varm och mjuk samt ger lite variation från mina vanligtvis nästan alltid svarta kläder.

Igår lades ytterligare fotografier från festen upp på Facebook. Åsa har fotograferat ett av mina köksskåp och uttrycker sin åsikt med bildtexten "Lelle, detta är tvångsmässigt beteende!!!!!!!!!!!!!!!!" Lelle är vad jag heter när jag inte är i Eskilstuna och bilden ser ut såhär:



Nu kan jag inte bestämma mig för om Åsas reaktion på skåpstrukturen beror på att hon själv inte är den mest ordningsamma människa jag känner eller om det helt enkelt är ett ypperligt svar till de som var skeptiska till min psykutstyrsel.


torsdag 19 november 2009

Liten smileyskola för morfar

Morfar skriver "blablabla vad är smileys?????" bland mina kommentarer. Därför kommer här ett inlägg för honom.

Smileys är figurer som man kan göra med tecken som finns på datorns tangentbord eller mobiltelefonens knappar. En parentes tillsammans med ett kolon blir till exempel en glad gubbe. Luta huvudet åt vänster och kolla här:

:)


Här kommer en väldigt glad smiley:

:D


Och här en som flirtar, är ironisk eller bara lite skämtsam:

;)


En ledsen smiley ser ut såhär:

:(


Det finns förstås många fler smileys än det här, och så kan man göra blommor och sådant också. Såhär gör man en ros:

@-`-,-- (Typ så, i alla fall.)



Om du nu lutar huvudet åt andra hållet kan du se ett hjärta här:

<3

Om du tycker att det verkar konstigt eller dumt kan du använda den här smileygubben:




Den är osynlig!

Lycka till!

onsdag 18 november 2009

Ler igen!

Nu är min smileyfria vecka över. Det har inte varit överdrivet spännande att leva utan dem men lite har jag lärt mig ändå:


1. Jag måste tänka mer på mina formuleringar om jag inte använder smileys.

2. Det är bra att tänka mer på sina formuleringar.

3. Jag har inte haft behov att använda smileys i något blogginlägg, alltså borde det betyda att bloggarna är i vanliga fall är skonade från smileys.

4. Jag använder extremt mycket smileys i chattar och i bloggkommentarer.

5. Ibland måste man bryta mot smileyförbud. Helst innan man blir osams på grund av missförstånd.


Nästa vecka ska jag undvika undvikanden, på alla tänkbara sätt. Jag känner på mig att det kan bli mycket spännande, konstruktivt och lärorikt!

tisdag 10 november 2009

Smileyfria veckan

Joakim uneditet har kommit på att just den här veckan är en Smileyfri vecka. Jag hittade informationen via Lotten och inser att jag redan har lyckats använda säkert 20 smilegubbar sedan veckan började. Shame on me!

Dessutom: jag "kan" inte göra riktiga smileysar, utan använder mig av någon Frida Kahlo-inspirerad variant som ser ut så här om jag är glad:

(:

Är jag istället ledsen, ironisk eller skämtsam ser de ut så här:

):
(;

Och ungefär 1 av 5 personer förstår vad jag menar med mina gubbar. Ergo är det totalt meningslöst att jag gör dem, missförstånden blir ändå lika många. Så here we go -- min smileyfria vecka inleds ... NU!

lördag 24 oktober 2009

Fler tips från coachen

Om ni någonsin får lust att sjunga och spela Tenacious D (den här låten i synnerhet) jättehögt på gitarr, särskilt på morgonen när rösten låter extra hemsk och om ni bor i lägenhet, kan jag dela med mig av två tips:

1/ LÅT BLI! Men om ni inte kan låta bli så
2/ se till att åtminstone ha alla fönster stängda.

Det blir lätt pinsamt annars, kände jag. Efteråt.

onsdag 21 oktober 2009

WV har alltid rätt

Det är bråda dagar. Sjuttiotvåtusen skolarbeten ska redovisas och lämnas in i princip samtidigt och jag kan inte låta bli att tycka lite synd om mig själv. Då är det skönt att någon bekräftar och konstaterar att man faktiskt har skäl till sin självömkan, även om denne någon råkar vara WV.



Fotnot. Jag älskar fortfarande mina studier. Till och med så mycket att jag får skuldkänslor när jag klagar, och därför måste skriva fotnoter som dessa.

måndag 19 oktober 2009

Hantverkare

Imorse när jag vaknade kom jag ihåg att jag skulle få besök av hantverkare under dagen. Jag hatar att få besök av hantverkare, dels för att mitt hem är min borg och en väldigt privat sfär och dels för att den privata sfären råkade se ut som en smärre katastrof imorse, efter nattens skorensning och tavelmålande. Vad gör jag? Jo, jag drar fram dammsugaren för att jag inte vill behöva skämmas över katastrofen inför hantverkarna. När jag gick till skolan var alltså mitt hem skinande rent. Tyvärr medförde städningen att jag själv såg ut som en katastrof, men det är smällar man får ta.

När jag kom hem är hantverkarna i full fart ute i trapphuset. Tio minuter senare är de i full fart i min hall. Ungefär en timme senare är de klara och efter sig har de lämnat grus, grus och ännu mer grus. Jag vet att jag inte alls har rätt att bli irriterad då för hantverkare gör så, men jag blir irriterad ändå. Så jag städar igen. När jag är färdig ringer det på dörren. Det är hantverkarna, som meddelar att de kommer tillbaka senare i eftermiddag igen.

Nu är frågan: Ska jag hälla tillbaka gruset i hallen så att de får krypa runt i sin egen smuts eller ska jag låta dem byta ut sitt gamla grus mot nytt grus som jag sedan behöver städa upp?

lördag 17 oktober 2009

Jag är återuppstånden

För några veckor sedan ramlade jag av min häst igen. Tankarna som strömmade genom mitt nyss hjärnskakade huvud var Aj som satan och Perfekt, det här kan jag blogga om!

