måndag 27 oktober 2008

Pyssel i Lustiga Huset


Jag har varit och pysslat i Lustiga Huset; den omtalade gula villan innehållande en ännu mer omtalad familj. Maken till mysvimmel har jag aldrig skådat, trots att jag själv är uppvuxen med ett varierande men alltid stort antal syskon i ett stort hus. Ica drog med mig, som varande pysselnörd, på jobbuppdrag och vi har i flera timmar klippt, klistrat, hällt glitter och färg på golv, bordsdukar och inte minst på oss själva. Till hjälp hade vi sex stycken barn och två föräldrar. En av föräldrarna hade min lärare tidigare under dagen refererat till som "Skribenten, radioprataren, föreläsaren och bloggaren som dessutom har fem ungar. Sa jag det, FEM UNGAR!". Den andre föräldern vill jag själv referera till som "den historieberättande, föreläsande, författande, sjungande och glada fembarnspappan".

Som pysselnörd har jag naturligtvis ett favoritpysselscenario: Det ska vara stojigt (check), en aning ostrukturerat (check), stort pysselutbud (check), på en mysig plats (check) och i sällskap av många barn (check). Ytterligare en komponent som förgyller pysselstunden är kladdandet.



Utmärkt exempel på kladd. Här har Lottens mobil oavsiktligt blivit pimpad.

Det blev förstås många fina saker också. Jag är grymt imponerad av bland annat en liten bil i cernitlera som Moa gjorde. Jag skulle själv inte kunnat göra den hälften så fin, och då har jag ändå varit keramikerlärling.



Spana in halsbandet också, ett sådant vill jag ha!

Tyvärr har jag ingen bild av det allra snyggaste pysslet: en kopp målad med akrylfärg på både in- och utsidan. Det var dock "inte meningen" att koppen skulle vara täckt även invändigt, enligt konstnären Sigge. Att vi sedan glömde bort att lacka koppen så att inte all färg lossnar och förgiftar kaffet (om den, Gud förbjude, kommer att användas) känns inte så viktigt.


Nu ser jag färgburkar, penslar och glitter framför mig när jag blundar, och min mage är full av lycka. Men vänta ...jag ser någonting annat också ...


Basketbollar, naturligtvis!

fredag 24 oktober 2008

Angående Svenska kyrkan

Igår var jag på en spännande föreläsning som hölls av Olle Carlsson, präst, sommarpratare och författare till boken "Kristendom för ateister". Föreläsningen var otroligt inspirerande, engagerande och berörande.

En av mina tankar som väcktes handlade om Svenska kyrkans rätt och skyldighet att vara just Svenska kyrkan. Någon ur publiken pratade om vikten att välkomna ateister, muslimer, buddister, agnostiker, hinduer och you name it. Självfallet vill jag se en öppen kyrka som erbjuder möten mellan människor, religioner och synsätt. Självfallet tycker jag inte att man ska exkludera någon människa ur ett sådant sammanhang. Det hoppas jag att alla andra också tycker. Dock tycker jag att det går lite för långt när det talas om att ändra gudstjänstformer och traditioner för att det ska passa andra med andra synsätt. Det var ingenting som egentligen kom upp på föreläsningen, men jag har hört det i andra sammanhang. Ett sådant sammanhang är bland andra skolavslutningarna i kyrkan, där predikanten måste tala på ett sådant sätt att personer med andra religioner inte ska känna sig exkluderade. Men vad händer då med Svenska kyrkan? Vad händer med den mötesplats som är så viktig för många just för att de får möta andra med samma synsätt, möta sig själva och möta den gud de bekänner sin tro till? Jag vill att Svenska kyrkan ska vara ett forum för sådana möten, i gudstjänster och högmässor. Det är inte rätt forum att klämma in och anpassa efter fler religioner. Svenska kyrkan måste få stå för det de säger sig stå för. För det är så viktigt för så många fler än man kan tro. Jag Vill att folk ska kunna mötas och jag Vill att Svenska kyrkan ska vara en öppen plats, men inte på bekostnad av den tradition och tro som den tillhör.

