onsdag 31 december 2008

Årsredovisning

Förra året summerade jag månadsvis. I år tänker jag om och publicerar istället en kort sammanfattning (för den som inte gitter läsa min blogg från början till slut för att få veta hur mitt år har varit):

Jag har flyttat från Mariefred till en mysig etta i Eskilstuna. Jag har jobbat och slutat jobba, börjat plugga (två gånger, till och med) och inte ångrat det för ett ögonblick. Jag har följt min hästs utveckling från att vara en ranglig käpphäst till den fina pålle hon är idag. Jag har hittat en massa nya vänner och fritidsysselsättningar. En ny hemförsamling har jag hittat och funnit mig stortrivas i. Jag har varit i Paris och underbaraste Taizé för fjärde gången i mitt liv samt på Skaparläger för första gången i mitt liv. Några riktigt spännande föreläsningar har jag varit på och jag har avverkat två bilar. Jag såg på fotboll flera gånger och insåg att jag gillar det. Jag har spräckt min fot och jag har fått långt hår. Jag provade på meditation och jag bestämde mig för att allmänbildas. Jag skrattade, skuttade, pluggade, grät, red, festade, skrev, nätverkade och umgicks hela tiden med en känsla av tacksamhet för allt jag fick vara med om. Tacksamhet för att 2008 har varit ett så händelserikt, konstruktivt och lärorikt år som det har varit.

Gott nytt år på er, vänner, banditer och annat folk!


(Jösses, så sentimentalt.)

Uppdat.
Det verkar som att länkarna inte fungerar som jag hade tänkt att de skulle. Det gör ju hela årsredovisningen lite mer spännande, så jag låter bli att ändra det. (Läs: jag är lat.)

onsdag 24 december 2008

God jul!

The Eriksson way of doing it:


Ja, hästen är i huset och ja, tomten är gravid.

onsdag 17 december 2008

Piercing gone bad

Jag fortsätter på inslagen bana och skrämmer upp mig själv. Idag gäller det någonting så ytligt som en piercing gone bad. Undrar det kommer att läka ihop och bara lämna det lilla ärr man kan förvänta efter att ha tagit ut en stav som suttit i kroppen fem år, eller om halva magen kommer att spricka upp bara för att den femåriga piercingen helt plötsligt fattade det egna beslutet att snabbt som attan börja migrera utåt. Långt utåt.

Nu ska jag fortsätta kolla på bilder på läskiga ärr och förfasa mig.

tisdag 16 december 2008

Panik

Jag har drabbats av scenskräck. Fruktansvärd och plötsligt uppdykande scenskräck som får hela mig att skaka och staka mig och inte få luft. Ren råpanik med andra ord. Jag kan inte förstå var den kommer ifrån eller varför, för som en klasskompis påpekade så är jag "inte någon panikare". Ska man se det från den ljusa sidan så är det sällan som man är så klar över vad man känner som just när man har panik. Att ha fullkomlig kontakt med sina känslor är ju fint, på något vis.


Pfft.

måndag 15 december 2008

Å nu blir'e reklam!

Tänkte bryta bloggdvalan med att tipsa om ett fint blogginlägg om omtanke och ansvar som mor min har knåpat ihop. Kan dessutom passa på att tipsa om någonting som funkar ypperligt som pausunderhållning för mig nu i förfäliga pluggstresstider, nämligen en helt förträfflig litterär julkalender.

måndag 8 december 2008

Kommunikation och Media

Tänkte bara flika in att det är lika kul att läsa den nya kursen "Kommunikation och Media" som det är att stoppa huvudet i en myrstack. Att stoppa huvudet i en myrstack är inte alls kul.


Over and out.


Var nyss på en intressant föreläsning. Min ordning är rubbad; kursen kan mycket väl tänkas bli kul.

fredag 5 december 2008

Skördar sympatier

Min syster nr 2 är så atletisk att hon slår volter på kommando och hon skulle mycket väl kunna stoppa fötterna bakom huvudet, stå på en hand och peta näsan samtidigt. Själv har jag så dålig motorik att knappt kan gå och tugga tuggummi samtidigt, än mindre slå några volter eller ens en liten kullerbytta. Igår hände dock någonting som fick mig otroligt imponerad och förvånad över mig själv; jag gjorde en framåtvolt!

Ungefär så här gick det till:



1. Jag på häst i full fart, 2. Jag ovanför och framför obefogat skuttande häst, 3. Jag på marken, häst hemsprungen till stallet.



De röda prickarna som ser ut som dramatiska blodspår är i själva verket min färdväg och skuttandet var i själva verket mycket mer dramatiskt än det fjantiga skuttandet som bilden visar.


Jag är imponerad av mig själv, men idag har jag ont. Skitont. Sympatier mottages med glädje som kommentar i bloggen eller ännu hellre i form av saltlakrits, choklad och hett te serverat i min -av er städade- lägenhet.

torsdag 27 november 2008

Mitt spännande liv

Ibland är det spännande att vara jag. Som idag till exempel, när jag för första gången på väldigt länge lät håret lufttorka, för att sedan upptäcka att det såg ut så här:



Mitt annars nästan spikraka hår - jättelockligt!

måndag 24 november 2008

God hates the world?!

Jag hoppas innerligt att det här är bara är ett ovanligt smaklöst skämt. Den gud jag känner till hatar inte någon människa. Inte ens de människorna som står bakom sajten. Hatet gentemot de människorna som står bakom sajten får vi stå för själva och det gör jag.

söndag 23 november 2008

Debut (eller "Allmänbildning del 2")

– Vad många mål de gör, sa publikgrannen imponerat. Jag kände mig stolt som i alla fall visste att det inte var några mål, utan poäng. Men visst var de många!

Jag har tittat på mitt livs första Volleybollmatch. Som ett led i min allmänbildningsplan ingår nämligen att försöka förstå mig på sport och passande nog spelade Eskilstunas damlag (Eskilstuna KFUM) mot Stockholm idag. Förut har jag vänligt men bestämt tackat nej till att vara publik vid något sportevenemang alls, men idag var det alltså dags.

Klockan strax innan tre befann jag mig på Munktellarenan med smörgåsar, saft och anteckningsblock. Klockan tre när startskottet skulle ha avfyrats var stockholmslaget fortfarande inte på plats i hallen. Klockan halv fyra började de droppa in, en efter en. Droppandet droppade på ett sirapsliknande sätt och det tog ytterligare en bra stund innan hela laget var på plats. Då flätade de varandras hår, bytte tröjor femtioelva gånger och åt matsäck innan de började närma sig bollarna. Vid den här tiden hade vi i publiken träsmak i baken och Eskilstunas volleydamer började bli trötta av den ovanligt långa uppvärmningen.

Efter vad som kändes som en smärre evighet satte dock spelet igång. Den allra minsta tjejen i motståndarlaget som var kort nog att gå raklång under nätet for runt som en iller och tog nästan varenda boll som kom emot henne. Hon skrek åt sina lagmedlemmar vad de skulle göra och visade en sådan sportanda att jag nästan fick svindel. Riktigt imponerande!

Eskilstunas tjejer spelade i mina ögon helt suveränt och satte den ena bollen efter den andra. Under servarna var hela hallen knäpptyst och jag kämpade emot impulser att skrika ”Koooooom igeeeen brudar!” varje gång. Eftersom jag har en fördom om att man ska skrika när man tittar på sport tyckte jag att skrikande hade visat att jag var en inbiten sportare och sportåskådare. Jag lät dock bli vilket jag fick höra efteråt varit mycket klokt.

En för mig okänd man i publiken berättade att de spelade i set upp till 25 poäng. Man spelar bäst av fem set men om ett lag vinner tre set på rad är matchen vunnen och slut. Precis det gjorde Eskilstuna och alldeles för snabbt innan matchstart var spelet över. Efter mitt livs första Volleymatch gick jag ner och klappade om de spelare jag kände, berömde dem för deras spel och tackade för att jag blivit mer eller mindre övertalad att se den spännande matchen. Mina volleyvänner stirrade på mig som om jag vore ett UFO. Det var tyligen en ovanligt tråkig match jag hade beskådat ...



Några av Eskilstunas Volleybrudar. Bilden är snodd och från ett helt annat tillfälle.

tisdag 18 november 2008

Bildningsblogg

Bland det värsta jag vet är när jag inte vet saker. Som vilken fotbollsspelare som är vilken, vad världens alla huvudstäder heter, varför det blir så mycket skum om man blandar diskmedel, bakpulver, salt, tvättmedel, såpa, klorin och vatten eller vilka Hasse & Tage är. Turligt nog är det nästan bästa jag vet att lära mig saker.

Under de närmaste veckorna ska jag allmänbildas! Jag ska se på fotboll, läsa "Geografiboken åk 9" och jag ska damma av mina kemikunskaper.

Imorgon är det en träningslandskamp mellan Sverige och Holland som jag kommer att missa, hur jag än bär mig åt. Det är himla synd för inför matchen har jag lärt mig att de ska spela på Amsterdam Arena, att Kim Källström och Sebastian Larsson ska anfalla och mittfälta, att Henke Larsson (trots att han är gammal) fortfarande spelar fotboll, att Elmander inte är i toppform, att Mellberg och Zlatan är trötta och får ledigt samt att Isaksson och Wiland ska stå i mål fast inte samtidigt. (Hepp!)

Vilka Hasse & Tage var lärde jag mig igår - de är "som Magnus och Frasse Brasse, fast bätte!".

söndag 16 november 2008

Mitt andra jag

Till morgondagens föreläsning ska jag ha skrivit en text på temat "Mitt andra jag". Det borde inte vara något större problem att skriva en sådan text, men det är det. Mitt andra jag är nämligen inte alls med på noterna. Hon vill mycket hellre bädda ner sig i sängen och förbanna snön och kylan, än att utlämnas i text av sin ansvarstagande och vuxna hälft.