När jag här om dagen efter väldigt många om och men lyckades komma åt skolans hemkatalog från min hemmadator, och sedan lyckas radera hela nyss åtkomna hemkatalogen tänkte jag Förbannade skit och Yes, bloggvirke!

I förrigår när jag missade de första två bussarna hem och sedan åkte för långt med den tredje tänkte jag ... faktiskt bara Helvete. Men jag hade kunnat blogga om det. För har man en blogg så skriver man i den. Basta.

Alltså -- jag måste ta mig i kragen och få ändan (jag vågar inte skriva "arslet" eftersom jag redan använt så många fula ord i det här inlägget) ur vagnen och börja blogga igen. Men det blir inga inlägg ikväll eftersom uppepågrannen nyss dragit igång sin bongomusik igen, och jag måste koncentrera mig på att hämnas med ett extremt skrikigt och tyskt kyrie.

tisdag 8 september 2009

Nya ord och dess innebörd


Fuckedupness - noun, where as fucked up itself is an adjective.

1. The degree to which something is fucked up.
2. A general state of "nothing going right" over time, whereas 1 (above) shows a specific level to which something is fucked up.
3. The degree to which something is unfair or detrimental to someone.

Exempelbild:




Fotnot. Hade inte min dator gått sönder här om veckan hade jag inte haft en lånedator som inte har något hål att stoppa kamerans minneskort i. Då hade bilden här ovan föreställt min nya fina gitarr - som fick halsen knäckt igår.

måndag 7 september 2009

Lyckopiller i bokformat

En inställd lektion på morgonen och hela förmiddagen rann ut i ett enda ingenting. Förutom att jag köpte Bodil Malmstens nya bok De från norr kommande Leoparderna och hittills har läst nästan hela. När jag blir stor ska jag också skriva en bok och den ska vara precis lika snygg som De från norr kommande Leoparderna, Kom och hälsa på mig om tusen år och Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig.

lördag 5 september 2009

Fotboll, frivolter och släktband

Jag har tittat på fotboll nu igen. Själva spelandet var intressant. Zlatan fick beröm när han efter 70 minuter började röra på fötterna och hyllas sedan som hjälte efter att han råkat göra mål. Mellberg var snygg och gjorde frivolt över en ungrare och grannen min skrek så att min hjärnskakning slog frivolter den också. Men det mest intressanta med den här matchen var inte själva spelandet eller sällskapet, utan att några svenska kändisar så uppenbart ynglat av sig och placerat sina barn i det Ungerska landslaget. Det känns inte riktigt okej, om ni frågar mig.




onsdag 19 augusti 2009

Snudd på skitdumt

Varje gång jag kommer på att jag har en blogg tittar jag upp i taket och visslar lite för mig själv. Men snart, snart, ska jag sluta att försumma och förneka den stackaren och börja komma med vettiga inlägg igen. (Who am I kidding? Jag har väl i princip aldrig skrivit några vettiga inlägg. Rätt ska vara: snart, hyfsat snart, ska jag börja blogga igen.)

Att jag bloggar nu är bara för att jag råkade slå på teven och såg en snutt av Extreme Home Makeover där inredarna hade gjort ett strandrum åt en kanske fyraårig liten pojke. Bra så. Men hur i hälsofil tänkte de när de satte in en enorm sandlåda (SANDLÅDA!) i rummet till den kanske fyraåriga lilla pojken?!

Så, nu kan jag återgå till att skriva min informatikuppsats. Den är snudd på skittråkig.

torsdag 23 juli 2009

Den hårda verkligheten


Mina uppepågrannar har skaffat sig en ny skiva. Roy Orbinson är utbytt mot bongomusik. Nu stampar de takten, i otakt.

En av dem har käpp också, sa jag det?

onsdag 22 juli 2009

Mina vänner och jag

Det går utför med mitt sociala liv nu när jag befinner mig i Mariefred. Just nu är mitt umgänge begränsat till den förut nämnda igelkotten, och den här:


Paddan.

Ikväll åker jag hem. Någon måtta får det faktiskt vara.

tisdag 14 juli 2009

Hur att bota lappsjuka

Efter två dagar som hus- och hundvakt i Mariefred har lappsjukan redan hunnit drabba mig. Tur då att det finns så många nya bekantskaper att träffa på här. Klockan fem varje kväll kommer den allra nyaste bekantskapen i skaran.

Först puffar han lite vänligt på mig så att jag ska upptäcka honom, för han är väldigt liten och riskerar att bli trampad på annars. (Vilket förmodligen hade skadat mig mer än honom ...)

Sedan ligger vi på mage i gräset och talar om livet stora frågor ...


... och drar fräckisar. Det tycker han är kul, minsann.


Och vem kan vara lappsjuk i närheten av någon med det smilet, liksom? Den enda som är missnöjd över situationen är hundkraken i huset. Han har gömt sig i tvättstugan och kommer bara fram om man mutar honom med mat. Så nu måste jag åka och handla, för hundmaten har jag ju gett till min nya vän.

lördag 4 juli 2009

Pausbild


Jag kom på att jag har en blogg. Eftersom jag just nu ägnar mig åt solande, hästarna, festligheter och skola och alls inget bloggande så är en pausbild på sin plats. I give you: Mimmi & Ronja, summer edition.

söndag 14 juni 2009

Familjehem

Jag läser angelägna blogginlägg här och här, om det viktiga ämnet familjehem. Den första länken leder till en man som vuxit upp på barnhem på Åland. Han har några poänger. Visst ska man lägga resurser på att stötta familjer som har det svårt, men i övrigt känns hans åsikter onyanserade och självuppfyllande. Den andra länken leder till ett inlägg min pappa skrev som gästskribent på min mammas blogg. Pappas inlägg är ett svar till inlägget i den första länken. Jag hoppas att alla som på ett eller annat vis är engagerade i familjehem och familjehemsfrågor kan styra debatten till att bli en öppen och konstruktiv dialog. Det är viktigt!

