söndag 29 april 2007

Fina lilla krumelur, jag vill aldrig bliva stur.

Ica utmanar mig var och varannan vecka. Utmaningar som denna är en tortyr för min självbild. Blir jag aldrig vuxen?

X betyder poäng. - betyder poänglös

- Jobb (1p) Fast egentligen så jo, fast nej. Inte -på riktigt-.
X Visitkort (1p) Oh yes, mest på ploj och inte någonting som jag ger ut. Licensierad blondin klingar inte särskilt vackert..
- Konferens (1p) Jadå, det har faktiskt blivit en del.
X Bor hos föräldrar (-2p) Ja det måste jag ändå medge att jag faktiskt gör, trots att jag har ett eget litet hus på tomten så äter jag hos föräldrarna jämt.
- Vara sambo (1p) (Ica, silverfiskar räknas inte om inte mina riktiga fiskar räknas)
- Vara förlovad (1p) Inte ett dugg.
- Vara gift (2) Nej men när jag gifter mig ska det vara ett stort och dyrt bröllop.
- Skild (3p) Nej.
- Äga villa (2p) Nej men jag har en stuga (Att det egentligen är föräldrarnas behöver jag väl inte berätta?
X Ha en bil (1p kombi + 1p) Japp det har jag, och jag älskar den!
x Hund (1p) Ja och det räknas även om hunden råkar heta Tommy.
x Lån (1p) Nej, faktiskt inte.
- Gemensam ekonomi (1p) Jag har ingen ekonomi..- Pensionsspara (1p) Nej..usch vilken ångest jag får nu..
- Storhandla (1p) Kläder, skor, accesoarer, smink.
- ICA-kundkort (1p) Nej.
- Använda rabattkuponger (2p) Ja, fast bara på H&M och sådant.
- Äga hushållsassistent (1p) Nej men jag har en lattevisp!
- Äga diskmaskin (1p) Nej, mamma tvättar åt mig (där försvann alla eventuella vuxenpoäng)
X Dubbelsäng (2p)Ja, 180 cm bred, underbart!
X Ha julgran på julen (2p) Fastän alla är jätteallergiska.
X Gråa hår (1p) Inte vad jag vet.
x Celluliter (1p) En.
- Prenumerera på morgontidning (1p) Nej, men jag får Mfredstidningen ibland.
X Lösa sudoko (1p) Jämt och ständigt.
x Välja att inte svara i telefon (2p) Ja, jag kan ju se vem som ringer.
X Putsa fönster (1p) Har jag gjort en gång och då svor jag dyrt och heligt att aldrig mer göra om det.
x Svampplockning (2p) Jag har plockat några svampar åtminstone, de är så svåra att se.
- Långfärdsskridskor (1p) Livrädd att åka skridskor annat än i rink..och då är jag livrädd också.
- Parmiddag (1p) Pfft.
X Vinprovning (1p) Jag provar vin var och varannan helg, fast det kanske inte räknas?
X Danskurs (1p) Nej men balett
X Partaja till gamla 70-talshits. (1p) Ingenting jag direkt kan stå för
X Dricka konjak alt. calvados till kaffet (1p) En gång på en släktträff..det var äckligt och nu dricker jag inte ens kaffe längre.
x Däcka före 23.00 dagligen (1p) Nästan alltid.
- Föredra soffan hemma före krogen/puben med bästa kompisarna (1p)Ibland faktiskt...trist man är.
- Spela Bingolotto (1p) Herregud nej.
- Tycka att Ernst Kirchberger är en riktig pudding (1p) Nej men fy. Fast när jag blir stor ska jag gifta mig med någon som kan snickra.
- Ha höftproblem (1p) Så gott som enda kroppsdelen utan problem!
- Köa till Allsång på Skansen kl 7 på morgonen (2p) Skämtar du? Nej.
X Bli förundrad över "ungdomen idag" (2p) Ja fast än jag själv oftast går under samma rubrik.


