lördag 31 mars 2007

Svaghet eller styrka.

Laura Sweden- Release me
En otroligt vacker låt. Nämner det bara i förbifarten sådär.

.
Jag hade tänkt lägga in en fin text. Kanske någonting om Gud, helst. Jag sökte på internätet på alla möjliga occh omöjliga sökord men det mesta jag hittade började med " Oh, Herre" och på något sätt känns det inte riktigt bra.
Då kom jag på att jag sedan januari har gått med en text i handväskan.
En liten parentes är att jag i stort sett aldrig städar min väska. Jag byter bara till en annan när den jag har blir för full.

Texten kommer från samlingsvolymen "Det är aldrig kört", av Kristina Reftel. Jag fick den av H efter att hon läst den på en gudstjänst i Åhus kyrka.


Han var tio år och fast besluten att börja träna judo, trots det faktum att han förlorat sin vänstra arm i en bilolycka. Så han började träna judo hos en japansk mästare, och det visade sig att han faktiskt var riktigt duktig. Därför kunde han inte förstå varflr han efter tre månader bara hade fått öva på ett enda kast.
"Sensei", frågade han tillslut, "borde jag inte fåp lära mig fler kast?"
" Detta är det enda kast du kan, men det är också det enda kast du kommer att behöva", svarade mästaren.
Pojken förstod inte riktigt, men han litade på sin sensei och fortsatte att öve på detta kast.
Flera månader senare var det dags för för pojken att delta i sin första tävling. Till sin egen förvåning vann pojken sina två första matcher mycket enkelt. Tredje matchen var svårare, men när motståndaren till slut blev för ivrig kunde pojken också i denna match använda sitt kast och vinna matchen. Han var nu i final.
Finalmotståndaren var både större, starkare och mer erfaren. När matchen pågått ett tag, begärde domaren time-out av rädsla för att den mindre pojken skulle skada sig. Han var på väg att stoppa matchen när pojkens sinsei stoppade honom.
"Låt pojken fortsätta", insisterade han, och domaren gav slutligen med sig.
Efter att matchen satts igång ingen dröjde det inte länge innan motståndaren gjorde ett misstag och sänkte garden. Pojken kunde använda sitt kast och fick sin motståndare på fall. Den enasmade pojken hade vunnit matchen och hela turneringen!
På vägen hem gick pojken igenom alla matcher i huvudet, och alla röelser som han och de olika motståndarna hade gjort. Han kunde nu heller inte förstå hur han lyckats vinna sina matcher med bara ett enda kast. Till slut samlade han mod och frågade:
" Sensei, hur kunde jag vinna alla matcher med bara ett enda kast?"
" Du vann av två anledningar", svarade mästaren leende. "För det första har du nästan lyckats bemästra ett av de svåraste judokast som finns. Och för det andra är det enda kända försvaret mot just detta kast att gripa tag i motståndarens vänstra arm".
Pojkens största svaghet hade blivit hans styrka.






Nästan alla människor tittar på sig själva och ser en massa fel och brister. "Om jag bara var bättre på att..." "Om jag vore lite snyggare..." "Om jag ändå kunde..." Men Gud har gett alla olika talanger, och han kan hjälpa oss att upptäcka nya sidor hos oss själva. Gud är precis som pojken sensei - den som har "helhetsbilden" av oss, som vet att vi kan mer än vi tror.

Det tycker i alla fall jag känns bra.

torsdag 29 mars 2007

It takes a fool to remain sain

Hur kommer det sig att klockan alltid går så mycket snabbare de sista timmarna innan man ska gå och sova? Är det en slags förbannelse månne?

Jag har varit på Taizémässa i min lilla stad igen och jag har nog nästan bestämt mig för att åka på Taizémötet i Huvudstaden i maj. Kruxet är bara att jag inte vet 1, hur jag kommer att jobba den helgen och 2, om jag kan få ledigt lite från N för att sjunga och be.

Hattigt värre blir det idag, jag hade tänkt fortsätta med lite klokheter från ångesthanteringen i tisdags men jag låter bli. Jag insåg just att det skulle se på tok för snusförnuftigt, poetiskt och pretto för mitt rådande humör.

Jag säger godnatt istället.
God Natt.

(och jag är fortfarande krasslig, så om ni vill får ni gärna skriva något i stil med " lilla gumman, jag tycker hemskt synd om dig, hoppas att du snart blir bättre" i kommentarerna. Okej?!)

måndag 26 mars 2007

Eskilstuna

På vägen hem lyssnade jag på radion där de pratade om Eskilstuna.
Typisk för staden var tydligen:

*Där finns nordens enda komodovaran (hur stavas det, hjälp!), han heter Verner.