Vi

lördag 15 november 2008

Uppmaning

Lotten har uppmanat schmuppmanat mig -igen. Hon gör det ofta för att inte gilla uppmaningar, så jag visar god vilja genom att lyda order. (Som om jag inte ääälskar att bli uppmanad att skriva saker.)

Första gången jag ...

1. ... åt tacos
har jag verkligen inget minne av. Att be mig komma ihåg det är som att be mig komma ihåg första gången jag åt makaroner. Jag kan däremot berätta att jag alltid får konstiga blickar när jag äter tacos, eftersom jag i princip bara fyller dem med köttfärs, ost och creme fraiche ( jag vet inte var fnuttarna ska sitta i första ordet, så här får ni några att sätta dit själva, som ni tycker: ``´'). Om jag ska slå på stort eller är jättehungrig brukar jag lägga lite pasta i dem också.

2. ... körde bil körde jag pappas Renault 5 i hästhagen i Mariefred. När jag tröttnade på att köra innanför staketet körde jag på en liten landsväg ut i skogen och tog sönder avgassystemet. Sist jag körde bil, körde jag pappas Volvo och tog sönder däcket.

3. ... sov i tält var när min morfar smällde upp det jättestora militärtältet på farmor och morfars gräsmatta. De bjöd in hela hjorden av kusiner som låg och berättade spökhistorier för varandra till sent in på natten (till klockan 20.00 ungefär, skulle jag tippa på).

4. ... drack alkohol var alkoholen stulen från kompis föräldrars bröllop. Jag och tre tjejer (kompisen inräknad), alla 14 år, snodde två flaskor Whiskey samt några staröl och cider. För er som har kännedom om Mariefred: vi började dricka vid Puttetågets station och fortsatte tills vi var vid kärleksön vid slottet. Där föll vi, väldigt ograciöst, motmarken och spydde som rävar. För er som inte har kännedom om Mariefred: sträckan mellan ÖSLJ och Gripsholms slott är ca 500 meter. Jag hade gärna återgett hela berättelsen, men av förklarliga skäl är mitt minne inte helt klart.

5. ... fick ett jobb barnvaktade jag två tjejer. Den ena tjejen tittade på Byggare Bobb om och om igen (jag visste inte hur man gjorde med videospelaren, förutom att spola tillbaka och trycka på play). Den andra tjejen färgade jag håret rött på. Föräldrarna tyckte inte att det var helt lyckat, men jag fick komma tillbaka flera gånger.

6. ... stod på en scen spelade jag "Emma" i "Den galna familjen" för Mariefredsskolans lågstadieklasser. Vi åt rött bröd och sprutade karamellfärgad grön möjlk på varandra från våra munnar. En succé, naturligtvis.

7. ... svimmade var när jag inte åt mat. Det var otrevligt och läskigt. Ingenting jag kan rekommendera, med andra ord.

8. ... svarade på en fånig enkät var för över ett år sedan. Då fick jag veta att jag var helt normal. Första gången, skulle det vara, och det var förmodligen en fånig enkät om astma. Typ, blir du anfådd när du springer? Inte alls lika kul som den sista fåniga enkäten jag svarade på.

Jag uppmanar Stora syster i vassen, Karin, Johanna, Hosanna, Sera Jonatan (igen:`´`´), Sofie och Catharina. Shoot!

tisdag 11 november 2008

Ghetto livin'

Jag och min granne är osams. Eller jag är osams med min granne, han vet inte om det ännu. Ända sedan jag flyttade in har han så gott som varje kväll spelat fem gamla låtar på repeat och på fruktansvärt hög volym. Här kan ni lyssna på en av låtarna, jag tänker inte göra det.

Till saken hör att jag ju är uppvuxen mitt ute på landen och där blev man mest störd av brölande rådjur, råmande kor och en eller annan familjemedlem. De sistnämnda kunde jag vänligt men bestämt säga till att sluta störa mig. Rådjuren och kossorna fick - och kunde - man vänja sig vid, eller i värsta fall skjuta. Jag vet med andra ord inte hur jag ska lösa problemet. Grannar av den sorten jag har kan man inte vänja sig vid, och vad jag har hört är det inte okej att skjuta folk.

måndag 10 november 2008

Lite krydda i tillvaron

Vi leker bokförlag i skolan just nu. Uppgiften innebär att vi ska ta fram fullständiga riktlinjer för en bok. Den färdiga bokens ämne råkar inte vara sådär rungande intressant, men själva grejen att leka bokförlag med allt vad det innebär, är det. Har jag sagt att jag hittat rätt? Att jag brinner för min utbildning och att det är bland det mest intressanta jag kan tänka mig just nu? Annars säger jag det nu: så är det!

Annat som är riktigt intressant just nu är Miriams inlägg om höga tak och låga trösklar och det här. Alltihopa av det där, alltid.

fredag 7 november 2008

Ettårsdagen

Idag är det den 7 November 2008. Det är väl knappast någon nyhet för de flesta. Vad de flesta däremot inte vet är att det är en väldigt speciell dag för mig; nämligen min ettårsdag.

För precis ett år sedan ringde jag mina närmaste vänner och min familj och grät av lycka. Jag kan helt ärligt säga att den dagen är den dag då jag känt mest stolthet i hela mitt liv. Det var mig själv jag var stolt över och jag är lika stolt fortfarande. Den 7 November 07 blev jag friskförklarad. Hurra för mig!

måndag 3 november 2008

Den hårfina gränsen mellan galenskap och genialitet

Förr när folk påstod att jag var knäpp eller fjantig brukade jag svara lite lagom muntert att det var en mycket korrekt iakttagelse - jag hade det till och med på papper, även om ord som ”knäpp” eller ”fjantig” sällan används i journaler. Den annalkande ettårsdagen i åtanke tänker jag att jag kanske visst inte har blivit av med min knäpphet: den tycks bara ha ändrat form. (Summan av alla laster är trots allt konstant.)

Idag började jag till exempel dagen med att drömma att jag gick upp, gjorde vid mig och åkte till skolan. Ni kan ju tänka er hur förvånad jag blev när jag vaknade upp av att en klasskompis skickade ett efterlysnings-SMS och frågade var sjutton jag höll hus. Efter det brutala uppvaknandet tvingades jag göra om hela proceduren det innebär att göra vid sig för att se någorlunda anständig ut innan jag for till skolan på riktigt. När jag sedan skulle åka hem från skolan hoppar jag på första bästa buss (Ja, jag åker buss. Det är en protest mot det kalla vädret och min kassa kondition.) och hamnar bortitok. Arg som ett bi var jag över att busschauffören inte hade vett att köra rätt väg, innan jag kom på att det i själva verket är jag som inte har vett att hålla reda på vilket håll som är hemåt. Borsökna och Torshälla är ju trots allt två olika delar av staden ...

Väl hemma bestämde jag mig för att ta itu med mina missfärgade tekoppar. Eftersom vanligt diskmedel inte har kunnat råda bot på fläckarna blandade jag mig en egen cocktail av diskmedel, bakpulver, salt, tvättmedel, såpa och klorin som jag snabbt rörde ihop med en tesked. Nu har jag ett hemmagjort, utmärkt recept på städkemikaliebomber och ett skummigt resultat av det spritt i hela köket. Var det inte lite så det gick till när t.ex. Einstein och Fleming laborerade?

måndag 27 oktober 2008

Pyssel i Lustiga Huset


Jag har varit och pysslat i Lustiga Huset; den omtalade gula villan innehållande en ännu mer omtalad familj. Maken till mysvimmel har jag aldrig skådat, trots att jag själv är uppvuxen med ett varierande men alltid stort antal syskon i ett stort hus. Ica drog med mig, som varande pysselnörd, på jobbuppdrag och vi har i flera timmar klippt, klistrat, hällt glitter och färg på golv, bordsdukar och inte minst på oss själva. Till hjälp hade vi sex stycken barn och två föräldrar. En av föräldrarna hade min lärare tidigare under dagen refererat till som "Skribenten, radioprataren, föreläsaren och bloggaren som dessutom har fem ungar. Sa jag det, FEM UNGAR!". Den andre föräldern vill jag själv referera till som "den historieberättande, föreläsande, författande, sjungande och glada fembarnspappan".

Som pysselnörd har jag naturligtvis ett favoritpysselscenario: Det ska vara stojigt (check), en aning ostrukturerat (check), stort pysselutbud (check), på en mysig plats (check) och i sällskap av många barn (check). Ytterligare en komponent som förgyller pysselstunden är kladdandet.



Utmärkt exempel på kladd. Här har Lottens mobil oavsiktligt blivit pimpad.

Det blev förstås många fina saker också. Jag är grymt imponerad av bland annat en liten bil i cernitlera som Moa gjorde. Jag skulle själv inte kunnat göra den hälften så fin, och då har jag ändå varit keramikerlärling.



Spana in halsbandet också, ett sådant vill jag ha!

Tyvärr har jag ingen bild av det allra snyggaste pysslet: en kopp målad med akrylfärg på både in- och utsidan. Det var dock "inte meningen" att koppen skulle vara täckt även invändigt, enligt konstnären Sigge. Att vi sedan glömde bort att lacka koppen så att inte all färg lossnar och förgiftar kaffet (om den, Gud förbjude, kommer att användas) känns inte så viktigt.


Nu ser jag färgburkar, penslar och glitter framför mig när jag blundar, och min mage är full av lycka. Men vänta ...jag ser någonting annat också ...


Basketbollar, naturligtvis!

fredag 24 oktober 2008

Angående Svenska kyrkan

Igår var jag på en spännande föreläsning som hölls av Olle Carlsson, präst, sommarpratare och författare till boken "Kristendom för ateister". Föreläsningen var otroligt inspirerande, engagerande och berörande.

