onsdag 23 april 2008

Hipp Hurra!

Idag är det Världsbokdagen, aka Alla boknördars glada dag. Lotten har bestämt sig för att missionera för de ännu inte frälsta och jag vill inte vara sämre. Idag kommer jag alltså att rekommendera två böcker för dem som inte läser.


Den första boken jag vill propagera för är Bodil Malmstens "Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig".






(Om man klickar på bilden blir den alls inte större)

Bodil Malmsten är en författare som, har jag hört, man antingen hatar eller älskar. I mitt fall är det det senare alternativet. Eftersom jag är pluggstressig (läs: pluggstressig och lat) kopierar jag helt sonika vad som står om den på förlagets hemsida:


Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig är en loggbok, en journal, en dagslägesberättelse, en bildningsroman med början och slut.En höst övergår i vinter, en vinter i förhoppning om vår. Dagarnas skum blåser undan; fakta, fiktion, elände, komik. Världen passerar igenom människan som skriver den: förortsupproren i Frankrike, passenheten i Stockholm, The Shield, Paris Hilton, Orhan Pamuk, poesi. Och mullvadarna, dessa mullvadar i sina tunnlar under mitt hus.


Varför ickelärare borde läsa den här boken: Det är ingen bok-bok. Det handlar om allt och ingenting och den är genialisk på ett väldigt opretto sätt. Den är dessutom fin att titta på. Och det finns bilder!



Nästa bok jag vill propsa för är mer ett props för den som varken har vett nog att läsa och/eller uppskatta poesi.

Boken heter "Halleluja liksom" och är skriven av Bob Hanson.


(Den här bilden blir inte heller större om man klickar på den. Den är en s.k. "thumbnail" och jag hatar det.)

Eftersom jag är ännu mer pluggstressig nu så fortsätter jag kopiera från förlaget (som är ett helt annat än det första jag länkade till):

det här är en bok om liv och död och lite roddbåt. helt enkelt. det är ingen hejd på det storslagna. och lillslagna. det är en bok med rakbladsröda strimmor på handleder och med en pojke som vill ha en prinsessklänning. det är en bok med striptease och andra skapelseberättelser, om kärlek och hat och om blyga hundar. det är också en bok med en sjö och ett klassrum, i stort sett oumbärlig för varje modernt hem. läser man den två gånger om dagen går man dessutom ner i vikt. eller upp. det finns inga tillförlitliga undersökningar. men vitare tänder. det här är en bok om liv och död och lite tandkräm. ingen hejd på hur fantastisk den är. för en gångs skull en storsäljare med lite kortare rader. istället för avlatsbrev. [...]

Titta, inga versaler! Det fungerar utmärkt i den här boken. Är du skriv-som-du-talar-liberal kommer du älska den. Är du det inte, som jag, kommer du älska den ändå. Bob Hanson ser dessutom utomordentligt läskig ut. Utomordentligt läskiga människor som skriver poesi kan inte vara annat än utomordentligt fascinerande.

Seså, allihopa, ut och fira Världsbokdagen mer er!

måndag 21 april 2008

Ja e int bitter

Följande mening(!) är hämtad ur Patrick Süskinds novell "Das Parfum - die Geschichte eines Mörders". Läs meningen och tänk sedan på mig som just nu gör allt med begynnelsebokstav s: Stilanalyserar, Skriver, Stressar och Stannar inne och Studerar trots underbart väder.


Men eftersom dessa transporter effektuerades av bärare med bastkorgar i vilka man för att vara rationell stoppade ner ända upp till fyra spädbarn samtidigt; eftersom dödligheten på vägen var utomordentligt hög; eftersom korgbärarna av det skälet var tillhållna att frakta endast döpta barn och endast sådana som var försedda med vederbörlig transportsedel, vilken måste stämplas i Rouen; eftersom barnet Grenouille emellertid varken var döpt eller hade kunnat registrera på transportsedeln; eftersom det vidare inte gärna skulle ha gått an att polisen satte ut ett barn anonymiteter framför portarna till uppsamlingsstället, något som å andra sidan skulle ha besparat dem att uppfylla övriga formaliteter …- eftersom en rad svårigheter av byråkratiskt och förvaltningsteknisk natur tycktes inställa sig när man ville skicka iväg barnet, och eftersom det för övrigt var knappt om tid, frångick polischefen La Fosse sitt ursprungliga beslut och gav order om att gossen skulle inlämnas mot kvitto på någon kyrklig inrättning, så att man där fick döpa honom och besluta om hans vidare öde.

(Lite kul, eller inte alls kul, beroende på hur man ser det: LIX för ovanstående mening är 193.)


Så, nu får ni gärna ge mig ett eller flera uppmuntrande ord bland kommentarerna. Tack på förhand.

fredag 18 april 2008

Utsliten?

Den senaste tiden har jag känt mig ovanligt hängig och trött. Idag fick jag höra att jag såg för hemsk ut, med Ikeakassar under ögonen och gråblek i övrigt. Det är inte jättesmickrande kan jag lova. Jag har trott att det berott på att den här månaden är ovanligt hektisk, med tre parrallella kurser (en på helfart och två kvartingar) samtidigt som jag jobbar, håller skrivarateljéer, tar hand om hästarna och försöker upprätthålla mitt sociala liv. Men nyss slog det mig: det är vår. Det är verkligen vår! Luften fullkomligt kryllar av små elaka allergena partiklar. Helt plötsligt känns tröttheten och utslitenheten helt okej, nästan till och med lite härlig.

Äntligen!

söndag 13 april 2008

Nyinflyttad

I Mariefred är man nyinflyttad jättelänge. Mina föräldrar räknas knappt som äkta mariefredsbor trots att de bott där sedan de var unga. Jag tänkte att eftersom Eskilstuna är en större stad med mer folk så borde jag snart vara eskilstunabo på riktigt. Jag fick dock tänka om i fredags när jag skulle hitta till Årby för att hitta en nyckel som låg i något brevinkast i något utav alla miljoner hus där. Eller tänka om fick jag kanske snarare göra när jag skulle därifrån. Mäkta stolt var jag att jag nästan utan problem lyckades hitta Årby, nyckeln, brevinkastet och huset. Mäkta problem fick jag på väg hem igen. Cissi har nämligen visat mig en fiffig genväg. Jag och genvägar är ingen bra kombination. Efter en halvtimmes runtåkande i Munktellområdet fick jag nog och började skälla på far min i telefon. Efter alla historier om hur han lett oss barn vilse i skogen på julgransjakt drog jag slutsatsen att mitt dåliga lokalsinne är helt och hållet hans fel.
Till slut hittade jag i alla fall en väg hem. Kanske att jag får vänta ett tag till med att kalla mig för eskilstunabo ...

Fast å andra sidan red jag och syster nr 1 helt totalt vilse i skogen i Mariefred dagen efter. Det måste bero på att våra föräldrar är nyinflyttade.