*Där säger man "karta" istället för "klättra", "ta dän" istället för "ta bort" och man slutar ofta meningar med "gör jag", "gör han/hon/dem". Ex: "Han gillar glass, gör han." Eskilstunabor säger även " setat" istället för "suttit"

* Där finns kondomer i fantomengrottan.

* Där finns en plats som heter Snopptorp som ligger nära en butik som heter Triangeln och ett kyrktorn som kallas kondomen (mycket kondomer där, alltså).

* Eskilstuna har inte chinatown, utan Finntown: stadsdelen Nyfors.

* Eskilstunatjejer på krogen är flirtiga och sociala.

* Eskilstunatjejer går ofta ut på krogen iklädda strumpebandshållare.

* Eskilstunabor använder ofta frasen "bluttan bluttan blä".

* Staden har många grymma uteställen, grymmast av dem alla är Lotus Lounge.

* Det finns 59 pizzerior i Eskilstuna

* Där har man sveriges godaste kebab.



Uppmärksammas bör att det inte är jag själv som kommit på/ uppmärksammat detta. Ge mig igen skit men har du något mer som är typiskt för Eskilstuna får du gärna dela med dig! Och är det något du (mot förmodan ;))tycker verkar helt åt skogen, berätta det också!

söndag 25 mars 2007

Halleluja mom...eh fan

It's a Halleluja moment, gott folk, min bil har kommit tillbaka! Nu älskar jag den igen, lika förbehållslöst som förr. Den fungerar, inga ilskna lampor blinkar och lyser, ingenting som hackar och ingenting som säger woohm whoom whoouukjuhjkikdooouum kkrrccshhhh längre. Jag blev så glad att jag dammsög, putsade, gnodde, fettade av, spolade och gnuggade hela bilen skinande ren och så hepp älskar jag den ännu mer ändå.

Tyvärr besitter jag inte den klokheten att man ska ta det lugnt när man känner sig risig. På förmiddagen kände jag mig faktiskt relativt frisk och tyckte därför att en storstädning var en bra sak. Nu har jag skyhög feber och varenda led i kroppen verkar ha rostat ihop. Till råga på allt är jag något så bedrövligt sugen på godis och får inte köra (med min fina, rena, välfungerande bil) ner på stan för att handla... febern får mig att yra.

lördag 24 mars 2007

Skördar sympatier, give me give me!

En gång när jag var 15 hade jag dubbelsidig lunginflammation. Det här är värre. Jag har ont i hela kroppen och huvudet bultar som om hade jag värsta baksmällan genom tiderna. Hade jag haft baksmälla hade det kanske åtminstone varit värt det, men inte. Jag ogillar inte att vara förkyld, jag verkligen hatar det. När det inte ens behagar komma snor eller rassla i halsen är det värre, det är nämligen ingen som tror mig och därför tycker ingen så synd om mig som det faktiskt är.

Annars idag så jobbar jag hemifrån som cheerleader åt volleybolltjejerna. Hejja Hejja...uuuhh...ajajaj..stackars mig...Kom igen då flickor!! Det är bra, kööööör pååå nu bara!! host host Hejja host hejja hejja!! uäääähhh stöööhhn. Snark så har jag somnat igen.

torsdag 22 mars 2007

aaiiirrggghhh

Någon måtta får det vara. Nu har jag fortsatt vara otrevlig mot alla även denna dag. Imorse tänkte jag ta vändande tåg hem direkt när jag kommit fram till Eskilstuna, men se det fick jag inte.
Vi var på invigningen av nya H&M-butiken och armbågade oss fram till varsitt presentkort på 200 kr och jag var bara irriterad över bruden som puttade iväg mig. Jag köpte en jättesöt kortärmad kort kavaj med puffärmar men var mest pissed för att allt annat jag provade satt som skit. Vi skulle ha tema men jag hann inte, vilket jag tyckte var en lättnad först men sedan blev jag ilsk för att jag setat och väntat i en timme helt i onödan. Jag sprang ner till 21:an för att klacka om skorna och blev arg på två brudar som stod framför mig och snackade skit om någon stackare. Jag träffade en bekantingvän och blev glad men sedan uppretad för att jag inte orkade vara annat än bitter.
Jag åkte hem och började gråta för mitt hus var stökigt. Nu ska jag till Fridavännen. Hittills är jag stabil inför det.

Gud hjälpe mig.

tisdag 20 mars 2007

Sjuhelvetes intelligent fyraåring.

Min lillebror vet sannerligen hur man handskas med föräldrafolket.
Idag vid middagen släppte jag och lillasyster en varsin bomb: Vi ska flytta hemifrån. Lillasyster drar till Huvudstaden i Oktober och jag till Eskilstuna ungefär samtidigt. Pappa och mamma blev förfärade, de sitter i köket och ojar sig sedan en halvtimme tillbaka. Lillebror som är fyra år ser att detta är ett alldeles ypperligt tillfälle och smyger sig fram, sätter sig i mammas knä, ger henne en kram och ser henne sedan djupt i ögonen och säger:
-Mamma...jag vill ha en ny säng.