Icas tillägg som hon tycker står för vuxenhet.
- Laga mat varje dag
- Ha saker i alfabetisk ordning. Jag har ingen ordning alls..
x Titta på Efterlyst med Hasse Aro
- Bära fotriktiga skor. Nej huvvaligen.
- Städa en gång i veckan
- Stryka sina kläder
X Ha välsittande byxor. Ett par sitter skitsnyggt, de andra sitter bara skit.
x Äta frulle varje dag. Klarar mig inte utan!
- Använda tandtråd
- Ha gröna fingrar
- Fundera på räntor
x Skriva inköpslistor. Stövletterna på Din Sko, Toppen på MQ, klänningen på H&M samt nya ögonskuggan på Kicks.
- Använda regnställ istället för paraply. I ettan på gymnaset tältade vi i skogen...alla andra hade regnställ men jag hade paraply. (Och jag är praktiskt taget född på landet)
X Förstå sig på jazz, operor och balett. Modern gospel-jazz är grymt, balett får mig att gråta...men operor ger mig magknip.
X Bära kavaj eller tröjor utan luva eller tryck
- Gå igenom sin deklaration noga. Jag har inte ens någon deklaration.
- Tänka att "Det är faktiskt en dag i morgon också". Nej det är här och nu som gäller.
- Sitta rakt uppochner på en stol. Är stört omöjligt.
- Byta sängkläder regelbundet. Jag är så äcklig...
- Se till kvalitét framför pris.
- Tycka Simpsons och Family Guy är enbart dumt och löjligt.
- Dricka kaffe, te eller rödvin.
- Tycka att "Så ska det låta" är ett svängigt program. Pinsamt, men ja det tycker jag faktiskt.
x Släcka lampan när man lämnar ett rum
x Ha enfärgade strumpor. De måste vara svarta eller mörkblå.
- Tycka att Marilyn Manson bär skulden till alla mord i USA.
- Skrubba ur kylskåpet och frosta av frysen regelbundet.
- Ha blommor som lever mer än en månad. Jag kan ha död på en plastblomma...
x Hellre sitta vid gången än fönstret på tåg eller flyg. Måste ha en snabb flyktväg.
x Dela ut dagliga moralkakor
- Inte slösa pengar på krogen i onödan
- Veta sina begränsningar
- Bromsa i nedförsbackar på inlines. Kan inte åka inlines.
- Räcka ut handen som färdriktningsvisare när man cyklar
- Äga ett par Ecco-skor
- Ha Lambi toapapper istället för Euroshopper.
x Ha pengar kvar den 24:e varje månad.


Mina egna tillägg som står för vuxenhet:

x Byta damsugarpåse innan den gamla är full, för att vara på den säkra sidan.
- Äga en symaskin.
- Betala TV-licens.
X Anväda långkalsonger.
- Skicka julkort.
- Köpa Bridgeblandning.
X Sy upp egna gardiner.
- Kan ha en godisskål stå framme i mer än tre dagar.
- Äger en komplett matservice.
- Ringa och tacka för senast.
- Läser kvällstidningen framifrån och bak.
- Gå och lägga sig skapligt för att man ska upp tidigt morgonen efer.


Jag utmanar Miriam och Malin...och Johanna så har hon två och måste göra det!
MEN, utmaningen innebär att man måste lägga till egna vuxenkriterier. Så att det blir lite mer avslöjande.

fredag 27 april 2007

It seems to me that maybee, it pretty often means no.

"I know she said it's alright
But you can make it up next time
I know she knows it's not right
There ain't no use in lying
Maybe she thinks I know something
Maybe maybe she thinks its fine
Maybe she knows something I don't
I'm so, I'm so tired, I'm so tired of trying"

Jag tror nästan att jag har dragit på mig en vanlig, hederlig love-issue. Lika mycket som det suger är jag glad att det är ett sådant problem som spökar och ingenting annat.

torsdag 26 april 2007

får får lamm

Imorse tröttnade vi alla på att sitta inne i lägenheten så vi satte oss i en bil och åkt lite på måfå runt i staden för att försöka hitta någonting att göra. Minigolf var uteslutet för de öppnar inte förr än i maj, runristningar sade jag tvärt nej till (där jag kommer ifrån ser man runristningar till förbannelse) och shoppingsrunda i Tuna var vi heller inte så sugna på. Det slutade med att vi for ut till en bondgård ute vid Hällby och tittade på över femhundra tackor med små alldeles nya lammungar. Vi fick till och med se när ett utan fåren lammade, vilket jag alltid tycker är lika häftigt. Gårdsägaren förklarade ingående allt hon gjorde och jag lyssnade och svarade då och då med ett "jaha" eller "ojdå". Att svara "jo, jag vet faktiskt det" kändes så bitchigt så jag lät bli. Jag tyckte att jag så väl kände igen stället och när jag kom hem och berättade om min dag fick jag veta att gårdsägarna är goda vänner till min faster och en utav hästarna här hemma har varit på hingstbete där en gång för några år sedan. Där ser man.