Nu var det här inte alls vad jag vill ägna blogginlägget åt. Jag ville skriva om det inspirerande och berörande i allt det som Olle berättade igår på föreläsningen. Det jag skrev nu har knappt med föreläsningen att göra, men tanken väcktes där. Det jag fick med mig från föreläsningen är fortfarande för viktigt och berörande för att urholkas med mina ord.

lördag 18 oktober 2008

Förkylningsmonster

Tydligen gick det inte hem att publicera en bild på ett slemmigt monster som illustration för hur jag känner mig just nu. Kanske detta kan ge en bättre bild:

Jag dregglade just på min tröja och på mitt tangentbord.

tisdag 14 oktober 2008

Insert: random rubrik

Jag skriver en text om text. Jag har ingenting annat i huvudet just nu än skolarbeten i allmänhet och min text om text i synnerhet, och det kan jag inte skriva om. Det begriper väl alla att jag inte både kan skriva min text om text och en text om att skriva en sådan text. Där har ni min ytterst godtagbara ursäkt för att jag har försummat bloggen på sistone.

torsdag 2 oktober 2008

Bilbiktarblogg

Hosanna berättar bilhistorier och eftersom jag har några sådana på lager tänkte jag också dela med mig.

1. Den första bilhistorien är från dagen då jag tog mitt körkort. Glad i hågen rännde jag hem till Syster nr 1 och lånade hennes Volvo för att köra en sväng. Jag kom till P10 i De Gula Rosornas Stad. Där fastnade jag i en snöhög. En jättestor snöhög som låg tio meter bredvid vägen...

2. Jag lånade mammas automatväxlade Volvo för att åka med ett gäng Mariefredare till Åkers Styckebruk. När jag skulle därifrån la jag i backen (jomenvisst), vinkade överlägset åt några Åkersbor och körde. Rätt in i stenmuren framför bilen...

3. Jag hade kört från Eskilstuna och skulle parkera på gården i Mariefred, men råkade parkera uppepå en stubbe. Bilen hängde och dinglade där tills jag fattade mod och bad Systers sambo att ta ner den igen.

4. Det bär mig emot att säge det, men jag är ganska dålig på att parkera och måste ofta backa några gånger för att komma rätt i parkeringsrutan. När jag en gång lyckades få bilen rätt på första försöket blev jag så glad att jag glömde bort att bromsa. Fick dock stopphjälp av staketet framför parkeringen.

5. Det här skäms jag för än idag: jag har backat in i en Merca. Eftersom det var så ohemulskt pinsamt gasade jag därifrån på två röda sekunder och har ingen aning om den fina bilen fick några märken.

6. Jag körde i ett parkeringshus och tänkte vara effektiv och ta reda på var parkeringsautomaten fanns innan jag parkerade. Det resulterade i att jag missade att svänga när väggen kom.

Uppdat.
Efter att en påminnelse ramlat in i bland kommentarerna behöver jag uppdatera med ytterligare en bilhistoria.

Alltså, bilhistoria nummer 7 som inträffade för ett par år sedan när jag lånat mammas volvo och körde lite för snabbt. Med mig i bilen hade jag Syster nr 2 med tillhörande vän. När jag precis kommit upp i 90 km/h upptäcker jag en fasan som står på vägen. Jag har lärt mig att man inte ska bromsa för fasaner för att inte riskera att sladda ner i diket, men Syster nr 2 skrek med sitt allra mest hjärtskärande skrik att jag skulle bromsa. Det gjorde jag men tyvärr lite för sent så vi åkte rätt ner i ett krondike och närapå kilade in bilen mellan en stenbumling och en lyktstolpe. Fasanen körde jag på, på vägen ner i diket. Den dog.