Som många av er vet har jag vuxit upp som biologiskt barn i ett familjehem. Mina föräldrar har alltså tagit emot barn som av olika anledningar inte kunnat bo hos sina biologiska familjer. Jag skulle vilja skriva ett inlägg om vad jag tycker om saken, men ett inlägg är inte på långa vägar tillräckligt för att jag ska kunna uttrycka mina åsikter, tankar och känslor. Men jag tror att jag skulle kunna tillföra någonting i den här debatten, några röster utifrån biologiska barn i familjehem existerar knappt. Någon dag ska jag påbörja min bok om det, men för nu nöjer jag mig med att länka vidare och uppmana er att läsa.

(Här skrev jag lite om familjehem tidigare.)

fredag 12 juni 2009

Pimp my home

När det är så här grått, trist och tråkigt utomhus får man se till att sommardona inomhus istället. Det har jag gjort med dubbelhäftande tejp, målarfärg, presentpapper och gamla klädnypor. Det är ett trevligt sätt att fira sina första 22 år och 364 dagar i livet.


söndag 31 maj 2009

Min dag i bilder

Jag åkte till Mariefred för att hälsa på familj och djur.


Lillebror var glad och tyckte att hästen också borde vara det.



Mor min tvingade mig att peta på den här. Två gånger. Den heter Johansson och jag tycker fortfarande att han är den äckligaste som finns. (Felåt.)


Sedan stoppade vi in hästen i transporten och lämnade iväg henne.



Till den här snygga saken. Om ett år har vi förhoppningsvis ett föl. Bilden har jag snott från SHAVF, som jag hoppas inte stämmer mig för det.



måndag 25 maj 2009

Förkylningen from hell

Den enda synd jag erkänner som synd är den dödssynd en människa begår när hon tycker synd om sig själv, men den synden är sitt eget straff och i sig själv nog. - Bodil Malmsten.

Jag kunde inte sagt det bättre själv, och kunde jag så vore det överflödigt eftersom Bodil redan har sagt det så bra. Men jag ska tänka positivt nu, sluta tycka synd om mig själv. Det kunde ju varit värre - tentan är trots allt inte förrän imorgon.

torsdag 21 maj 2009

Blottarblogg


Endast genier behärskar kaos. Det har varit mitt argument varenda gång mor min under mer eller mindre allvarliga hot sagt åt mig att hålla ordning på mitt rum. Som hemifrånflyttad bestämmer jag själv hur jag vill ha det och jag vill ha det precis som bilden visar.

Lotten uppmanade oss igår att blotta våra skrivbord. Jag varken äger eller har plats för ett sådant i min lägenhet, så jag blottar istället köksbordet. Det ser ut precis som ett skrivbord bör: en tekopp här, en synonymordbok där och massa papper överallt. (Jo, mamma, det ska vara så.) När jag ser bilden måste jag berömma mig för att allt i kaoset har samma tema, nämligen studier. I vanliga fall brukar det inte alls vara så här strukturerat, men jag hade precis städat.

På min dators skrivbord är det däremot alltid städat ...



... för där har jag en "Diversemapp" där jag lägger program jag inte vågar ta bort och precis allt som jag inte orkar sortera för stunden. Ungefär Precis som min garderob.

onsdag 20 maj 2009

Sommarterminen 09

Som om det inte vore nog att plugga under höst- och vårterminerna fick jag för mig att söka till lite sommarkurser. Nyss fick jag besked, så förutom extrajobb med stora maskiner ska jag läsa två av följande kurser i sommar:

Företagsekonomi - Marknadsföringens etik, 7,5 hp
Informatik - Människa, informationsteknologi, interaktion, 7,5 hp
Informatik - IT och etik, 7,5 hp

Jag väntar fortfarande på antagningsbesked angående ytterligare tre kurser. Mitt största problem inför sommaren är nu alltså att välja vad jag helst vill läsa. Det är ett angenämnt problem.

fredag 15 maj 2009

Journalistik

I skolan håller vi, bland väldigt mycket annat, på att källkritisera en artikel. Jag har nu ägnat flera timmar åt detektivarbete och kommit fram till att det mesta som står i artikeln är felfelfel, att källorna inte är oberoende och att det väldigt ofta är så när det står någonting i kvällstidningar. (Vilket i och för sig inte kom som en nyhet, men ändå.) Jag tycker lite synd om artikelförfattaren när jag tänker på att det är minst 20 andra personer som ingående kritiserar hennes artikel och förmodligen också ser igenom fulknepen och bristen på kunskap i ämnet. Det får mig att:

1. inte alls vilja bli journalist, och
2. att bli den bästa journalisten i världen.

Eftersom det inte ligger i min natur att kasta in handdukar är det med andra ord bara att sätta igång och jobba för alternativ nummer 2. Men först ska jag ta reda på varför det luktar bränd plast och ryker utanför mitt fönster.

torsdag 14 maj 2009

Lärdomar och hastighet

I förmiddags fick jag tipset att oftare använda högre högklackade skor än de högklackade jag brukar använda. Detta för att inte hela tiden rusa när jag ska någonstans. Tydligen ser jag ut som en ångvält (nåja) när jag är på språng och tydligen är det inte bra.

