onsdag 31 december 2008

Årsredovisning

Förra året summerade jag månadsvis. I år tänker jag om och publicerar istället en kort sammanfattning (för den som inte gitter läsa min blogg från början till slut för att få veta hur mitt år har varit):

Jag har flyttat från Mariefred till en mysig etta i Eskilstuna. Jag har jobbat och slutat jobba, börjat plugga (två gånger, till och med) och inte ångrat det för ett ögonblick. Jag har följt min hästs utveckling från att vara en ranglig käpphäst till den fina pålle hon är idag. Jag har hittat en massa nya vänner och fritidsysselsättningar. En ny hemförsamling har jag hittat och funnit mig stortrivas i. Jag har varit i Paris och underbaraste Taizé för fjärde gången i mitt liv samt på Skaparläger för första gången i mitt liv. Några riktigt spännande föreläsningar har jag varit på och jag har avverkat två bilar. Jag såg på fotboll flera gånger och insåg att jag gillar det. Jag har spräckt min fot och jag har fått långt hår. Jag provade på meditation och jag bestämde mig för att allmänbildas. Jag skrattade, skuttade, pluggade, grät, red, festade, skrev, nätverkade och umgicks hela tiden med en känsla av tacksamhet för allt jag fick vara med om. Tacksamhet för att 2008 har varit ett så händelserikt, konstruktivt och lärorikt år som det har varit.

Gott nytt år på er, vänner, banditer och annat folk!


(Jösses, så sentimentalt.)

Uppdat.
Det verkar som att länkarna inte fungerar som jag hade tänkt att de skulle. Det gör ju hela årsredovisningen lite mer spännande, så jag låter bli att ändra det. (Läs: jag är lat.)

onsdag 24 december 2008

God jul!

The Eriksson way of doing it:


Ja, hästen är i huset och ja, tomten är gravid.

onsdag 17 december 2008

Piercing gone bad

Jag fortsätter på inslagen bana och skrämmer upp mig själv. Idag gäller det någonting så ytligt som en piercing gone bad. Undrar det kommer att läka ihop och bara lämna det lilla ärr man kan förvänta efter att ha tagit ut en stav som suttit i kroppen fem år, eller om halva magen kommer att spricka upp bara för att den femåriga piercingen helt plötsligt fattade det egna beslutet att snabbt som attan börja migrera utåt. Långt utåt.

Nu ska jag fortsätta kolla på bilder på läskiga ärr och förfasa mig.

tisdag 16 december 2008

Panik

Jag har drabbats av scenskräck. Fruktansvärd och plötsligt uppdykande scenskräck som får hela mig att skaka och staka mig och inte få luft. Ren råpanik med andra ord. Jag kan inte förstå var den kommer ifrån eller varför, för som en klasskompis påpekade så är jag "inte någon panikare". Ska man se det från den ljusa sidan så är det sällan som man är så klar över vad man känner som just när man har panik. Att ha fullkomlig kontakt med sina känslor är ju fint, på något vis.


Pfft.

måndag 15 december 2008

Å nu blir'e reklam!

Tänkte bryta bloggdvalan med att tipsa om ett fint blogginlägg om omtanke och ansvar som mor min har knåpat ihop. Kan dessutom passa på att tipsa om någonting som funkar ypperligt som pausunderhållning för mig nu i förfäliga pluggstresstider, nämligen en helt förträfflig litterär julkalender.

måndag 8 december 2008

Kommunikation och Media

Tänkte bara flika in att det är lika kul att läsa den nya kursen "Kommunikation och Media" som det är att stoppa huvudet i en myrstack. Att stoppa huvudet i en myrstack är inte alls kul.


Over and out.


Var nyss på en intressant föreläsning. Min ordning är rubbad; kursen kan mycket väl tänkas bli kul.

fredag 5 december 2008

Skördar sympatier

Min syster nr 2 är så atletisk att hon slår volter på kommando och hon skulle mycket väl kunna stoppa fötterna bakom huvudet, stå på en hand och peta näsan samtidigt. Själv har jag så dålig motorik att knappt kan gå och tugga tuggummi samtidigt, än mindre slå några volter eller ens en liten kullerbytta. Igår hände dock någonting som fick mig otroligt imponerad och förvånad över mig själv; jag gjorde en framåtvolt!

Ungefär så här gick det till:



1. Jag på häst i full fart, 2. Jag ovanför och framför obefogat skuttande häst, 3. Jag på marken, häst hemsprungen till stallet.



De röda prickarna som ser ut som dramatiska blodspår är i själva verket min färdväg och skuttandet var i själva verket mycket mer dramatiskt än det fjantiga skuttandet som bilden visar.


Jag är imponerad av mig själv, men idag har jag ont. Skitont. Sympatier mottages med glädje som kommentar i bloggen eller ännu hellre i form av saltlakrits, choklad och hett te serverat i min -av er städade- lägenhet.