En av mina tankar som väcktes handlade om Svenska kyrkans rätt och skyldighet att vara just Svenska kyrkan. Någon ur publiken pratade om vikten att välkomna ateister, muslimer, buddister, agnostiker, hinduer och you name it. Självfallet vill jag se en öppen kyrka som erbjuder möten mellan människor, religioner och synsätt. Självfallet tycker jag inte att man ska exkludera någon människa ur ett sådant sammanhang. Det hoppas jag att alla andra också tycker. Dock tycker jag att det går lite för långt när det talas om att ändra gudstjänstformer och traditioner för att det ska passa andra med andra synsätt. Det var ingenting som egentligen kom upp på föreläsningen, men jag har hört det i andra sammanhang. Ett sådant sammanhang är bland andra skolavslutningarna i kyrkan, där predikanten måste tala på ett sådant sätt att personer med andra religioner inte ska känna sig exkluderade. Men vad händer då med Svenska kyrkan? Vad händer med den mötesplats som är så viktig för många just för att de får möta andra med samma synsätt, möta sig själva och möta den gud de bekänner sin tro till? Jag vill att Svenska kyrkan ska vara ett forum för sådana möten, i gudstjänster och högmässor. Det är inte rätt forum att klämma in och anpassa efter fler religioner. Svenska kyrkan måste få stå för det de säger sig stå för. För det är så viktigt för så många fler än man kan tro. Jag Vill att folk ska kunna mötas och jag Vill att Svenska kyrkan ska vara en öppen plats, men inte på bekostnad av den tradition och tro som den tillhör.

Nu var det här inte alls vad jag vill ägna blogginlägget åt. Jag ville skriva om det inspirerande och berörande i allt det som Olle berättade igår på föreläsningen. Det jag skrev nu har knappt med föreläsningen att göra, men tanken väcktes där. Det jag fick med mig från föreläsningen är fortfarande för viktigt och berörande för att urholkas med mina ord.

lördag 18 oktober 2008

Förkylningsmonster

Tydligen gick det inte hem att publicera en bild på ett slemmigt monster som illustration för hur jag känner mig just nu. Kanske detta kan ge en bättre bild:

Jag dregglade just på min tröja och på mitt tangentbord.

tisdag 14 oktober 2008

Insert: random rubrik

Jag skriver en text om text. Jag har ingenting annat i huvudet just nu än skolarbeten i allmänhet och min text om text i synnerhet, och det kan jag inte skriva om. Det begriper väl alla att jag inte både kan skriva min text om text och en text om att skriva en sådan text. Där har ni min ytterst godtagbara ursäkt för att jag har försummat bloggen på sistone.

torsdag 2 oktober 2008

Bilbiktarblogg

Hosanna berättar bilhistorier och eftersom jag har några sådana på lager tänkte jag också dela med mig.

1. Den första bilhistorien är från dagen då jag tog mitt körkort. Glad i hågen rännde jag hem till Syster nr 1 och lånade hennes Volvo för att köra en sväng. Jag kom till P10 i De Gula Rosornas Stad. Där fastnade jag i en snöhög. En jättestor snöhög som låg tio meter bredvid vägen...

2. Jag lånade mammas automatväxlade Volvo för att åka med ett gäng Mariefredare till Åkers Styckebruk. När jag skulle därifrån la jag i backen (jomenvisst), vinkade överlägset åt några Åkersbor och körde. Rätt in i stenmuren framför bilen...

3. Jag hade kört från Eskilstuna och skulle parkera på gården i Mariefred, men råkade parkera uppepå en stubbe. Bilen hängde och dinglade där tills jag fattade mod och bad Systers sambo att ta ner den igen.

4. Det bär mig emot att säge det, men jag är ganska dålig på att parkera och måste ofta backa några gånger för att komma rätt i parkeringsrutan. När jag en gång lyckades få bilen rätt på första försöket blev jag så glad att jag glömde bort att bromsa. Fick dock stopphjälp av staketet framför parkeringen.

5. Det här skäms jag för än idag: jag har backat in i en Merca. Eftersom det var så ohemulskt pinsamt gasade jag därifrån på två röda sekunder och har ingen aning om den fina bilen fick några märken.

6. Jag körde i ett parkeringshus och tänkte vara effektiv och ta reda på var parkeringsautomaten fanns innan jag parkerade. Det resulterade i att jag missade att svänga när väggen kom.

Uppdat.
Efter att en påminnelse ramlat in i bland kommentarerna behöver jag uppdatera med ytterligare en bilhistoria.

Alltså, bilhistoria nummer 7 som inträffade för ett par år sedan när jag lånat mammas volvo och körde lite för snabbt. Med mig i bilen hade jag Syster nr 2 med tillhörande vän. När jag precis kommit upp i 90 km/h upptäcker jag en fasan som står på vägen. Jag har lärt mig att man inte ska bromsa för fasaner för att inte riskera att sladda ner i diket, men Syster nr 2 skrek med sitt allra mest hjärtskärande skrik att jag skulle bromsa. Det gjorde jag men tyvärr lite för sent så vi åkte rätt ner i ett krondike och närapå kilade in bilen mellan en stenbumling och en lyktstolpe. Fasanen körde jag på, på vägen ner i diket. Den dog.

måndag 29 september 2008

Utlopp, angående missbruk

Jag har tänkt att det finns vissa saker som jag inte velat ta upp på den här bloggen. Självdestruktivitet och dylikt hör till de sakerna, men ikväll kan jag inte låta bli. Jag såg just en film om en författarinna som debuterade för fyra år sedan. Hennes bok hyllades och sades vara den starkaste boken på hela det året. Hela boken igenom beskriver författarinnan ingående sitt missbruk av droger, alkohol, sex och självskador (samt tillvägagångssätt!). Det hade kunnat vara bra, det hade kunnat öppna upp ögonen på folk vars ögon behöver öppnas. Efter vad jag har förstått (och jag anser mig ha förstått) blev författarinnan utmålad som en gudinna i somliga kretsar. Hon idealiserades och tusentals ungdomar hade och har henne som sin främsta förebild. Anledningarna till att jag kände att jag ville skriva det här nu är att filmen som visades, visade en sönderskuren och sönderknarkad människa som drogade och betedde sig allmänt oförsvarbart. Under de sista minutrarna av filmen fick man se en textsnutt där det stod att författarinnan varit drogfri sedan ett år tillbaka. All heder åt henne, det är enormt starkt. Men vad talar högst till de unga människor som har självdestruktiviteten som ett ideal; de femtio minuter där författarinnan knarkar, skriker och gråter eller den sista lilla textsnutten som beskrev att hon inte tagit återfall det senaste året? Jag kanske har missat någonting, men hos mig går filmen inte alls hem som varken informerande eller inspirerande åt något håll som kan räknas som bra.

måndag 15 september 2008

Joråsatte...

Att jag såg ett teveprogram just där de översatt "the gospel of Matthew" till "Matthews' evangeliet" på svenska och att jag har feber med tillhörande tungt huvud och allmän ynklighet. Att en utländsk (det hade lika gärna kunnat vara en icke-utländsk men nu var det inte det) man tyckte att det var helt okej att dra ner dragkedjan på min kjol när jag stod vid baren och bara ville ha ett glas vatten här om dagen. Att det inte går någonting värt att se på teven när man råkar vara sjuk en Måndag, så att man tvingas se dåliga serier med ännu sämre översättningar. Sådant behöver inte innebära att man blir grinig och trött, men det blir man.

fredag 5 september 2008

En sak till vad det ja.

Ytterligare någonting som är spännande är att jag om några timmar åker på skaparläger med ett gäng från Ansgarskyrkan här i Eskilstuna. Det är spännande för att jag nästan inte alls vet vad vi ska göra förutom att prata och vara kreativa. Sådant är jag bra på, men är jag bra på att åka på läger med likasinnade? Äventyr och utmaning, it is.


P.S. Jag är jättepeppad. D.S.

torsdag 4 september 2008

Drama

De senaste två veckorna har jag gråtit fyra gånger, helt utan varken uppenbara eller gråtvärdiga anledningar. Jag vet inte vad det beror på och det gör det hela ganska spännande.

Annat som är spännande är skrivövningar, stiltransponeringar och pubrundor.

söndag 31 augusti 2008

Ett blogginlägg om vatten.

Vi ska skriva två texter på temat "vatten" i en av kurserna som precis har dragit igång. Den ena texten ska vara faktainriktad och den andra ska vara i friare form, d.v.s. prosaisk. Båda texterna ska lämnas in imorgon och jag har fortfarande inte börjat. Istället för att skriva har jag rensat och organiserat om i garderoben, möblerat om och burit ner lådvis med saker i källarförrådet. De personer som känner mig vet hur allvarlig min skrivkramp är efter att ha läst vad jag gjort istället. Jag kan inte skriva om vatten. Skriver jag om vatten blir jag törstig och i det tillståndet klarar jag inte av att skriva.

Uppdat. Jag skriver nu. Törstigt och sömningt skriver jag och finner att jag inte nämnt orden "vatten" en enda gång i min första text. Jag funderar på att åberopa min konstnärliga frihet och lämna in den ändå. Kanske kan jag kompensera det hela genom att skriva orden extra många gånger i den andra texten. Det blir nog jättebra! (Observera den rungande ironin.)

lördag 30 augusti 2008

Snävt

Jag tycker inte om att begränsas. Nu är det så att bokstäver kan inte kombineras på hur många sätt som helst för att bilda vettiga, läsbara ord och meningar. Det blir snävt och det är det nu. Jag kan inte uttrycka det jag allra helst vill och jag avskyr det.

fredag 29 augusti 2008

Vad är väl en Fredag?