Sagt och gjort, jag letade fram mina favoriter bland de högsta högklackade skorna i min skoarsenal, och försökte sedan att utföra dagens uppgifter i maklig takt. Det har inneburit att jag har missat en buss, fastnat i två dörrmattor, spillt ut kaffe när jag gått, fått skavsår och snubblat i en trappa. Eftersom man ju inte snubblar ett dugg mer sansat och makligt bara för att man har högre klackar på sig gjorde jag bra i att ha med mig ett par extra, lite lägre högklackade skor i väskan. Med dessa på fötterna lyckades jag både gå i trappor, dricka upp en ny kopp kaffe och förutom det - att bli av med intervjuoskulden! Jag ställde frågorna och Lotten berättade hur man ställer frågor mycket bättre. Jag har således lärt mig om både intervjuteknik och etik vid ett och samma tillfälle! Mitt intervjuobjekt fick mig dessutom att märka att jag inte alls går särskilt snabbt. När hon satte fart i radiohuset hade nästan inte en chans att hålla jämna steg.

Nu har jag transkriberat intervjun och kommit fram till att hon pratar snabbt också - i en hastighet av 7 A4/halvtimme!

(Eftersom jag använt orden lärdomar och hastighet i rubriken måste jag påpeka att hastighet är beroende av riktning och att det därför borde heta i en fart av 7 A4/halvtimme. Jag har fortfarande, sedan gymnasietiden, inte förstått varför det ändå heter som det heter. Det tänker jag lära mig imorgon.)

torsdag 7 maj 2009

Läsupplevelselista

Jag går på't igen och låtsas som om den extrema bloggtorkan aldrig har funnits. Här är en ovanligt bra lista om ovanliga läsupplevelser:


Tre viktiga läsupplevelser under din uppväxt?

Den första ”riktiga” boken jag läste var Stephen Kings Christine. Den var full av svåra ord, handlade inte om hästar och var tjock som en tegelsten. När jag läst ut den hade jag kvar en känsla av att klara allt i läsväg. Det var mäktigt.

Andra viktiga upplevelser var när min svensklärare plockade ut extraböcker åt mig i grundskolan. Det var titlar som Breven inifrån, Imorgon när kriget kom (John Marsden, båda två), Pappa Pralin (Anna Jörgensdotter) och Hon går genom tavlan, ut ur bilden (Johanna Nilsson). Det var en viktig upplevelse för att de fick mitt läsintresse att nå nya höjder och för att min svensklärare såg och uppmuntrade mig i det.

Det var inte riktigt tre upplevelser, men det struntar jag i.


Tre viktiga serieupplevelser under din uppväxt?


Har alltid varit dålig på att läsa serier. Men som den hästtjej jag var (och är) hade både Wendy och Min Häst en lyckogivande effekt på mig. Någon annan serie kan jag inte minnas att jag har läst och har jag det så var det inte någon viktig upplevelse.


Romaner som överrumplat berättartekniskt på senare tid?

Per Olov Enquists Livläkarens besök var bättre än bra böcker är i allmänhet. Det var i sanning väldigt överrumplande, både sett till det berättartekniska och till det att jag insåg vikten av att inte döma ut författare som torra och tråkiga.

Bodil Malmstens böcker överrumplar mig fortfarande berättartekniskt. Mest för att hon kan skriva om ingenting på ett sådant sätt att det känns hela vägen in i magens innersta hörn och tillbaka igen. Hon har förvisso bara skrivit en "riktig" roman, (Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån) som bara var bra och inte fantastisk, så det är kanske inte ett helt okej svar på frågan.

Annars blev jag överrumplad av Bert Karlssons memoarer, för att den var skriven på ett himla uselt sätt men ändå var hyfsat läsvärd.


Musik eller inte när du läser?

Det spelar ingen som helst roll. När jag läser så läser jag utan att störas av såväl musik som av bussar jag borde ha åkt med, sovtider jag borde passat eller telefoner som ringer.


Vilken bok blir ytligt bekanta överraskade över att du läst och gillat?

Candide av Voltaire (som är jätterolig!). Fast mina ytligt bekanta vet överraskande sällan vem Voltaire är.

Bibeln är också en sådan bok som folk blir överraskade av att jag har läst (nåja, nästan allt) och gillat (nästan allt, igen).


Finns det någon adaption från bok/serie till film som du ser fram emot?

Jag brukar inte gilla adaptioner från böcker till film. Så, nej.


Vilken bok blir ytligt bekanta överraskade över att du läst och ogillat?

Harry Potter och Sagan om Ringen, och det är inte bara de ytligt bekanta som blir förvånade. Dessutom har jag inte läst ut någon av dem, vilket skulle kunna användas som ett argument mot min ganska negativa bild av böckerna. Men jag har försökt och det räckte.


Vilken författare hade du velat ge en stor kram, tagit en öl med, och vem hade du velat ge en omgång stryk?

Jag hade velat ge en stor kram till Bodil Malmsten, men jag tror inte att hon hade uppskattat det.

Öl dricker jag inte, men om jag skulle göra det så skulle det vara med Bob Hanson, bara för att jag förmodligen hade känt mig ganska oball om jag hade låtit bli. (Fast han kanske mest dricker rödvin?)

En omgång stryk hade jag nog velat ge författaren till Inledning till etiken som är full av stavfel och syftningsfel men ändå får passera som kurslitteratur för till exempel textdesignstudenter.


Hepp!

torsdag 23 april 2009

Salstenta

Jag har gjort min allra första salstenta. Efter 7,5 p slit avslutades kursen Kognitiva Processer med en multiple choise-tenta. Det är tacksamt. Att en fråga svarade på sig själv och att man skulle trycka på knappen "Finska" (amerikansk översättning av ordet "Finish") när man var färdig gjorde det hela till en ganska trevlig upplevelse. Klart är att jag inte kan alls så mycket som jag trodde om Depth cues, men att jag är en hejare på att minnas termer och begrepp, och att det räckte gott och väl för att klara av att få VG på tentan. Ännu bättre blir det av att tentan är direkt betygsavgörande.

Nu är det piktogram som gäller. Att jag går en utbildning som stundtals förvandlar mitt golv till ett klipp-och-klistra-paradis känns inte helt fel.