Annars har jag gått och blivit en förslappad soffpotatis. Jag äter och sover mest hela dagarna, då och då har jag lite tema där jag får beröm för hur duktig jag är. Jag kan knappt förstå själv hur det kan gå så här bra som det gör just nu. Förra omgången skrev jag vecka för vecka hur allting kändes och hur jag mådde. När jag jämför med samma behandlingsvecka nu får jag en liten chock varje gång jag inser hur illa det var då och en ännu större chock när jag ser hur bra det faktiskt är nu. Jag hade aldrig kunnat drömma om att det en dag skulle kunna kännas så här och ändå har jag en bra bit kvar innan det blir bra -på riktigt-. Fy fan vad jag är bra!

måndag 23 april 2007

Ja' e' int' bitter.






Och by the way, från och med nu gäller ett nytt mode:
Stor blå bula i pannan, gärna även med ett ilsket rött skrapsår mitt i.

söndag 22 april 2007

Jag HATAR söndagar.

Det har utan tvivel varit en mycket händelserik helg.
I fredags var jag ute på krogen i södertälje tillsammans med några vänner. Jag var fruktansvärt trött och kunde knappt hålla ögonen öppna under kvällen...eller, om sanningen ska fram så kunde jag inte hålla ögonen öppna, i riktigt fjortisanda somnade jag flera gånger. Jag blev väckt av en gammal klasskompis från gymnasiet och trevlig som jag då är grymtar jag någonting till honom varpå jag somnar igen.
Lika trött var jag under lördagen då jag och vännerna åkte till en hemmafest utanför Huvudstaden. Det var något utav det märkligaste jag varit med om måste jag säga.
Huvudsyftet med festen var att bli så full som bara möjligt och det var stört omöjligt att föra en konversation med någon utav festdeltagarna då man ständigt avbröts av någon form av högt primalskri som jag tror betydde "skål". Vi hade planerat att komma hem senast klockan två med på grund av olika omständigheter kom vi inte hem före fyra imorse. (Omständigheterna var inte det att vi inte ville därifrån, för det ville vi verkligen).

Trött som ett as var jag idag och jag ville inte sova bort hela dagen så jag bestämde mig för att rensa alla mina lådor. Jag hittade en väldig massa anteckningar och skit som jag itne ville slänga i soporna av rädlsa att någon skulle kunna hitta och läsa dem så jag bestämde mig för att elda. Jag fick, efter många om och men, fyr på en tidning och stälde mig stolt för att se på när resten brann upp. Tyvärr fick jag då grymt mycket rök i ögonen så jag blundande, tog ett steg åt sidan, trampande på en pinne som rullade till lite, fäktande med händerna som fastnade i en taggbuske och föll sedan handlöst ner mot marken och skallade en stor stenbumling på vägen ner.
Efteråt blev jag yr, illamående och skakig så pappa packade in mig i bilen och körde iväg mig till akuten. Där fick jag göra koordinationsövningar, gå fram och tillbaka i rummet, stå på ett ben och klämma doktorns händer. Läkaren frågade ut mig om min allmänna status och rynkade på ögonbrynen åt mina svar. Det konstaterades att jag åtminstone inte hade någon allvarlig hjärnskakning men jag blev strängligen förbjuden att anstränga mig de närmaste dagarna framöver då hon tyckte att jag såg väldigt sliten ut. Själv förstår jag inte riktigt vad hon menar med det, jag som alltid tar det så lugnt med allt!

När jag kom hem kollade jag till elden..den hade slocknat när tidningen brunnit upp. Resten av papprena hade inte ens fattat eld.

tisdag 17 april 2007

Ungefär:

Någonting underligt är det, minst sagt. Att jag helt plötsligt står här och...