Första veckan som student är över. All information får mitt huvud att värka, men hjärtat klappar lyckligt med sina klaffar. Jag har sovit tre timmar efter skolan idag och har således missat tåget som skulle ta mig till Västerås för en kväll innehållande lekar och stora mängder alkohol, som det bör när man är rookie. Det var en freudiansk försovning. Någonting inuti mig säger att jag borde stanna hemma och det gör jag. Istället ska jag ägna mig åt läsning av Sylvia Plaths dagböcker. Muntert så det förslår!

torsdag 28 augusti 2008

Förändringens höstvindar blåser

Nu är det höst och jag pimpar tillbaka bloggen till dess ursprungliga utséende. Spill inga tårar, det är fortfarande samma blogg och det fortfarande lika skönt att vara galen!

Psst! Jag har lagt till några bra, roliga och allmänt trevliga länkar också.

onsdag 27 augusti 2008

Rookieuppdatering

För att inte hänfalla åt extremförespråkning av omåttligt supande ska jag berätta någonting roligt:

-Idag har vi haft en föreläsning på 4 timmar om hur man loggar in på sina studentmejlkonton.

"Det lät ju helt horribelt", kanske ni tänker, men det var det inte. Det var kul. Det mesta är kul just nu och imorgon börjar en ny kurs igen, nämligen Textdesign 1, - ännu mera jättekul! (Det låter ironiskt men det är det inte. Jag är gravallvarlig.)


För övrigt kan jag berätta att jag har slängt kryckorna åt skogen* och att jag känner mig vilsen då jag inte ska på en enda fest på hela dagen.


Auf Wiedersehen!



*Oroa dig inte Johanna, de är egentligen inte i skogen utan hemma i min hall. Du ska få dem tillbaka!

söndag 24 augusti 2008

Panikuppdatering

Efter en alltför lång bloggdvala tänker jag härmed uppdatera med ett panikinlägg. Grannen var nyss här och lånade min dammsugare och passade samtidigt på att påminna mig om att jag imorgon ska befinna mig vid Sporthallen för upprop inför fyra års studier. Jag har sagt upp mig från jobbet och från och med imorgon är jag Textdesignare.

Förra terminen när jag skulle läsa en kurs var jag nervös. Nu vet jag inte om jag vill kräkas eller skutta runt. Med tanke på min kryckkrävande spricka i foten lutar det mest åt alternativ #1.

Tänk om jag snubblar sju gånger och gör bort mig totalt! Tänk om ingen vill bli kompis med mig! Tänk om det inte finns någon som Jag vill bli kompis med! Vad ska jag ha på mig?!

Jag avskyr att inte veta vad som väntar. Jag vill ha koll på saker, veta var jag ska befinna mig och när och i vilket skick och detta vill jag veta minst en vecka i förväg.

Ytterligare en panikfaktor: hur i hälsofil ska jag ta mig ner till skolan? Ska jag gå ner med kryckor måste jag börja gå någon gång inatt och kryckor på en cykelpakethållare innebär risker för både mig och min omgivning. Går jag utan kryckor kommer klassen hinna springa ifrån mig mellan Sporthallen och skolan och jag kommer att gå vilse. Det är inte okej. Inte Okej!

Så. Det känns inte det minsta bättre efter att ha skrivit av mig.

fredag 1 augusti 2008

au revoir

Bryter tystnaden endast för att säga au revoir och auf Wiedersehen, för inatt (ohemulskt tidigt i morgon, snarare) drar jag till paradiset på jorden, aka Taizé. På söndag är jag där igen, tre och lite till år sedan sist. Först ska jag förströa mig i Paris i något dygn. Dricka kaffe och kolla på konst, såntdärnt livgivande ni vet.

söndag 13 juli 2008

Extreme makeover, Horse edition

Istället för att fortsätta att deppa över reservplaceringen tänker jag dela med mig av någonting som gör mig glad ända in i själen: mitt och mina systrars halvblodssto Josepha (e: Jirlow-Maraton-Utrillo, u: Zaida22). Vi köpte henne i December 2007. När vi lastade ur henne ur transporten stirrade familj och släkt storögt och förskräckt på det fyrbenta djuret som närmast såg ut som en anorektisk, naken käpphäst med ett jättehuvud. Bildcollaget nedan visar Josepha från December till Maj. Jag tror att även de som är totalt ointresserade av hästars anatomi kan se skillnaden.




Förra ägaren rakade hästen med en detaljtrimmer, därav den fläckvisa behåringen. På de första två bildern i collaget har hon praktiskt taget inget hår alls. På sista bilden har det äntligen börjat växa och man börjar ana vilken färg hon har.



I slutet av Juni såg Jossan ut så här:


Det finns just nu ingenting som gör mig lyckligare än att kolla på den hästen. Nu kommer jag förmodligen att bli kallad hästnörd för resten av livet. Det är en titel jag kan bära med stolthet.

torsdag 10 juli 2008

Antagning

Antagningsbeskedet har trillat in på Studera.nu under dagen. Jag står på reservplats 5 i Gymnasiebetygsurvalsgruppen och på reservplats 3 i Högskoleprovsurvalsgruppen till det program jag helst av alla vill läsa -Textdesign. Detta innebär att jag i värsta fall inte får veta om jag får tillträde till programmet förrän efter terminsstart. Eller, i värsta fall får jag veta att jag Inte kommer in alls men det vill/orkar jag inte ens tänka på. Ser man till statistiken har intagningspoängen skjutit i höjden rejält för just det programmet, just denna intagningsomgång. Det suger och det gör mig arg över att jag ägnade gymnasiet åt att ränka kalorier istället för att göra det jag skulle. Ska man försöka se det roliga i det hela så är det att jag placerades bättre i Högskoleprovsurvalet än i Gymnasiebetygsurvalet, jag som gjorde mitt högskoleprov bara för att prova på och för att det faktiskt verkade lite roligt. Ytterligare en sak som är roligt är att jag blev antagen till Innovationsprogrammet -MTO mot Informationsdesign, något som hade varit ännu roligare om det varit det programmet som stått högst på min vill-gå-lista.


Uppdat. Jag känner mig mycket bättre till mods nu efter att grannen (aka Ica) har lovat att, iförd shorts och sport-bh, springa ett varv runt kvarteret om jag inte kommer in på Texdesign. Märkligt hur tröstsamt det kan vara när en vän riskerar att behöva skämma ut sig. Jag håller dock tummarna för att hon ska slippa, hur frestande synen än må vara.

lördag 5 juli 2008

Bilbrakarblogg

I förra inlägget drabbades jag av tacksamhet och tackade bland annat min bil för att den bara går och går och går. Jag ber härmed om att få ta tillbaka all tacksamhet.

Imorse när jag skulle fara till jobbet började kostapengarlampan (aka Check Engine) att lysa mitt på motorvägsavfarten. Med andan i halsen rattade jag bilen 100 meter in på avfarten innan det plötsligt började smattra i hela bilen. Men ännu mer anda i halsen konstaterade jag att alla konstapengarlamor på instrumentpanelen gick mambojambo och att bilen inte längre gick att styra. Jag fick helt sonika stanna på en mittrefug som var smalare än bilen och vika in sidobackspeglarna för alla bilar som susade förbi i tusennittio kilometer i timmet på var sida om mig. Vid det tillfället var paniken total och jag ringde till Far min och yrade om att bilen skulle explodera och jag skulle bli påkörd och så sönderslagen att det skulle ta flera dagar innan man kunde hitta alla delar av mig. Far min lugnade mig snabbt och kom tillsammans med Mor min och Lillebror till min undsättning och vi (= föräldrarna. Själv satt jag i passagerarsätet och filurade på en plan som innebar att jag aldrig mer skulle behöva köra bil) kunde bogsera min skitförbannat jättedöda bil till Mariefred. Väl där haffade jag Sveriges äldsta och rostigaste Jetta och kunde åka till jobbet.

Jettan köpte mina föräldrar för en herrans massa år sedan och det är den enda bil som inte går sönder, trots att den består mer av rost än plåt. Nu måste jag köra den. Det är inte det att jag är otacksam eller tycker illa om att behöva köra bilar som är nästan äldre än mig. Det går bra att köra Jettan så länge jag inte behöver svänga och bromsa, och det behöver jag.


(Pssst, tack pappa och mamma för räddningen!)

onsdag 25 juni 2008

Tacksamhet

Miriam tycker att jag ska visa lite tacksamhet, för tacksamhet mår man bra av. Jag vet inte om jag ska tacka för någonting eller tacka någon så det får helt enkelt bli lite random tackande:

Min familj vill jag både tacka och tacka för. Pappan, mamman och hjorden med syskon. Utan dem hade jag bara varit en liten lort. Mina vänner som stått ut med mig under alla mina turer vill jag också både tacka och tacka för. Tack för att vi har så kul tillsammans, för att vi är så barnsliga och allvarliga och glada och ledsna och galna och snygga ihop. Hästarna vill jag tacka för att de är hästar som jag gillar i allmänhet och just de hästar de är som jag gillar i synnerhet. För att de får mig att slappna av och må bättre än bäst. Min bil vill jag tacka, som bara går och går och går, med eller utan antenn och med rost och motorgnissel. Alla glada kunder på jobbet, -tack! Författare som skriver bra böcker som jag kan läsa och inspireras av, hjärtligt tack till er, och alla bloggare som fördriver mina trista timmar med sina ord. Tack för min sköna säng och för att det finns hallon och lakrits. För att jag får må bra och för det mesta får vara en gladskit tackar jag för. Tack till mig själv också, för att jag lärt mig vara både stark och svag och absolut tack för att det finns så många skomodeller att man aldrig i sitt liv behöver tröttna!

måndag 23 juni 2008

Vad har du i väskan?