Var har ungen lärt sig detta? Innan månaden är slut har han garanterat en ny fin säng och förmodligen även en hel drös med nya läckra leksaker. Varför var aldrig jag så smart kan man undra.


Hur som haver så har dagen varit lite bättre än gårdagen, men inte mycket. Det är de goa kramarna som räddat min dag.

måndag 19 mars 2007

Dra åt helvete.

Idag har jag lyckats med konsten att be alla att dra åt helvete. Imorse när jag kom var jag skittjurig och bitter på allt och alla. När vi handlade slängde jag iväg några mindre trevliga kommentarer till A och när vi kom tillbaka la jag mig på vilorummet och grät. Det fortsatte jag med fram till lunch, då jag tokade tårarna, teg mig igenom lunchen, gick ifrån matbordet innan alla andra och drog mig in på vilorummet igen. Där låg jag och bölade till kl halv två, då gick jag utan att säga hej då...dock märkte de förmodligen att jag gick för jag smällde ganska hårt i dörren. Får se om jag vågar mig dit imorgon...och om jag har lust. Känner mig bara så jäkla besviken på vissa saker och människor.
Jag har ingen lust att bara sitta av massa tid i en lägenhet där det alltför ofta känns som om man inte finns, istället för att jobba och göra någonting meningsfullt som man själv och andra blir glad över.
Och allt det här kommer jag ha förträngt tills imorgon och inte alls stå för mer än just nu.
Åt helvete med alltihop och mest av allt mig själv.
Och jag känner för att tycka lite synd om mig själv så låt mig göra det.

torsdag 15 mars 2007

Välsignelser och förbannelser

Jag har blivit välsignad med en sovmorgon och börjar så sent som klockan tio idag. Då ska jag fara in till Eskilstuna, städa, äta mat, vila, lägga pussel och sedan åka hemåt igen. Det blir en bra dag, det är redan en bra dag.

Skrev förut om min älskade bil och förbannelsen som verkar hängar över denna. Igår morse försov jag mig rejält, hade en kvart på mig att göra vid mig och ca 8 minuter att köra milen till tågstationen. Det hade funkat, om bara inte ilska små varningslampor behagat dyka upp mitt i stressen. Denna gång är det lampan som talar om att batteriet inte laddar, lampan som säger att den här gången blir det dyrt. Förut har det aldrig varit fel på självaste bilen utan felen har berott på faktorer (=korkade idiotjävlar) utifrån. Nu har jag inte ens någon att vara arg på.
Morgonstressens upplösning kom då jag fick slänga mig in i min gamla skämsbil istället och gasa järnet till De Gula Rosornas Stag och ta tåget därifrån. Då hade jag åtminstone lite att vara arg på.

För övrigt skiner solen, vilket förmodligen inte undgått någon. Man (jag) kan inte låta bli att bli så där barnsligt glad och känna flera kvadratmeters lycka.
Finns det över huvud taget någon som saknar vinterns kyla och slask?

måndag 12 mars 2007

revolution babe, oh yeah

Ibland kan man inte annat än blicka upp mot himmelen och tacka Gud för allt vackerhet som finns. Och allt som är avslappnande, gott eller helt enkelt bara förbannad kul. Jag har varit nästan kusligt harmonisk i helgen. I fas kan man säga. Fest, mys, solsken, fågelkvitter (till och med det har jag uppskattat), trevliga människor och väldigt mycket (väldigt god) mat är helt klart ett vinnande koncept. Att jag inte tänkt på det tidigare. Ibland är man ju bra korkad. Imorse for vi klockan sex från Rejmyre och poppade oss igenom malodifestivallåtarna flera gånger om tills dess att vi var framme i Eskilstuna. (Jag skippar skriva att jag övergav Frida under halva resan då jag sov djupt och jävligt skönt helt utan dåligt samvete..stackarn)

Sedan dess har jag degat framför TVn, ätit delicatobollar samt nästangråtit och varit påriktigtarg på min terrorapeut som jag faktiskt gillar ganska mycket trots allt.
-Det är ju faktiskt dig själv som du tjafsar med just nu Heléne.
- Åh, meh...neej, jo jag veeet *suck och stön* jag står inte uuut med mig själv när jag är så här jobbig.
- Fast det gör jag. Dessutom har du ju en väldigt fin sjal på dig!