(Jag ska försöka att uttrycka min mening, att inte hyckla alldeles för mycket. Åtminstone ska jag inte dra till med uppenbara lögner...
Det är det här med lyckan och innan jag skriver någonting mer vill jag utfärda en varning: Lycka har för vana att vara temporärt. Skriver det utan att vilja verka neggo, jag försöker snarare verka realistiskt så att ni kan uppfatta ett ”jag är inte manisk” någonstans mellan raderna.)


Vart var jag? Jo, helt plötsligt står jag då här och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det hela. Jag känner egentligen mest för att skutta runt och det är olikt mig.(Det är så olikt mig att det är fullt möjligt att det kan ha gått varvet runt och blivit riktigt likt mig igen)
Insikt:
Det mesta ordnar faktiskt upp sig vilket jag fann mycket svårt att tro. (Det händer massor av hemska saker som bara är hemska helt enkelt och folk hämtar sig aldrig och deras liv blir aldrig som förut, och det är omöjligt att veta i just det läget som det händer om det är den sorten eller den andra sorten. Det skriver jag för att försvara gamla och framtida underliga beteenden från min sida.)

Jag har verkligen marinerat mig i panik, obehagskänslor och ännu mer sjuka dito under den senaste tiden men någonstans börjar jag tröttna. Jag börjar dessutom förstå att det inte är sådär himla hemskt och orättvist att vara där jag är just nu, som jag velat tro. Skit samma att jag slösat bort år av potentiell utbildnings- och skaffa-jobb tid för jag har istället ägnat mig åt att försöka uppnå någon slags bättring eller insikt...åtminstone sporadiskt under de senaste två åren. Någonstans kommer man genom det ut på en högre nivå och jag börjar skymta den där nivån nu.
Det är möjligt att jag kommer att ogilla att vara där, avsky varenda minut av det framtida livet (vilket är den högre nivån som jag skrev om, för er som inte förstod det) som inte bara innebär tvångsmässig kaloriräkning, träning och två fingrar i halsen, men det är också fullt möjligt att jag kommer att älska det. Vilket jag tror att jag kommer att göra… åtminstone så stora delar av det att jag kan hamna under rubriken Nöjd.
Jag har ju faktiskt inte gjort någonting för att förtjäna det som varit, som S sa till mig idag. Självfallet har jag gjort något för att förtjäna något, men inte det.
Det kan faktiskt vara så att jag en dag, förhoppningsvis relativt snart, kommer att stå där helt och full, mitt i ett tillfredsställande liv som jag klarar av att hantera.
Jag måste ju erkänna att tanken inte är helt frånstötande.





(#1 Och det här var kanske, förmodligen, svårt att hänga med i. Det är det för min del också)
(#2 "Min stora kärlek" av Sarah Dunn. Faktiskt djävulusiskt kul, då och då)

måndag 16 april 2007

drummeldravel

Nej nu får jag skärpa mig. Det att ta sig själv på för stort allvar...eller kanske inte nödvändigtvis sig själv, men det man gör eller inte. Nu till exempel skriver jag inte mer än att jag skriver att jag inte skriver. Skrivkramp, var det ja. På något sätt får jag mer prestationsångest nu när jag inte skriver hur illa allting är. Missförstå mig rätt, jag skriver alltså inte hur illa allting är för att allt jag skriver inte ska handla om att det är illa. För det inte illa nu, det är tvärtom helt okej, kanske till och med Bra (smakar på ordet). I takt med att jag mår bättre övergår den där orddiarrén till förstoppning och det är ju inte heller direkt kul.

Det är ju egentligen inte ens vad det handlar om. Det är massor som vill komma ut, verkligen jättemycket. Jag vet bara inte vart jag ska börja. Hej och hå.
Till råga på allt har jag fått fruktansvärda utslag på armarna, jag tål nämligen inte solen...ungefär vartannat år. Jag har tänkt bli sådär äckligt fräscht brun men istället blev jag flammig och rödfläckig på armarna. Ena tanten sa åt mig att ta potatismjöl på armarna och det gjorde jag. Det hjälpte. Sedan tog jag, på eget initiativ, idominsalva och smetade på. Ännu en gång visade sig min Idominprincip vara...inte fel, utan rent av idiotisk. Vad ska månne hända härnäst?