Det går bra nu.

söndag 12 april 2009

Hästnörderier

Jag har träningsvärk from hell. Aldrig någonsin tidigare har jag haft så ont som jag har idag, men jag är lycklig. Anledningen till träningsvärken råkar vara världens finaste häst, och en från marken drillande storasyster.




tisdag 7 april 2009

Ibland är det skönt att det är vår

Att det har varit tyst här ett tag beror inte på att jag tappat bort min dator, snubblat och fått hjärnskakning, sågat av mig fingrarna eller gjort något annat sådant som är typiskt mig. Nej, jag har helt enkelt drabbats av våren och ägnar hellre tiden åt att vara snygg i mina nya solglasögon, snora av pollen, få VG* i Stilistik, börja rida igen, jobba, läsa bra böcker och räkna myror på små stubbar i skogen. Men nu så, nu är jag på gång igen.

*Wiiiieeeeehoooooooo!

lördag 28 mars 2009

Matchblogg

Pepe, Duda, Deco, Duda, Pepe, Duda, Deco, Semão. Säg det högt och snabbt, det är roligt!

Jag har kollat på fotboll. Sverige spelade VM-kval, borta mot Portugal. Det blev oavgjort och Sverige vann en poäng eller förlorade två, beroende på hur man ser det. Portugisen Ronaldo Eduardo var ute och både hängde tvätt och annat, sa kommentatorerna. Själv lade jag märket till att portugiserna var tatuerade medan svenskarna hade nittiotalsfrisyrer. Och att de spottade på planen. (Hallå alla, får man spotta på planen och varför får man i sådant fall göra det när man ju inte får blöda på planen?).

Majstorovic var som en stenmur, Bissen och Han med mittbenad Backstreet boysfrisyr och långärmad kragtröja under t-shirten sprang snabbt, Henke Larsson spelade fotboll istället för innebandy, Zlatan var avstängd och Isaksson var Top Notch i mål. Fotboll börjar helt klart att krypa innanför mitt intresseområde.

Igen: Pepe, Duda, Deco, Duda, Pepe, Duda, Deco, Semão.

torsdag 19 mars 2009

Tips från coachen

Om ni någon gång drabbas av en extrem lust att putsa fönster, trots att ni inte har någon som helst utrustning eller kemikailer för det: Säg till mig så kan jag räkna upp minst fem anledningar till varför ni bör låta bli.

Annars kan ni ju bara kasta ett öga på den här bilden av mitt nyputsade fönster.


Uppdatering. Nu har jag putsat ytterligare ett fönster, med diskmedel och tidningspapper den här gången. Jag kommer aldrig att putsa fönster igen, någonsin.

fredag 13 mars 2009

Ibland gillar jag skrivfel

Det här är information från min skola om nästkommande kurs. Om ni inte ser vad det står är det helt klart värt att klicka på bilden för att se den i lite större format.




onsdag 11 mars 2009

Feber equals total förvirring

Feber (latin febris) är ett tillstånd då den kroppsliga temperaturen överstiger den normala, vanligtvis mellan 36 och 37,8 °C, på grund av att kroppens "termostat" skruvats upp. Orsaken till feber är ofta någon infektion, särskilt virusinfektion (...) Symptom som brukar förknippas med feber är låg aptit, illamående och huvudvärk. Källa: Wikipedia

Feber är med andra ord ett utmärkt recept på total förvirring. Det kan vara händelserikt och spännande att vara jag i allmänhet. Att vara jag med feber är händelserikt och spännande i synnerhet. Med tanke på hur mycket feber jag faktiskt haft i dagarna borde jag egentligen veta bättre än att lämna sängen. Idag var jag dock tvungen att ta mig utanför dörren för att skriva färdigt en artikel, göra en stiltransponering, skriva hemtenta, researcha inför bokprojekt, gå till banken, besöka hyresvärdskontoret, kopiera papper ... allt det som jag kom på när jag låg nerbäddad i yran. (Egentligen låg jag inte nerbäddad, utan ägnade jag större delen av tiden åt kaskadkräkningar, men sådant äckelpäckel vill jag inte skriva om.)

Mitt i dagens lektion spreds ett rykte om att våra arbeten från retorikkursen fanns att hämta på expeditionen. Mitt arbete var monterat på en gigantisk kartong som jag tog med mig för några ärenden på stan efter lektionen. Efter tjugo minuter på stan var den gigantiska kartongen försvunnen, och jag har ingen aning om var jag kan ha ställt den. Som plåster på kartongsåret köpte jag Bodil Malmstens bok Kom och hälsa på mig om tusen år. Med den satte jag mig vid en överfull busshållsplats för att vänta på bussen. Efter tio minuter kändes det som att den borde ha kommit, så jag tittar upp - och ser bakdelen på bussen, som är på väg vidare från min plötsligt helt öde hållplats.

Imorgon ska jag på anställningsintervju. Det känns nästan onödigt spännande.

måndag 9 mars 2009

Klagoblogg

Ge mig en bruten arm, tå eller fot, vad som helst utom det här: Sjuttioelva graders feber, halsont, illamående, huvudvärk, bambiben och ljusskygghet. I kombination med projektredovisning och grupparbete är det ett utmärkt sätt att få mig att vilja dra täcket över huvudet för all framtid.

Man kan tycka att jag borde förstått redan igår kväll att någonting var på gång, eftersom jag helt oprovocerat ynkade ihop i soffan med tårar och snor som ett niagarafall ner för ansiktet. Men icke. Inte blir det bättre av att jag idag, mitt i feberyran på skolan, blev uppringd och kallad till arbetsintrevju. Kvinnan i telefonen frågade mig om tidigare arbeten, hur jag hanterar stress, hur jag fungerar socialt och om jag kan tänka mig att arbeta även innan sommaren. Jag har ingen aning om vad jag svarade på någonting, men jag hoppas att jag inte gjorde bort mig totalt. I och för sig kanske det inte spelar så stor roll om jag gjorde bort mig nu eller inte, jag kommer i vilket fall som helst att göra bort mig på intervjun på torsdag - jag har nämligen inte en blekaste om vad det är för jobb jag ska intervjuas för.

onsdag 4 mars 2009

Reklam

Det har väl inte undgått någon att det är Stora bokbytardagen imorgon? Om det är så: klicka på länken för att ta reda på om det händer något bokrelaterat i din stad. Bittes bus har till exempel stora planer för bokbytandet i Mariefred. I Stockholm händer det också grejer.