Och så var jag glad resten av dagen också.

torsdag 8 mars 2007

"De sju"

1. Min mamma
storstädar tre gånger i veckan (damsuga, våttorka, hela registret)

2. Min mormor
lever men vi har ingen kontakt trots att vi bara bor några kilometer ifrån varandra.

3. Min morfar
är förlovad med min farmor. Förutom henne gillar han traktorer, kossor och fräckisar.

4. Min pappa
har varit brandman och lärare. Han rycker bort fransar från bordsdukar och rensar tänderna med dem. (Fransarna alltså, inte duken)

5. Min farmor
är förlovad med min morfar. Hon (farmor. Jösses vilka syftningsfel) har gråstarr och ser inte mycket alls och hon kör bil snabbast i släkten.

6. Min farfar
lever inte längre och det heter antingen att han var "en rättvis man" eller "känslokall och elak". Själv minns jag honom som snäll, han lärde min att tälga med en smörkniv när jag var två år.

7. Jag
har fått en inombordarfinne på överläppen. Nu ser läppana nästan proportionerliga ut men det gör ont.

Om kvinnor styrde världen

Angående den Internationella Kvinnodagen
(jag kan ju bara inte låta bli, men visst är det väl oerhört kul?)

























onsdag 7 mars 2007

Mina fjärilar vet inte vart de ska ta vägen längre.

Det är en halvtimme kvar tills vi åker och jag är sådär nervös att alla mina fjärilar verkar trippa på speed.
Nu lyssnar jag på Vinterlandskapet och Barry White -Just the way you are, på repeat. Suzanne spelade den sistnämna låten för mig igår och jag bara grät. Jag var så trött och uppgiven, hade hon sagt "gummianka" hade jag förmodligen också brytit ihop, men nu har jag en låt att göra det till.

Jag vet inte alls vad som kommer att tas upp på mötet. Jag stålsätter mig och mina förhoppningar är att vi slipper djupdykningar och känsloyttringar som kan vara jobbiga.
Har varit vaken inatt och bett om frid inuti.
Jag väntar fortfarande på svar
men linjen tutar upptaget.

I eftermiddag åker jag till Frida. Kommer tillbaka imorgon kväll.

Auf Wiedersehen.

lördag 3 mars 2007

och någonstans står en människa och bara ler.

jag antar att det är för sent för att tänka logiskt och jag låter genast bli.
det är märkligt hur klockan elva kan blir för sent när klockan två alldeles för några månader sedan var på tok för tidigt för en lördagskväll. kanske är det vuxenpoäng för det eller kanske har jag bara blivit torr och isolerad. och jag har glömt bort att ringa två personer som jag lovade och nu är det för sent för det också.

jag fick ett sms från thailand också och tycker att det är märkligt att det kunde åka så långt. man slutar aldrig att förundras. gör man det är det kört.
jag vill aldrig sluta förundras för total förundran är den enda sanna lyckan sägs det visst. eller var det skadeglädje.
här är varken skada eller glädje. här är bara någonting mittemellan. sverige är ett mellanmjölksland med mellanmjölksmänniskor. fan vad jag inte tycker om mjölk. jag tycker om våren

när kommer den då?

två dryga idiotjävlar och en ruggit förbannad Heléne

Min bil har drabbats av otur och i och med det drabbas även jag.
Jag är ganska bekväm av mig, så för att slippa åka en halvtimme tidigare med bussen till tåget på mornarna tar jag bilen. Igår när jag skulle fara hem från tågstationen på eftermiddagen började det-är-dags-att-tanka-lampan lysa. Jaha tänkte jag och åkte inte så jätteglatt iväg till Statoil. När jag öppnar tanklocket ser jag att den där lilla innerkorken (jag är inte ett dugg insatt i vad saker och ting heter så ni får ha överséende) är borta. Puts veck! Jaha, tänkte jag igen och tankade, ännu mindre glatt, upp bilen. När jag så ska till att stänga locket igen så går det knappt, det skevar och är jättetrögt. Så var det inte när jag tankade veckan innan!
Just det, jag hade tankat en vecka innan och endast använt bilen fram och tillbaka till tågstationen sedan dess! Och det var tomt på bensin, innerkorken (jag skäms när jag använder det ordet...) var borta och tanklocken var skevt.
Inte ett dugg glad är jag när jag inser att någon dryg idiot har brutit upp locket och tömt bilen på bensin.
Nu ikväll så, när jag var på födelsedagskalas hos släkting-grannen blev jag tillsagd att ställa bilen* på icke-släkting-grannens parkering (den är stoor och rymmer många bilar). Sagt och gjort, men när jag kommer tillbaka har ytterligare en dryg idiot varit framme och och kastat iskockor på bilen. Stora jävla klunsar ligger på motorhuven och jag blir fly förbannad.
Till råga på allt har låsen frusit igen. Nu är jag inte det minsta lilla glad över någonting.


* Pinsamt, men vi tog faktiskt bilen de 500 meternarna ner till släkten. Tilläggas bör att det är isgata hela vägen, därför gick vi inte. Och här ute på landet räknas folk som bor inom 1-2 kilometers avstånd som grannar.