Och den förbannade skrivkramepn håller i sig.

Jag skulle vilja skriva ungefär "guuud så härligt det är med våren och oj vad glad och lycklig jag blir när solen tittar fram..." men jag låter bli. Inte för att jag inte blir glad och lycklig, utan mest för att det är förbannat ointressant. Inte för att jag har någonting annat som faktiskt är förbannat intressant att skriva, men ändå.

Man kan ju blogga om allt, sägs det. Det kan man inte alls det, säger jag.

söndag 15 april 2007

lilla fina fröken fräken

Man kan lätt känna sig lite malplacerad om man klär sig som jag gör och hamnar på ett punkhak. Jag och två vänner bestämde oss hastigt och lustigt för att kolla på Tysta Mari när de spelade i Södertälje igår. Största delen av tiden gick åt till att tvinga sig själv att inte lägga benen i kors, plocka i handväskan eller fixa med håret i någon utav de många speglar som hängde på väggarna och påminde om att jag/vi inte såg ut som de andra. Det var hur som helst häftigt och jag gillade det. Kul vad det också att se Andreas spela ”på riktigt” och inte bara lyssna när han plinkar lite på gitarren hemmavid eller på någon fest.

Men så blev det söndag igen och det gillar jag mindre. Jag har ändå lyckats göra det bästa av dagen (den har faktiskt varit mysig till och med) genom att vaxa bilen(!), gå promenad, leka med kalven och sola. Bilen blev flammig som sjutton men står den i solen ser den nästan lite blank ut. Samma gäller mig, jag blev inte särskilt brun av solandet och kom på den lysande idén att brun-utan-sola istället och nu är jag också flammig. Att jag aldrig lär mig!
Kalven, förresten, måste vi mata med flaska vilket ha gjort att den är betingad på människor. Det är så mysigt, den skuttar när vi skuttar, lägger sig när vi sätter oss ner och så snuttar den på allt som sticker ut (jag menar fingrar, näsor och armbågar, okej?).
Jag satt på golvet några meter från storkossorna och klappade lite på kalven efter att den ätit mat. Sitt aldrig nära storkossor…de gör stor avföring som skvätter flera meter när den landar och passar man sig inte får man plötsligt fräknar. Lillasyster tyckte att det passade till min flammiga fakebränna.

fredag 13 april 2007

håhå jaja

Jag var ute och gick idag, eller jag skulle gå från Fortet till tåget, då jag upptäckte en liten godisråtta geléråtta ligga och skräpa på trottoaren. Av någon, antagligen helsjuk, anledning fann jag detta väldigt roande och kunde bara inte hålla mig för skratt. Där gick jag upp mot tågstationen och fnittrade för mig själv, mer och mer medveten om hur dumt det måste se ut. Vad gör jag? Jo, istället för att samla mig och sluta gå och flina likt en schitzo kom jag på den smarta idén att ta upp mobiltelefonen och låtsas att jag garvade åt någonting som någon berättade i telefonen. Smart drag, tills det ringer i telefonen. Som jag står och håller vid örat. Låtsas prata i. Skrattar. Och blir galet mycket stirrad på och skrattad åt.
Tänk så mycket leenden och skratt en enda liten geléråtta kan sprida i världen på tågstationer


Det är fredagen den 13 idag. Huvaligen säger somliga, än sen säger andra. Ända sedan min första dag i livet, som råkade vara just en fredag den 13, har jag haft tur detta datum.
Jag hade därför bestämt mig för att inte tro på att det är en otursdag och följaktligen inte blogga om det…
men

Dagen började bra och har egentligen inte innefattat särskilt mycket oflax för mig personligen. Inga tåg var försenade, inga skor som tappat klacken, ingen mat i fel strupe och ingen sand i ögonen (det med mobilskrattet räknar jag inte som otur utan bara ren och skär idiotism). När jag väl var hemma började det tråkiga. Får höra av pappa att syster nr 3 har tappat sin väns hund som förts med ilfart till Strömsholm där det konstaterades att hundstackaren har två frakturer i benet och måste opereras. Syster nr 3 är nästan lika knäckt som hundens ben.
Strax efter den informationen ringer syster nr 1 upp och säger att hon hittat en liten kalv ute i ladugården. Kalven var alldeles jätteliten och fortfarande väldigt ostadig. Tyvärr vill inte Mamma Ko ha denne lilla underbara sak utan sparkar till den över bakbenet som blir helt böjt och förmodligen har gått av.