Jag överlevde helgens ankpassning men Blogger vill inte låta mig publicera ett endaste litet videosnutt. Jag har slitit mitt hår och slagit näven i bordet men ingenting hjälper. Passar istället på att pimpa bloggen med ny summeredition layout samt att ta mig an en trevlig integritetsförpassande blogguppmaning.


Vad har du i handväskan?



• sminkväska
• skruvmejsel
• skrivbok
• hydrokortison
• tre nässprej
• en karta alvedon
• plånbok
• nagelbandskräm
• förstoringsglas
• pennor
• plåster
• mynt
• myntpåse
• hårsnoddar
• pincett
• kylskåpsmagneter
• pennvässare
• en sko
• solglasögon
• allergitablett
• godispapper med citaten "Det ljusnar faktiskt. -Absolut!" samt "Han som är sådär övernaturligt understark".
• en liten handväska som far min refererar till som "ett lysande exempel på din dåliga humor".
• lösögonfranslim

Och så säger folk att jag släpar på mycket i onödan! Pfft, man vet aldrig när man kan behöva en sko, lösögonfranslim och kylskåpsmagneter!


Nu vill jag veta vad Linn, Ica, Johanna, Kalle, Hosanna, Karin och Lotten har i sina handväskor.

(Psst! Kalle, Lotten och Ica: det går bra med ryggsäck eller bag!)

fredag 20 juni 2008

Wish me luck!

Jag skulle vara hund- och husvakt i Mariefred över midsommarhelgen, trodde jag. Det visade sig att jag är hund-, hus- och ankvakt! Livs levande friggin' Ankjävlar!!

Jag ska, om dryga tre timmar leta rätt på dem ute på gården, mota in dem i sitt ankhus och sedan gå in i huset och mata dem!

Detta kan mycket väl komma att bli mitt sista inlägg här på bloggen. Om jag mot förmodar överlever mitt livs läskigaste äventyr kanske jag publicerar en ankpassningsdokumentär á la Heléne.

Joråsatt ...glad Midsommar på er!

tisdag 17 juni 2008

Blogguppmanande uppmaningar!

Jag har större fötter än att de kommer i ett par skor i strl 36 och känner mig därför uppmanad att anta utmaningen om uppmaningar från Ica. Det hela går ur på att ge fem, gärna själviska, order till sin omgivning.

Here we go:

1. Tyck om mig!

2. Ha inte fåglar eller kaniner!

3. Ge mig lästips!

4. Tapetsera om min lägenhet!

5. Gå på gallerier och se konst, för bövelen!


*Det är för de flesta känt att jag är fullkomligt livrädd för fåglar. Igår såg jag en kanin, fel, en hare hoppa i en rondell och fick en sån där klump-i-magen-känsla. Jag tror att jag kanske eventuellt är rädd även för kaniner (harar) nu. Ytterligare en anledning för er att skippa dessa arter är att jag är allergisk mot dem. På riktigt, faktiskt.


Jag i min tur uppmanar alla som någonsin bott, arbetat eller gått i skola i Strängnäs kommun, att beordra sin omgivning. Shoot!

måndag 16 juni 2008

Undrens tid är inte förbi


Något märkligt är det, minst sagt. Kan vara luftfuktigheten som plötsligt får min hjärna att koppla om, eller skoningslös påverkan från diverse grannar och vänner.


-Jag har blivit intresserad av fotboll!


Detta okynne påverkar mig så till den milda grad att jag införskaffat en supportertröja och ett gäng blågula ballonger. Vabaha?!


Jag vet hur många poäng man får om man vinner, spelar lika eller förlorar. Jag vet nästan vad en offside är, att man kan spela på övertid (och göra mål i 93 minuten), att Zlatan Ibrahimovic är överskattad och att Mellberg och Ljungberg är snygga som få. Jag har också lärt mig att man inte under några omständigheter får blöda på planen, att man tar på sig andras fotbollssvettiga tröjor när matchen är slut och att det skulle vara någon slags vänskapsgest a la "spit shake" (någon som minns?).


En gång sa jag att ni fick skjuta mig om jag plötsligt började intressera mig för sport och/eller skriva kärleksdikter. Gör inte det! På onsdag spelar Sverige mot Ryssland och det vill jag för allt i världen inte missa!



Att man dessutom får se så här råsnygg ut när man tittar på matcherna hjälper ju också till. (På bilden: Johanna, Ica, Sandra och jag.)

onsdag 4 juni 2008

Nu andas jag ut

Se framför er hur jag lägger glasögonen på borden, sträcker ut mig på soffan med en cider i handen (min hand, inte soffans) och bara ler.



JAG ÄR FÄÄÄÄRDIG!!!



Slutuppgiften i sista kursen är inlämnad, nu är det sommar! Hur mycket jag än älskat att läsa det jag läst, hur intressant det än varit så har det varit ohemulskt mycket stress emellanåt under denna vår. Nu ska jag vara skolledig lagom länge för att börja sakna att skriva artiklar, recensioner, referat, informationstexter och bruksanvisningar. Till dess ska jag fortsätta ha glasögonen på bordet och cidern i min hand. Echt!

måndag 26 maj 2008

Ledig

Jag har anmält mig till lite olika högskoleprogram inför hösten, bland andra Textdesign som jag verkligen vill gå. Idag ringde någon och frågade om jag hade några frågor om skolan, programmet eller Eskilstuna. Nu hade jag inga frågor, men jag blev glad att någon ringde ändå. Så här efteråt, när jag lagt på slår det mig att jag ibland är precis som en ensam gammal tant som blir glad åt det sällskap eller avbrott i vardagen ett opersonligt telefonsamtal kan utgöra. Det är pinsamt. Jag har ojat mig över att jag haft så ohemulskt mycket att göra på sistone och jag har längtat efter en helt ledig dag att ägna åt slappande i soffan. Nu har jag den där lediga dagen och jag vantrivs. Jag har städat hela lägenheten, lagat mat och lagt den i matlådor så det räcker för flera dagar framåt, jag har skrivit på en rapport om skivande och en diskussion om skrivarglädje. Ändå känner jag mig som en dålig människa som inte lyft ett finger på hela dagen. Jag är helt enkelt inte den typ av människa som bör vara ledig i mer än max två dagar i stöten.

En gång sa någon till mig och några i min närhet att jag ibland skulle komma att behöva någon som sparkade igång mig. Att jag behöver någon som sätter penseln i handen på mig om jag ska måla eller ger mig en fylld vattenkanna om jag ska vattna blommorna. Funderar nu på om det är befogat att jag håller med denna någon eller om jag bara är himla dålig på att se vad jag faktiskt redan gjort?

tisdag 13 maj 2008

Att lyckas eller inte lyckas är att låtsas

Lotten har gått emot sina principer och antagit en utmaning. Hon har dessutom skickat vidare den till alla som har slutnummer o (noll) och fem. Slutnumret gäller även jeansstorlek så jag känner mig träffad. Rubriken skulle vi tydligen också sno. Jag gillar att bli uppmanad att sno saker!


Jag har lyckats med:
• att läsa tre högskolekurser parallellt
• att bli kvitt Anorexia
• att under en och samma anställning varit keramikerlärling, butiksbiträde, kock och servitris
• att, tillsammans med mina systrar, få en ful, mager och stissig hästkrake till att bli en fin, lagom och underbar häst.



Precis inhandlad i December 2007 samt April 2008


Jag har misslyckats med:
• att studera vidare direkt efter gymnasiet
• att bli av med min fågelfobi
• att alltid ha välvårdade naglar
• att hitta en sport att ägna mig åt (förslag tas gärna emot)
• att bli en duktig ryttare
• att lista ut vem förra inläggets anonyma kritikkommenterare är. Uppdat: Nu är det utlistat och klart!



Jag låtsas:
• att alla jag möter tycker om mig
• att jag tycker om alla jag möter
• att jag ser ball ut när jag kör bil
• att jag tycker att syndabekännelsen i kyrkan är helt OK.

Utmaningen skickar jag vidare. Bara så.

söndag 11 maj 2008

Min helg i bilder

Jag är utpumpad på ord och tankar. Min kamera är pumpad med bilder från helgen. Här följer således ett min-helg-i-bilder-inlägg:

Jag och mor min tänkte att vi skulle byta kläder. Det blev sådär. Systrarna fotograferade och mitt och mors ansikten är alls inte sådär gula i verkligheten.


Före och Efter




Jag körde bil och blev överfallen av en stubbe på ladugårdsbacken. Efter överfallet blev bilen några centimeter längre framtill. Nu blir det säkert ännu lättare att inte krocka när jag ska parkera.

Det bruna på bilen är inte, jag upprepar: INTE rost.


De synliga skadorna på bilen reparerades ganska snabbt av far min. Under tiden fick jag hålla till godo med de andra bilarna.

Utanför bilden gömmer sig fyra andra bilar. De var lite blyga.


Far min och mor min kände att något saknades, så de köpte en "ny" bil sen. Den består mer av plastlagningar än plåt så den är alldeles mjuk och om det regnar sväller den. En bil med sådana egenskaper vill jag också ha ...



Mammas bil

måndag 5 maj 2008

Drabbad


Jag har drabbats av längtan. Jag räknar dagar (89) till dess att jag får åka tillbaka till Taizé. Lika glad som jag är för att jag ska dit igen, lika mycket svider det att det är en hel sommar innan avresa.

(Bilden är hämtad från Taizés webbplats)

onsdag 23 april 2008

Hipp Hurra!

Idag är det Världsbokdagen, aka Alla boknördars glada dag. Lotten har bestämt sig för att missionera för de ännu inte frälsta och jag vill inte vara sämre. Idag kommer jag alltså att rekommendera två böcker för dem som inte läser.


Den första boken jag vill propagera för är Bodil Malmstens "Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig".