Så ta med dig en bok (eller flera!) när du lämnar hemmet imorgon. Ser du någon med en intressant bok i handen, fråga om ni ska byta. Om det är själva personen som ser intressant ut, snarare än boken, är det ju ett utmärkt tillfälle att ragga också!

Uppdatering. I Eskilstuna är det bokbyte på Fristadstorget klockan 12-13 samt 16-17!

tisdag 3 mars 2009

Jag böjer mig

Jag avskyr att erkänna mig besegrad, men ska jag göra det ska det göras ordentligt:

"Då" i kausal bemärkelse är fel och fult olämpligt.

Det är nästan så att jag måste gråta en skvätt nu, jag tycker ju att det ser så flott ut med "då".

söndag 1 mars 2009

När jag blir stor


Så här kommer jag tydligen att se ut när jag blir gammal. Alla de som påstår att allt blir bättre med tiden, ombeds härmed att slänga sig i väggen.

Tröstande är dock att jag har en hyfsat trevlig plan för mitt liv som åldring: Jag ska ha ett vitkalkat hus vid någon kust någonstans i världen. Huset ska ha en stor altan på vilken jag ska sitta och dricka rödvin och skriva svår poesi samtidigt som jag blickar ut över havet. En stor äng med vallmo måste naturligtvis också gå att se från min plats på altanen.

Lägger jag till ett mode bestående av slokhattar, stora mörka solglasögon och polotröjor till min vision så känns allt ganska bra igen. Jag måste ju inte heller promt ha speglar i mitt vitkalkade hus vid kusten.

(Jag säger inte att det är så, men det kan vara så att jag morphar fotografier för glatta livet för att jag har en hel hög med recensioner som jag måste ha läst till imorgon, men som jag inte alls har lust att läsa just ikväll.)

torsdag 26 februari 2009

Ny tappning, men fortfarande lika skönt att vara galen

Ser man på, här händer det grejer! Jag kommer förmodligen att ångra mig bittert och vilja återställa designen ganska snart igen, om jag känner mig själv rätt. Och om jag nu känner mig själv rätt kommer jag med största sannorlikhet i alla fall inte lyckas med att åteställa designen, när jag bittert ångrat mig.

tisdag 24 februari 2009

Suicida apparaters boning

Såhär i mörka vintern är det kanske inte så märkligt, det att alla elektroniska apparater i mitt hem drabbats av en mycket smittsam förkylning, med depression som följd.

Först var det mitt mobila bredband som hastigt och lustigt drog på sig andnöd och hosta. Sjukdomen drev det stackars bredbandet till ett ytterst dramatiskt självmordsförsök, men hans hjältemodiga ägarinna (jag) genomförde en klumpig men effektiv återupplivning. Dock är han fortfarande svag och stapplig och ännu inte redo att tas i bruk. Frågan är om han någonsin kommer att hämta sig ...

Efter detta drabbades min dator av sorg. Sorgen får honom (ja, alla elektroniska apparater är manliga) att inte vilja starta utan övertalning i form av startreparationer och systemåterställningar. När han väl startat får depressionen honom att vara oberäknelig, egensinnig och obstinat. Detta blir värre var dag och jag vet snart inte längre vad jag ska ta mig till med honom. Inläggning för lobotomi kan komma att bli nödvändigt.

Som om inte detta var nog har min teveapparat (som jag misstänker föddes någon gång under 1700-talet) ryckts med i den tryckta stämningen som råder i lägenheten. Igår kväll kom upptäckte jag med fasa ett tydligt tecken på extrem självdestruktivitet, då han hade röda knivskarpa ränder tvärts över hela skärmen!

What to do?!

Kanske finns det elektronikkurser jag kan gå som i slutändan genererar i någon slags elektroniklicens och fördjupad kunskap om hur man sköter sina apparater, utan att driva dem till kollektiva självmordsförsök?

måndag 16 februari 2009

Gnällspiksinlägg

Idag har jag ringt till bolaget som ligger bakom mitt mobila bredband. Ungefär så här gick det till:

1 → 0 → 3 → 0 → 1 → 3 → 1 → 0 → 3→ 9 → 1 → 9 → 0 → 1 → 9 → 3 → 0 →3 → 9 → 7 →☻


(Pilarna är knapptryckningar som för en, förhoppningsvis, framåt i labyrinten med det slutmålet att få prata med en riktig människa och inte en maskin. Gubben i slutet av ledet representerar denna människa. Anledningen till att den är mörk är att jag vill föra era associationer till mörka makter som typ Satan.)

Mitt problem är att jag inte kan komma ut på några sidor på internet, men jag kan koppla upp mig. När jag efter 43 minuter i kö äntligen fick en riktig människa i andra änden av linjen fick jag veta att det enda jag kunde göra för att lösa problemet var att (från min dator) gå in på bolagets hemsida och uppgradera mitt bredband för att få en bättre hastighet. Det är alltså hastighet som har fungerat alldeles utmärkt hittills som jag måste göra snabbare och för det ska jag betala 100 kronor mer varje månad. Efter 43 minuters knapptryckande och telefonköväntande hade mitt enda problem alltså utökats till två:


1. Jag behöver betala mer pengar för att få ett snabbare internet, trots att internet fungerat utmärkt med den hastighet jag haft sedan ett år tillbaka och

2. jag måste gå ut på internet för att lösa problemet, vilket blir ett problem för att grundproblemet innebar att jag faktiskt inte kommer ut på internet.