Så okej, fredagen den 13 är en otursdag.

Nu ska jag duscha av mig ko-lukten och sedan ska jag åka för att handla skor med syster nr 2 och mamma. Förmodligen är skorna slut, har butiken brunnit ner eller så åker vi vilse. (På motorvägen till södertälje?)

onsdag 11 april 2007

Med tanke på den rådande skrivkramssituationen...

..går jag nuts på Icas utmaning.
Alla dessa listor...suck och stö... (Pfft, jag tycker faktiskt att det är kul. Bite me!)


Berätta om ditt liv, utifrån de årtal som slutar på två och sju!



1987
Jag var ett år och var helvetiskt allergisk mot solljus, därför fick modern och jag spendera den mesta tiden inomhus. Bodde gjorde jag på Violavägen med storasyster Sanna och föräldrar i en lägenhet som ser likadan ut som min vän Malins.
Vidare kan jag berätta att Nordiska språkkonventionen trädde i kraft, att sverige fick sin första TV-såpa och att Andy Warhol dog, men det har inte särskilt mycket med mitt liv då att göra.


1992
Hade jag hunnit skaffa mig ytterligare tre syskon. Första året i riktiga skolan och jag var bästis med My-Isabell Dahlström. Vi klädde ut oss till ryska tanter, åt Vicks Blå och lekte kontor. Mina första hästar hade jag fått, Mimmi (som jag fortfarande har kvar) och Sunrise (som blev galen och dog).


1997
Hetaste modet var Jazzbyxor och kondomtröja, vi hade sova-över-kvällar och lyssnade på Backstreet Boys. Två nya systrar hade jag fått och två syskon hade flyttat till Norge. Vi blev högstadieelever och satt på bänkarna utanför sexankorridoren och spelade Kotten samtdigt som vi spanade in de stora barnen som kastade blött papper och tog bort toalettdörrar. Jag var hejdlöst förälskad i
1, Jonas
2, Tobbe
3, Jimmy


2002
Jag skrev mörka dikter om död och självskador, fick nya syskon igen och slutade nian med mitt livs big time ugly cry, drack tokmycket alkohol och gladde mig inte åt alls mycket i denna värld. Var för första gången i underbara Taizé och hittade lite frid som jag tappade bort och sedan tappade jag bort mig själv nästan helt och hållet.


2007
Det var nu det ja. Hittils har jag mest ägnat mig åt arbete i lite olika former, dels på mina drömmar arbetsplats och dels inlett ett arbete med mig själv. Båda arbetena är det bästa som kunde hända mig och jag känner för första gången på länge att jag har vinden i ryggen, solen i mitt ansikte, och alla möjliga helbra saker inuti som också kan beskrivas lika halvpoetiskt.



Där ser man.
Vad himla några sju och två man hunnit med på så lång tid!

tisdag 10 april 2007

Skrivkramp

Jag skulle kunna skriva om helgen, det var påsk och allt och att vi har haft det toppen i stugan mitt ute i skogen. Jag skulle också kunna nämna att jag inte har städat hemma hos mig, att hästen är halt igen, att jag inte har ett endaste litet dugg inplanerat denna veckan och att det ger mig panik, att jag sovit bort halva dagen för att jag inte vetat vad att göra. Att jag köpt en svart lång polotröja med korta ärmar skulle jag kunna skriva, och att jag köpt te som är bra för magen men dricker mitt Yellow Label istället. Eller så kan jag berätta att jag fortfarande är förkyld, till och med mer förkyld nu än innan.
Men jag har skrivkramp. Det kanske jag kan skriva om.

onsdag 4 april 2007

Utmaning

Jag har blivit utmanad. Först av Miriam vilket jag snabbt glömde bort och nu av Johanna.