(Om man klickar på bilden blir den alls inte större)

Bodil Malmsten är en författare som, har jag hört, man antingen hatar eller älskar. I mitt fall är det det senare alternativet. Eftersom jag är pluggstressig (läs: pluggstressig och lat) kopierar jag helt sonika vad som står om den på förlagets hemsida:


Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig är en loggbok, en journal, en dagslägesberättelse, en bildningsroman med början och slut.En höst övergår i vinter, en vinter i förhoppning om vår. Dagarnas skum blåser undan; fakta, fiktion, elände, komik. Världen passerar igenom människan som skriver den: förortsupproren i Frankrike, passenheten i Stockholm, The Shield, Paris Hilton, Orhan Pamuk, poesi. Och mullvadarna, dessa mullvadar i sina tunnlar under mitt hus.


Varför ickelärare borde läsa den här boken: Det är ingen bok-bok. Det handlar om allt och ingenting och den är genialisk på ett väldigt opretto sätt. Den är dessutom fin att titta på. Och det finns bilder!



Nästa bok jag vill propsa för är mer ett props för den som varken har vett nog att läsa och/eller uppskatta poesi.

Boken heter "Halleluja liksom" och är skriven av Bob Hanson.


(Den här bilden blir inte heller större om man klickar på den. Den är en s.k. "thumbnail" och jag hatar det.)

Eftersom jag är ännu mer pluggstressig nu så fortsätter jag kopiera från förlaget (som är ett helt annat än det första jag länkade till):

det här är en bok om liv och död och lite roddbåt. helt enkelt. det är ingen hejd på det storslagna. och lillslagna. det är en bok med rakbladsröda strimmor på handleder och med en pojke som vill ha en prinsessklänning. det är en bok med striptease och andra skapelseberättelser, om kärlek och hat och om blyga hundar. det är också en bok med en sjö och ett klassrum, i stort sett oumbärlig för varje modernt hem. läser man den två gånger om dagen går man dessutom ner i vikt. eller upp. det finns inga tillförlitliga undersökningar. men vitare tänder. det här är en bok om liv och död och lite tandkräm. ingen hejd på hur fantastisk den är. för en gångs skull en storsäljare med lite kortare rader. istället för avlatsbrev. [...]

Titta, inga versaler! Det fungerar utmärkt i den här boken. Är du skriv-som-du-talar-liberal kommer du älska den. Är du det inte, som jag, kommer du älska den ändå. Bob Hanson ser dessutom utomordentligt läskig ut. Utomordentligt läskiga människor som skriver poesi kan inte vara annat än utomordentligt fascinerande.

Seså, allihopa, ut och fira Världsbokdagen mer er!

måndag 21 april 2008

Ja e int bitter

Följande mening(!) är hämtad ur Patrick Süskinds novell "Das Parfum - die Geschichte eines Mörders". Läs meningen och tänk sedan på mig som just nu gör allt med begynnelsebokstav s: Stilanalyserar, Skriver, Stressar och Stannar inne och Studerar trots underbart väder.


Men eftersom dessa transporter effektuerades av bärare med bastkorgar i vilka man för att vara rationell stoppade ner ända upp till fyra spädbarn samtidigt; eftersom dödligheten på vägen var utomordentligt hög; eftersom korgbärarna av det skälet var tillhållna att frakta endast döpta barn och endast sådana som var försedda med vederbörlig transportsedel, vilken måste stämplas i Rouen; eftersom barnet Grenouille emellertid varken var döpt eller hade kunnat registrera på transportsedeln; eftersom det vidare inte gärna skulle ha gått an att polisen satte ut ett barn anonymiteter framför portarna till uppsamlingsstället, något som å andra sidan skulle ha besparat dem att uppfylla övriga formaliteter …- eftersom en rad svårigheter av byråkratiskt och förvaltningsteknisk natur tycktes inställa sig när man ville skicka iväg barnet, och eftersom det för övrigt var knappt om tid, frångick polischefen La Fosse sitt ursprungliga beslut och gav order om att gossen skulle inlämnas mot kvitto på någon kyrklig inrättning, så att man där fick döpa honom och besluta om hans vidare öde.

(Lite kul, eller inte alls kul, beroende på hur man ser det: LIX för ovanstående mening är 193.)


Så, nu får ni gärna ge mig ett eller flera uppmuntrande ord bland kommentarerna. Tack på förhand.

fredag 18 april 2008

Utsliten?

Den senaste tiden har jag känt mig ovanligt hängig och trött. Idag fick jag höra att jag såg för hemsk ut, med Ikeakassar under ögonen och gråblek i övrigt. Det är inte jättesmickrande kan jag lova. Jag har trott att det berott på att den här månaden är ovanligt hektisk, med tre parrallella kurser (en på helfart och två kvartingar) samtidigt som jag jobbar, håller skrivarateljéer, tar hand om hästarna och försöker upprätthålla mitt sociala liv. Men nyss slog det mig: det är vår. Det är verkligen vår! Luften fullkomligt kryllar av små elaka allergena partiklar. Helt plötsligt känns tröttheten och utslitenheten helt okej, nästan till och med lite härlig.

Äntligen!

söndag 13 april 2008

Nyinflyttad

I Mariefred är man nyinflyttad jättelänge. Mina föräldrar räknas knappt som äkta mariefredsbor trots att de bott där sedan de var unga. Jag tänkte att eftersom Eskilstuna är en större stad med mer folk så borde jag snart vara eskilstunabo på riktigt. Jag fick dock tänka om i fredags när jag skulle hitta till Årby för att hitta en nyckel som låg i något brevinkast i något utav alla miljoner hus där. Eller tänka om fick jag kanske snarare göra när jag skulle därifrån. Mäkta stolt var jag att jag nästan utan problem lyckades hitta Årby, nyckeln, brevinkastet och huset. Mäkta problem fick jag på väg hem igen. Cissi har nämligen visat mig en fiffig genväg. Jag och genvägar är ingen bra kombination. Efter en halvtimmes runtåkande i Munktellområdet fick jag nog och började skälla på far min i telefon. Efter alla historier om hur han lett oss barn vilse i skogen på julgransjakt drog jag slutsatsen att mitt dåliga lokalsinne är helt och hållet hans fel.
Till slut hittade jag i alla fall en väg hem. Kanske att jag får vänta ett tag till med att kalla mig för eskilstunabo ...

Fast å andra sidan red jag och syster nr 1 helt totalt vilse i skogen i Mariefred dagen efter. Det måste bero på att våra föräldrar är nyinflyttade.

måndag 31 mars 2008

Börja skolan

Såhär såg jag ut när jag började skolan första gången. Jag hoppas att jag ändrats något sedan dess utseende-, och mognadsmässigt. Något som inte har ändrat sig ett dugg sedan första dagen i första klass är känslan. Jag var sju år igen när jag klev innanför dörrarna i den stora stora skolan med de stora stora barnen idag. Turligt nog hade jag en alldeles egen bibblotant/personlig assistent med mig som visade mig tillrätta och berättade var i salen man kan sitta så läraren inte ser om man somnar. Jag lyckades också, med hjälp av ovan nämnda biblotant, att skaffa mig den nödvändiga kurslitteraturen, som jag för övrigt redan älskar! Det var kapplöpning till biblioteket där vi snodde låne-exemplaren mitt framför ögonen på mina kursare.




Nu är jag student -på riktigt-. Ser det inte helt underbart ut?

onsdag 26 mars 2008

söndag 23 mars 2008

Inte en ursäkt.

Jag försummar min blogg och får ångest för det. Att jag inte skrivit på två veckor har jag ingen ursäkt för. Hade jag haft en ursäkt hade den sett ut ungefär såhär:
"Ja men det har inte hänt någonting värt att skriva om på sistone"
Och det hade varit ren och skär lögn. Det händer massa saker hela tiden, jag har bara inte haft tid eller motivation att skriva om det. Hade jag haft tid och motivation hade jag skrivit om bland annat två underbara mässor, en ännu mer underbar helkväll med tjejgänget och att jag fick VG på min första tillbakafådda (jag vet, det finns inget som heter så) skoluppgift.

Glad påsk på er!

söndag 9 mars 2008

Hemma hos!


Med tanke på mitt tjat här i bloggen om "min lägenhet" har det förmodligen inte undgått någon att jag har flyttat och bytt stad. Det nya boet är litet och charmigt och jag vill nog påstå att jag fått hyfsad god ordning på allt nu.


Mysigt va? (Beröm gärna bordet -det har jag gjort själv!)




Med det sagt (visat) går jag raskt över till alla spännande och lite mindre charmerande detaljerna. Här har vi "hemma hos Heléne":







Golvet är bytt för ett halvår sedan och ser faktiskt helt okej ut. Dock glömde golvbytarna att måla listerna. Det bra är att jag vunnit en halv centimeter i takhöjd i och med golvbytet.



Här är mina tvättlinor. Om jag står upp och duschar ser det ut så här. (Off topic: Har jag så där stora öron IRL?)







Förra lägenhetsinnehavaren gillade den rosa tapeten så mycket att hon tog med sig delar av den i flytten...








Under handfatet flagnar färgen bort. Hade jag inte gjort slut på allt vitt nagellack när jag målade över rost på bilen i somras hade jag använt det till att fixa det här.





Ett lås som sitter åt fel håll. Bara för tjuvar och banditer att peta upp med fingret och kliva in. (Hej alla tjuvar och banditer!)






En antennsladd som hänger från taket ner till ett fönsterbräde och en dosa som ligger där. Tar man i den så får man stötar. Förrädiskt nog har jag placerat en väckarklocka med samma form och storlek precis intill.