Efter rådgörande med far min (som ska ha en eloge för sin förmåga att lugna ner sin hetlevrade dotter) upptäckte vi att min abonnemangstyp med fri surf inte längre finns kvar. Mitt abonnemang har istället förvandlats till ett abonnemang där man får använda 1 GB/månad. Använder man mer än så, kompenserar bolaget som står bakom mitt mobila bredband genom att sänka hastigheten till 0,03 GB till dess man lyckats råda bot och förlåtits sina bredbandssynder.

Vad jag vill säga med detta? Jag vill bara understryka det jag skrev i mitt förra inlägg om Lagen om alltings djävlighet. Nu ska jag gå och banka huvudet i väggen.


(Om det här inlägget blir publicerat innebär det att jag lyckats smygsurfa på ett för tillfället oskyddat nätverk från någonstans i huset. Pay back lite djävlighet, liksom.)

Datorhaveri och stilistik

Min älskade protes till dator har hastigt och lustigt bestämt sig för att sluta fungera. Den blinkar och startreparerar, surrar och vägrar koppla upp sig mot internet. Således är jag en aning vilsen i min vardag, varför saker som bloggande och ...ptja, det mesta andra jag sysslar med, blir lidande. Hade jag trott på sådant, hade jag kunnat tänka mig att det är den onda ryggen som samarbetar med min dator för att ryggen helt enkelt inte klarar av mitt datorberoende. Men si, det gör jag inte. Det här kan helt enkelt inte handla om någonting annat än Lagen om alltings djävlighet.

Någonting mer positivt:

Idag började vi en ny kurs, i vilken vi ska försöka tillgodogöra oss kultursnobberiet samt använda utropstecken, för att det blir så jävla mycket roligare så. Vi har fått en finfin lista med förslag på böcker vi ska läsa och recensera. Böckerna handlar, vid en första anblick, genomgående om ond bråd död, insekter, krig och brutala kärleksscener.

När den här kursen är slut kanske jag har lärt mig att inte använda ord och uttryck som "således", "varför" och "i vilken" i mina blogginlägg. Det här kan bli precis hur spännande som helst!

torsdag 5 februari 2009

Saknad

Alla människorna, språken. Värmen som finns där även i den värsta av alla thunderstorms, i snålblåsten och piskregnet - att ändå känna värmen. Tystnaden och bönen, att bara behöva lyfta blicken för att möta den allra mest hänförande av alla utsikter. Dalarna och kullarna, de nästan oändliga fälten av uppradade vinrankor. En äng av solrosor bredvid ytterligare en äng med betande kor och nyss utslagen vallmo. All denna vallmo. Stenhusen och murarna som vimlar av ödlor som värmer sig mot underlaget. Ljudet av syrsorna på kvällarna, ett ljud som jag alltid har hatat förutom när det ljuder just där. Stillheten när tusentals människor är stilla tillsammans, hur påtagligt det är och hur underbart. Och sångerna, de rogivande och vackra.

Jag borde glädjas åt att jag har varit med om det och lugnas av den starka övertygelsen att jag kommer att komma tillbaka dit fler gånger under mitt liv, istället för att drabbas av denna alltför påtagliga och nästan löjligt starka saknad.


Taizé 2008

måndag 2 februari 2009

Blonder by minute

Det finns mycket fördomar om blondiner. Det heter till exempel att blondiner har roligare och att blondiner är dumma. Själv tycker jag att det är en fördel att vara blond då det med det utgångsläget är lättare att imponera på folk, genom att till exempel rabbla det periodiska systemet eller kunna stå på ett ben, blunda och tugga tuggummi samtidigt.

Det trista med att vara blond är att håret får en gulaktig råttfärg på vintern. Därför bestämde jag mig för att jag idag skulle ta tag i mitt katastrof till hår och ljusa upp det en aning. Jag fick med mig en vän att köpa kamomill, citroner och silverschampo. Vännen var tveksam då hon är en anhängare till teorin "ju blondare, desto dummare", men jag stod på mig.

Kamomillblekning är betydligt skonsammare än att bleka håret med oxidationsmedlet väteperoxid ( H2O2), och håret blir dessutom bara ytterst lite blekt vid varje behandling. (Det här börjar låta som ett inlägg i en helt annan typ av blogg.)

Så, jag struntade helt sonika i min väns varningar och började blekningsprocessen. Efter första omgången hade de gulaktiga nyanserna reducerats en aning, men jag var inte nöjd utan bestämde mig för att göra om det igen. Innan jag började satte jag på ugnen för att jag senare skulle tillaga en pesto- och mozarellabruschetta. När jag så står i badkaret med schampo och citrusfrukter i högsta hugg hör jag ett våldsamt tjutande. Paniskt slänger jag mig ur badrummet och rätt in i en vägg av rök. Jag viftar mig fram till ugnen där jag med citronklibbiga fingrar gnuggar bort röken ur ögonen och till min förvåning ser en stor skål med popcorn stå och grillas. Jag öppnar ugnen, greppar den skållheta keramikskålen som jag sedan instinktivt släpper så den hamnar på min fot. Därifrån rusar jag till brandvarnaren och lyckas efter många om och men få den att tystna. När röken hade lagt sig och andra hårblekningsprocessen var färdig, med ett liiite ljusare resultat, tillagade jag tillslut maten. Tanken var att jag skulle ljusa upp håret ytterligare lite till efter maten. Varken särskilt nöjd eller glad satte jag mig i alla fall och åt halva bruschettan innan det började klia i halsen ... Tydligen är pesto inte att rekommendera för nötallergiker.