REGLER:Varje spelare börjar med att skriva sex sanningar/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir tagen ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Slutligen väljer bloggaren fem nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras gästböcker för att låta dem veta att de har blivit tagna och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.





1. När jag går själv (allra helst om det är mörkt) pratar jag nästan alltid tyska med mig själv. Antagligen är det någon form av ångestreduktion då jag är rejält mörkrädd.

2. Jag drömmer jätteofta att mitt ena ben är längre än det andra, så pass mycket längre att alla byxor jag provar (i drömmen) är 20 cm för korta för ena benet eller lika mycket för långa för det andra. Detta är en av mina värsta mardrömmar, jag vaknar alltid upp lika kallsvettig och förvirrad varje gång jag drömt denna dröm.

3. Sedan många år tillbaka växer det någonting bladigt (jag vet inte vad det är för växt så för enkelhetens skull får den heta "buske") intill vägen som leder hem till huset. Denna buske har jag, alltsedan jag upptäckte den, hälsat på varje gång jag går förbi. Går jag själv säger jag höjd och tydligt "God dag, buske" (Eller god kväll om det råkar vara kväll. Då måste jag dessutom avbryta mitt tyska monolog för detta). Går jag tillsammans med någon annan kollar jag på busken och mimar lite försiktigt fram min hälsning. Lite kuriosa är att även mina två biologiska syskon hälsar på samma buske.

4. Jag har en stark fobi för fåglar. Det räcker med att höra vingslag, se en rackare närmare än 20 meter och ibland till och med höra fågelkvitter för att jag ska bli alldeles livrädd. Förra sommaren lärde jag mig dock att sitta ute och fika utan att konstant ha andan i halsen. Vissa fåglar är värre än andra, jag klarar till exempel inte av höns, gråsparvar (eller andra i samma gråsparvs-storlek) och duvor men möter jag en hackspett eller en skata känns det relativt lugnt. Så länge de inte flyger nära mig. Eller tittar på mig. Eller råkar stå i lagom position för att jag ska se fötterna och benen. Eller...

5. Jag har väldigt stora stortår. De ser helt enorma ut i jämförelse med de andra tårna på mina fötter och ännu mer enorma ser det ut om jag jämför dem med andra människors stortår. Detta gör jag inte särskilt ofta då fötter är nästan lika läskigt som fåglar, dessutom kan jag gå och fundera på mina fula stortår i flera dagar efter att jag jämfört med någon annan.

6. När jag var liten kunde jag absolut inte läsa från rätt håll, utan var alltid tvungen att hålla böcker upp och ner när jag läste. Märkligt nog var jag aldrig en långsammare läsare än andra i min ålder och när jag sedan en dag helt plötsligt kunde vända på boken och läsa åt rätt håll var inte det heller något problem.





Då fanns det väl inga kvar att utmana...?
Malin förresten, och Elina. Någon mer?
Inger, det är dags att skaffa sig den där bloggen nu, du är också utmanad!

tisdag 3 april 2007

Allt är väl egentligen bara kemi. Förbannade substanser.

Det är så mycket som sker på en och samma gång. Jag vet varken ut eller in och allt blir en enda röra av glädje, sorg, irritation,förundran, frustration, lycka och ledsamhet. Jag antar att det är en försmak av själva livet. En liten gnutta liv i ett snöre som jag följer.
Jag vill egentligen inte skriva om N. Jag vill behålla för mig själv eller dela med dem jag tycker att jag kan dela det med. Det är ingen i min närhet, varken familj eller vänner, som vet vad jag gör på dagarna, men än att jag är där då det är bestämt att jag ska vara där. Jag vill kunna lyfta på en telefonlur och berätta hur jag fick någon att börja skratta hejdlöst, hur jag lyckades laga och äta den där maten, hur jag helt plötsligt kände mig sådär frigörande lycklig, löjligt glad, väldigt ledsen eller skitförbannat arg. Men det kan jag inte. Det gör jag inte. Och det är frustrerande ibland, just nu. När jag behöver (skulle tillåta) en kram, en hand att hålla i eller en blick. Bara en blick eller några varma ord utan klapp på huvudet och "Det blir bra", för det vet jag redan att det blir. Men ändå.