Nu har ni fått se delar av mitt hem och jag vill i utbyte se delar av erat. Gärna sådant ni inte gärna visar upp - typ hur mycket damm ni har bakom kylskåpet, lister som inte finns och era egna opraktiska lösningar på inredningsproblem!

tisdag 4 mars 2008

Ren och skär vrede

När internetuppkopplingen inte gör sig värd att kallas uppkoppling, när teven först inte går att sätta på, sedan inte få någon volym på för att gradvis öka sin volym helt självmant för att efter det inte gå att sänka eller stänga av. Då blir jag arg och skriker könsord och slår knytnäven i väggen. Det är ingenting jag är stolt över.

söndag 24 februari 2008

Dagsrapport -en utmaning!

Jag är väluppfostrad. Såpass väluppfostrad att jag snabbt kastar mig efter- och tar upp en tappad handske. Idag har handsken form av en utmaning och det är Lotten som har kastat den till halva bloggosfären. Utmaningen går ut på att man ska rapportera om sig dag. Here it comes:

1. Vädret utanför mitt fönster: Är egentligen inte värt att kommentera. Det är dassigt, snålblåsigt och trist. Och kolsvart, på ett inte lika kolsvart sätt som det kan vara i Mariefred.

2. Lyssnar på just nu: Top Modelbrudar som bråkar i tv, vänstergrannens Guitar Hero, högergrannens Brian Adams och uppepågrannens dansband och hälgång. Börjar kännas hemtamt.

3. I går gick jag och lade mig: Klockan alldeles för sent efter att ha varit först hos Johanna och sedan hos en däckad Lisa och Harmand och deras vinflaskor.


4. I dag vaknade jag: Klockan alldels för tidigt av vänstergrannens Gutar Hero, högergrannens Brian Adams och uppepågrannens dansband och hälgång. Somnade om en sväng och vaknade igen av väckarklockan som tvingade mig att åka och jobba.

5. Jag har på mig: Rosa fluffhåriga tofflor, blåjeans från Vero Moda, paiselymönstrad vit tunika, svart lång tröja , svart skärp i midjan från Lindex barnavdelning och ett par alldeles -av fetaostfingrar- igenkladdade glasögon.

6. Senaste person som ringde mig: Far min.

7. Senaste person som jag ringde upp: Försökte ringa Englesons från jobbet för att ta reda på vad en tresitsig Howardsoffa kostar. Insåg dock att det är söndag och att Englesons är stängt på söndagar. Räknas inte det så ringde jag sist till Awe för att bli insläppt igår kväll.


8. Senaste person som skickade sms till mig: Johanna, hon tackade för en trevlig kväll. Är förvånad att jag inte fått ett endaste litet ynkligt sms sedan igår. Hallå alla kompisar?


9. Senaste person som jag skickade sms till: Förmodligen var mitt förra svar en sten i ett glashus för jag har inte skickat något sedan jag svarade på det senaste jag fick. Jag kan för övrigt upplysa att det finns få saker som jag askyr så mycket som att skriva sms. Det är tråkigt, tar tid, ger upphov till missförstånd och är fruktansvärt opersonligt.


10. Senaste vän jag addade på Facebook: Inte en blekaste. En gång addade jag Magnus Uggla, sedan blev jag som vanligt Magnus Uggla-fobisk och livrädd och tog bort honom igen.

11. Som addade dig: Någon jobbarkompis tror jag.

12. Senaste person som mejlade mig: Senaste riktiga person (alltså inga spam) var nog Frida. Tyvärr råkade jag trycka bort mejlet innan jag ens hunnit läsa det.

13. Sista sajt som jag kollade på: Lottens, där jag fann mig utmanad, samt poeter.se där jag fann mig fastklistrad.

14. Ska göra idag: Jag hade tänkt göra något som jag egentligen inte vågar, men det skjuter jag nog på ytterligare några gånger. Jag ska sova tidigt ikväll och innan dess måste jag hinna skriva lista på alla böcker som ska inhandlas på bokreanatten.

15. Bra eller dålig dag idag? Det har varit en bra dag men ett tag var jag så trött att jag helst av allt hade sovit för all framtid. Strax innan läggdags brukar jag ångra mig och ligga en stund och tycka att dagen har varit dålig. Men det går över det också. Generellt är det så med mig att känns det lite dåligt så tror jag alltid att jag aldrig haft det värre än just då. Jag är en dramaqueen ända ut i fingerspetsarna.



Nu ska jag vara finurlig och kasta tillbaka en ny utmaning till några bloggare. Jag hittade den hos Stora Syster I Vassen och jag tänker svara på den själv så fort jag fått lite insiration från er. Den nya utmaningen går ut på att man ska lista fem låtar som man förknippar med någonting annat. Det kan vara en period i livet, en person, en känsla eller... vad som helst egentligen. Du listar alltstå låtarna samt berättar vad du förknippar dem med. Mycket roligare än en dagsutmaningsrapport, eller hur? Okej, de utmanade är Ica, Lotten (moahaha), Linn, Johanna, Séra Jónatan, Hosanna och Karin.

torsdag 14 februari 2008

Relativitetsteori

Idag är det torsdagen den 14 februari. Inte 24 december och definitivt inte den 5 februari och Fettisdag. Sedan flytten lider jag av taskig uppfattning om tid och rum. Här springer jag omkring och tycker att det är tufft att Alla hjärtans dag sammanfaller med Fettisdagen, tills någon förbarmar sig över mig och mitt ovetande och säger att så inte är fallet. Jag har ingen aning om hur sjutton jag kan ha gjort en så fatal ihopblandning av datum och "högtider" och därmed missat den riktiga Fettisdagen och inte fått en endaste liten semla. Kanske är det på grund av att det är skottår?

Men vänta nu...tidsskillnaden! Det är naturligtvis så att det just idag är tisdagen den 5 februari i Mariefred! Synd att det är för sent på dygnet för att åka dit och köpa sig en semla...
Kan förresten tidsskillnadsprincipen tillämpas även i avståndsbedömning? Typ att porten till min lägenhet (jag älskar att skriva "min lägenhet") helt plötsligt är väldigt mycket närmare än man tror, så att man då går till fel port och psykbryter över att nyckeln inte passar i låset? Jomenvisst serru.

Annars har jag idag ägnat mig åt skapande på en Skaparkväll i närheten av min lägenhet (nu fick jag skriva det igen!). Vi har stampat takten till pianokomp, målat med goachefärg, reflekterat över varandras bilder, lyssnat på samisk musik, läst och hört poesi, lyssnat på live-improvisationsmusik och sång samt låtit med kropp och stämband. Det var helt totalt och fullkomligt awesome.

onsdag 13 februari 2008

Det känns tryggt

En och en halv vecka har gått av mitt liv som Eskilstunabo. I mitt bostadsområde har det under den tiden gått, minst sagt, vilt till. Först rånas en bank, sedan två butiker och på det hade tre lägenheter inbrott. Glädjande är ändå att det nu är, kanske inte befogat men åtminstone inte helt befängt att springa och kolla i titthålet när det låter ute i trapphuset.

Förutom ovan nämnda aktivitet har jag provat på meditation för första gången i mitt liv. Jag fick höra att jag var onaturligt rörlig i benen och blev glad då jag såg det som någonting bra. Erfarde dock att just rörlighet inte var någonting som eftersträvades då vi under minst tre evigheter skulle sitta blickstilla och bara andas. Just andas är ju inte heller helt lätt när det ska ske under bestämda former. Någon dag ska jag leta rätt på en aktivitet som passar bättre för en rastlös men motionshatande person som undertecknad. Hojta gärna till om ni har något bra förslag! (Allt förutom yoga och ishockey kommer seriös att betänkas.)

En tredje sysselsättning som jag tar upp min tid är inköp av mat. Under de stunder då matinköp utförs bör man inte beklaga sig över att alla produkter är light och att inte ens kalkonen kan göras med mer fett än 3%.

(1. Kalkoner Görs inte så som till exempel en kanellängd.
2. Kalkon är magert kött. Det blir liksom inte mer än en treprocentig fetthalt, hur man än gör.)

fredag 8 februari 2008

Jag är från landet.

Helst av vill jag berätta om stolligheterna som säkerhetsvakter och uppassare har för sig när en statsminister besöker en restaurant. Typ den jag jobbar på. Men eftersom att jag ju har flyttat passar det bättre att skriva om flyttrelaterade saker som till exempel hur himla många saker man faktiskt behöver (kastruller, grytlappar, knivar etc.) och inte behöver (en årsförbrukning av toalettpapper).

Efter knappt en vecka vill jag påstå att jag kommit i ordning relativt bra. Det saknas en soffa (ordnas i helgen), ett soffbord som är lite större än det av undertecknad egenhändigt gjorda elkabeltrummebord samt en vattenkokare som inte slår ut strömmen i hela lägenheten.

Jag har hittills inte gått vilse, jag har hälsat på två grannar och jag har mitt under flyttandet hunnit sköta både jobb och skola som jag ska. Det är inte utan att jag är lite imponerad själv. Vad jag däremot inte är så imponerad över hos mig själv är att jag fortfarande flyger tre meter upp i luften när posten kommer och att jag varje gång jag hör någon gå i trapphuset måste hålla mig hårt i närmsta fasta föremål för att inte springa och glo i titthålet i dörren.

Nu ska jag fortsätta lyssna på bredvivdgrannens technomusik och se på mittemotgrannens tv.

tisdag 29 januari 2008

Det är så bra med mig, jag kan så mycket!

Även om jag fått det klargjort för mig att jag är en liiite sämre människa än de som bor i större längenheter än min blivande så känner jag mig ändå ganska bra idag. Jag har ringt elbolag, jag har postat brev i tid. Jag har gjort klart mina första (riktigt roliga) skrivuppgifter på kurserna och jag har packat färdigt sånär som på mina kläder, skor och väskor. Mitt gamla slagbord har jag pimpat och alla räkningar är betalda. Schemat inför vårens studier är lagt och lönen har blivit lite större.