Nu har jag halvt drogat ner mig med diverse antihistaminer och funderar på om jag verkligen behöver blondera håret lite till ...

lördag 31 januari 2009

Tio år senare


Det värsta med att städa är att man upptäcker hur skitigt man faktiskt har det, även om man städade senast bara några dagar tidigare. Städandet är särskilt besvärligt när man har en rygg som inte är med på noterna. Det bästa med att städa är att man hittar saker man glömt bort att man har. Idag avbröt jag dammandet med lite bokhyllerensning och hittade det här:


Boken om mig!

Med lite snabb huvudräkning kom jag fram till att det är tio år sedan jag skrev denna bok. Då kunde jag ingenting om närhetsprinciper eller andra gestaltningslagar, men omslagsresultatet är ändå inte så pjåkigt, om jag får säga det själv.

För tio år sedan hade jag tre olika handstilar, min favoritmusik var bland annat 666, The Offsprings, Bloodhound gangs, TLC, Sliverchair och Backstreet Boys, och jag drömde om att föda upp Shettisar och Halvblod. En annan av mina drömmar var att fylla arton för att kunna bli vegeterian och få pierca naveln.

Min familj beskrev jag så här:

Pappa: Båttokig
Mamma: Barntokig
Syster nr 1: Hästtokig
Jag: Hästtokig
Fd. syster: Häst- och Emiltokig
Syster nr 2: Allmänt tokig

Min levnadstecknare, i detta fallet far min, beskrev mig så här:

Som pappa och levnadstecknare är det svårt att vara objektiv. Min uppfattning om Heléne är att hon är mycket snäll och har ett gott hjärta. Hon är hjälpsam och vill alla väl (egenskaper från fädernet). Hon kan vara envis som en röd gris och lite påstridig om hon anser sig förfördelad.
Heléne är ansvarsfull när det gäller sina djur och läxorna, men "hinner" sällan städa sitt rum.

Se där! På tio år har mina tre handstilar förvisso reducerats till en, men min musiksmak är fortfarande lika spretig, jag är än idag tokig i hästar och jag hinner fortfarande aldrig städa.

måndag 26 januari 2009

Om ryggont och axeluträtning

För ganska många veckor sedan inledde och avslutade jag min atletiska karriär medelst en "framåtvolt från stor häst". Efter historiens kortaste idrottskarriär hade jag dragit på mig en hel massa blåmärken, skrapsår och svullna armar. Allt det gick över, men när värken släppt upptäckte jag att jag skaffat mig en ny look.

Observera axelhållningen, bortse från flinet.

Så här såg jag alltså ut fram till alldeles nyligen. För någon vecka sedan började ryggen värka något ohemulskt. Eftersom jag inte bara ser ut som Ringaren här ovan, utan dessutom är envis som en röd gris, gick jag runt och var sned lite för länge för mitt eget bästa.

I lördags tog far min saken (mig) i egna händer och lyckades efter många om och men att knäcka tillbaka kotorna till sitt
-förhoppningsvis- rätta läge. Jag är nu rak som en fura i axlarna. Ryggen däremot är buckligare än en puckelpist och värker mer än någonsin. Det är såpass att jag inte vill att någon ska komma i närheten med risken att denna/denne någon ska råka nudda mig någonstans mellan fötterna och hjässan. Om någon trots allt skulle komma för nära har jag för ont för att kunna måtta in ett försvarsslag på första bästa, gärna känsliga, kroppsdel.

Nu är frågan om jag borde vila ytterligare ett tag och låta ryggontet gå över eller om jag borde pallra (halta) mig iväg till en ryggdoktor omgående. Jag vet i alla fall vad jag Vill välja i första hand ...

lördag 17 januari 2009

Dialektalt



Dialekter är fascinerande. Där jag kommer ifrån säger man "karta" istället för klättra, "plugg" eller "pärer" istället för potatis och "tröck" istället för tryckte. Det funkar utmärkt och alla vet vad man menar. Dock lider jag av dialektal schizofreni som använder det skånska uttrycket "göra vid sig" för det man gör när man duschar, sminkar sig och klär på sig, samt det norrlänska ordet "he" som kan ersätta ... det mesta.

Sedan jag flyttade till Eskilstuna anser min familj att min dialekt har grötat ihop sig. De mobbar mig när jag frågar om de ska mä eller om de ska gö nå annat iställe. När jag så började skolan här i staden fick jag höra att jag pratar stockholmska, något som jag bestämt tar avstånd ifrån. Till saken hör ju faktiskt att det i min klass går folk från det nordligaste Norrland till det sydligaste Skåne, så det är få som har mandat att avgöra huruvida jag pratar den ena dialektet (stockholmskan) eller den andra (eskilstunamålet). Själv anser jag mig prata sörmlänska. Vi sörmlänningar kallar oss själva för "surmlänningar", vi dricker "mjulk" och går igenom "durrar". Dessutom knyter vi "ugglor" på våra snören. Det är heller aldrig några problem med det, alla förstår att det inte är fåglar man knyter, utan öglor.

Eftersom mina klasskompisar nu ju kommer från olika ändar av landet kan det däremot uppstå, kanske inte problem, men däremot komiska reaktioner. Igår upptäckte vi den minsta gemensamma nämnaren för hästar, insekter och snorkråkor. Det blev många förvånade miner när någon plötsligt berättade för en annan person att denne hade en "kuse" i håret.



Say what now?!

lördag 10 januari 2009

Gudsbilder

Idag går Jehovas runt och knackar dörr här i mitt område. Jag lät bli att öppna, men stod och tjuvlyssnade när de pratade med min granne. De berättade att det står mycket trösterikt i Bibeln och att min granne borde läsa den för att få hopp i tider som denna. "En tid när inga mirakel längre sker, när elände präglar världen och Gud är långt borta".

Det lät ju ...muntert.

fredag 2 januari 2009

Studentförmåner

Från och med nästa vecka bor jag i en studentlägenhet, helt utan att jag behöver flytta. Hyresfritt i juni och juli - vilken grej!