Hade det inte känts så tillgjort hade jag brustit ut i ett Halleluja. Jag nöjer mig med att klappa mig själv på huvudet istället, och äta 200 gram mjölkchoklad.

(När jag är flyttad och klar ska ni få riktiga blogginlägg igen)

onsdag 23 januari 2008

I flyttartagen

Om nio dagar bor jag inte längre i min lilla by. Om nio dagar bor jag i en lägenhet i en stad som är många gånger större än vad jag är van vid. Det kommer att gå bra. Efter mycket letande efter -och besvikelser på- lägenheter har jag till sist hittat en jag kan tänka mig att bo i. Tapeterna är gräsligt rosa, köksinredningen är mer än dubbelt så gammal som mig, garderoberna är små och planlösningen gör mer skäl för namnet "planproblemet" och det enda som saknas är för att fullborda lägenhetens boholook är blommigt plastgolv. Ändå är jag av någon outgrundlig anledning charmad. Jag längtar efter att få inreda, sätta in mina saker i mitt badrumsskåp, stoppa in mina överdrivet många skor i klädkammaren och nästan till och med betala mina egna räkningar. Nu står sorterande och packande på schemat fram till nästa helg. Då jag förvisso ska packa upp igen, men det är en annan femma.

lördag 19 januari 2008

Nu blev jag en decimeter längre!

Jag har fått en utmärkelse av Séra Jónatan på bloggen En västernärkings bekännelser. Stolt som sju tuppgårdar är jag. Titta så fint det står:

Bakom "Ibland är det skönt att vara galen" gömmer sig Heléne. Hon skriver livsnära (jag gillar det ordet) och underbart galet om sin vardag. Hennes kamp mot sjukdom och hennes sätt att se på livet ger mig ny kraft att leva.

Tack, Séra Jónatan!


Utmärkelsen heter "You make my day award" och ges till läsvärda bloggar och deras hussar och mattar. Man får, om man vill, se det som en utmaning och då utse tio nya läsvärda bloggar. Man får naturligtvis även bara tacka och ta emot, om man hellre vill det. (Det där sista hittade jag på själv för att verka mer ödmjuk än vad jag egentligen är). För att jag inte ska behöva kopiera min länklista så tänker jag inte utse tio vinnare utan bara sex stycken. Två av dem är bubblare!


Here we go, vinnarna av mitt You make my day award är som följer:

Lotten. Bloggarnas bloggare och språkpolisernas språkpolis som dessutom är riktigt ball, rolig och allmänbildande. Jag hittade till Lottens blogg för drygt ett och ett halvt år sedan och har sedan dess gått in där nästan varje dag.

Skriv med skruv. Ica, som skriver bloggen, är liksom ovan nämnda bloggare, både språkligt begåvad och rolig. Jag är svag för sådant. Även om jag inte känt blogginnehavaren privat så hade detta garanterat varit en blogg jag hade fastnat för.

Hosanna. På den här bloggen blandas kyrkoliv, fosterfamiljsliv och hårvård med sköna illustrationer till en precis lagom sötsyrlig smak.

Stora Syster i vassen. Miriam var min konfirmationspräst som på sin blogg skriver ungefär lika mycket om kyrkan och kyrkoliv som hon ger trevliga bok-, film-, och musiktips.

Wasabilicious är en blogg som jag började följa alldeles nyligen. Hon makes my day för att hon skriver så rakt och öppet om saker som man nästan inte skriver om.

Titel är en purfärsk upptäckt för min del. Jag vet inte vem han är, jag vet inte ens om han är en han. Undertexten till bloggen lyder: Aggressiva utspel om politik och samhälle, filosofi och religion. Jag håller inte med om hälften av vad han skriver och resten är jag totalt ointresserad av men han får fram sina åsikter och han gör det himla snyggt.




Det var det!



uppdat: Jag fick ännu ett award av Miriam och blev så glad att jag måste citera även henne:

Heléne är en stilistisk begåvning utan dess like. Hon skriver okonstlat och snyggt om både det som är riktigt roligt, det som gör riktigt ont och det som är alldeles vanligt.


Tack!

torsdag 17 januari 2008

La vie en rose

Idag har jag varit på Fomexmässan. "La vie en rose" var temat för våren och i hallarna trängdes vackra inredningsprylar och en massa brachfolk. (Naturligtvis fanns där i vanlig ordning även fula inredningssaker och folk som inte kunde klassas som branchfolk. Enligt flera utställare är dessa "icke-brachfolk" kvinnofolk som kommer dit och shoppar billigt på sina gubbars företag. Det hör emellertid inte hit, därför skrev jag det inom den här långa parentesen).

Något som intresserar mig minst lika mycket som inredning är människor och idag har jag sett hur mycket människor som helst. Det konstiga var att jag aldrig i hela mitt liv har sett så många uppenbart anorektiska människor under en och samma dag. När jag gick medströms (och såg folk bakifrån) såg det ut som om där kryllade av människor som var i tolvårsåldern men när jag gick motströms (och såg folk framifrån) ville jag slå de flesta i skallen alternativt tvångsmata med grädde och Nutridrink.

Funderar på om folk i inredningsbrachen har en särskild tendens att hänfalla åt överdriven bantning eller om det faktiskt ser ut såhär överallt nuförtiden.

fredag 11 januari 2008

Smyguppmaning.

Jag är extremt dålig på att se på film. På bio går jag nog inte oftare än två gånger om året och tevetittandet har nästan helt bytts ut av datorpysslande. Hyra film är jag urdålig på
så det överlåter jag nästan alltid till personen/-erna som jag ska se den med, vilket oftast resulterar i att jag inte alls gillar filmen, alternativt att jag redan sett den (vilket jag kommer på först när slutet börjar närma sig).

När jag var yngre tjatade jag och mina syskon alltid om att få se klockanåttafilmen på teven. Kloka som mina föräldrar är (ja, jag har fått veta att de läser min blogg) såg de alltid till att spela in slutet på filmerna då vi i regel somnade innan upplösningen. Filmerna märke de sedan med vad-de-nu-hette och morgonen efter kunde vi se slutet. Det var ett ypperligt system tills dess att min morbor började låna hem de inspelade filmerna och således bara fick veta titeln och hur de slutade. Detta hämnades han genom att i julklapp ge oss heminspelade filmer där slutet klippts bort. Såhär i efterhand tycker jag att det var bra gjort för när jag kommer på att jag redan sett en film oftast inte har sett de sista tio minutrarna.


Eftersom att jag inte minns min första filmupplevelse (som enligt en relativt osäker källa var en nypremiär av Pinocchio) tänker jag att Lejonkungen kan ta den här platsen på listan som Lotten* nästan skickade vidare. Året var 1995 och jag gick med mina femtioelva syskon och föräldrar på en liten biograf som jag inte heller minns någonting av. Vad jag minns är att jag åt upp allt godis under reklamen innan filmen, att jag vet tvungen att sitta längst ut och (ve och fasa) bredvid en alldeles okänd människa som dessutom var tjock. Vad jag tyckte om filmen minns jag inte heller. Förmodligen tyckte jag -redan då- att den var bra.


Min största filmupplevelse var när jag såg "Mannen som kunde tala med hästar". Även denna gång var jag med mina femtioelva syskon men föräldrarna hade ledig och istället gick vi med ett par bekanta till familjen. Jag skulle kunna skylla det enorma intryck filmen gjorde på mig på att jag blott var elva år då det begav sig, men jag skulle förmodligen tycka lika mycket om filmen om jag såg den idag. Vilket får mig att undra varför jag inte har sett den mer än en gång? Kanske är det på grund av besvikelsen efteråt, när jag kommit hem och ägnade timmar åt att försöka tala med min shetlandsponny, helt utan resultat.

Jag har varit på cosmonova några gånger också. Det var också stort, fast på ett helt annat sätt.


Min värsta filmupplevelse är utan tvekan när jag, far min, två systrar, en systers vän samma systers dåvarande pojkvän (varför den systern ville ta med pojkvän och vän på bio med familjen är för mig fortfarande en gåta) en jul gick och såg filmen "Grinchen". Det var hemskt, filmen var hemsk, jag var -vilket verkar vara ett återkommande tema på den här punkten- geerymt kissnödig hela filmen igenom och systerns pojkvän luktade för mycket och väldigt äckligt av parfym.
Som grädde på moset, fast på ett dålig sätt, är Grinchen också en utav de fulaste varelserna som (inte) finns.

En annan "värsta filmupplevelse" var när jag och systrarna drog med far vår och såg Titanic. Det var första och sista gången jag såg en film på biografen i min lilla by. Stolarna var hemskt obekväma, filmen var galet lång, Leonardo Di Caprio fick med sin ohemulska råsnygghet mitt tolvåriga** hjärta att blöda och bredvid mig satt min store starke far och grät, vilket spädde på sorgligheterna så att de nådde nästan overkliga höjder. Jag var förmodligen hopplöst jättesist av mina vänner att se Titanic och jag såg den nog mest för att jag inte längre orkade låtsas att jag sett den. Man ville ju inte vara en tönt, liksom.






*Jag råkade länka till bilden på "fulaste varelsen som (inte) finns" här. Det var inte alls meningen, men lite för roligt för att inte sägas. Det är åtgärdat nu, hur som helst.

** I min lilla by visades filmen inte samtidigt som den visades i resten av landet, utan långt senare.

tisdag 8 januari 2008

Förstoppning

Somliga säger att man kan skriva om vad som helst. Det kan man inte alls det, säger jag. Orden har liksom fastnat någonstans mellan mina prestationskrav och jagvetintevad. Det lustiga är att när jag tidigare drabbats av skrivkramp som denna har det räckt med att basunera ut det för världen och sedan vänta en dag eller max två så har lusten fallit på igen. Vi får se hur det blir med den saken. Under tiden ägnar jag mig åt lite välbehövd eftertanke och rekreation.