Att vara eller inte vara psykfall

Jag har en vän som alltid ser prydlig ut. Hon är fin i håret, har snygga kläder och vet hur man beter sig bland folk. Däremot har hon en tendens att sprida saker omkring sig och kan förvandla ett rum till ett inferno på en milisekund. Jag tycker att det är en otroligt charmig egenskap, faktiskt. För några veckor sedan tog denna vän med sig sin sambo, lillebror och två vänner till Eskilstuna för halloweenfestande. Eftersom festvärdinnans stora lägenhets alla sovplatser var fullbokadade bestämde vi oss för att vi skulle sova sex personer i min lilla etta istället. Man kan lätt säga att jag fick med mig flest (och snyggast) ragg från krogen.

Mina ragg: Skadad Elias, Sexy nurse-Åsa (som är min ovan nämnda vän), Hårdrockarstefan, Djävulsmartina, Psykoheléne (jag) och Tjuvmicke.

Här om veckan dök foton från halloweenfestandet upp på Facebook. Jag har sedan dess fått höra kommentarer som "Men Heléne ... varför tvångströja? Vad är det för fel på att vara djävul eller häxa, liksom?"och "Ärligt talat, du tycker inte att det är lite opassande att klä ut sig till psykfall?"

Tydligare bild. Tröjan är både varm och mjuk samt ger lite variation från mina vanligtvis nästan alltid svarta kläder.

Igår lades ytterligare fotografier från festen upp på Facebook. Åsa har fotograferat ett av mina köksskåp och uttrycker sin åsikt med bildtexten "Lelle, detta är tvångsmässigt beteende!!!!!!!!!!!!!!!!" Lelle är vad jag heter när jag inte är i Eskilstuna och bilden ser ut såhär:



Nu kan jag inte bestämma mig för om Åsas reaktion på skåpstrukturen beror på att hon själv inte är den mest ordningsamma människa jag känner eller om det helt enkelt är ett ypperligt svar till de som var skeptiska till min psykutstyrsel.

Liten smileyskola för morfar

Morfar skriver "blablabla vad är smileys?????" bland mina kommentarer. Därför kommer här ett inlägg för honom.

Smileys är figurer som man kan göra med tecken som finns på datorns tangentbord eller mobiltelefonens knappar. En parentes tillsammans med ett kolon blir till exempel en glad gubbe. Luta huvudet åt vänster och kolla här:

:)


Här kommer en väldigt glad smiley:

:D


Och här en som flirtar, är ironisk eller bara lite skämtsam:

;)


En ledsen smiley ser ut såhär:

:(


Det finns förstås många fler smileys än det här, och så kan man göra blommor och sådant också. Såhär gör man en ros:

@-`-,-- (Typ så, i alla fall.)



Om du nu lutar huvudet åt andra hållet kan du se ett hjärta här:

<3

Om du tycker att det verkar konstigt eller dumt kan du använda den här smileygubben:




Den är osynlig!

Lycka till!

Ler igen!

Nu är min smileyfria vecka över. Det har inte varit överdrivet spännande att leva utan dem men lite har jag lärt mig ändå:


1. Jag måste tänka mer på mina formuleringar om jag inte använder smileys.

2. Det är bra att tänka mer på sina formuleringar.

3. Jag har inte haft behov att använda smileys i något blogginlägg, alltså borde det betyda att bloggarna är i vanliga fall är skonade från smileys.

4. Jag använder extremt mycket smileys i chattar och i bloggkommentarer.

5. Ibland måste man bryta mot smileyförbud. Helst innan man blir osams på grund av missförstånd.


Nästa vecka ska jag undvika undvikanden, på alla tänkbara sätt. Jag känner på mig att det kan bli mycket spännande, konstruktivt och lärorikt!

Smileyfria veckan

Joakim uneditet har kommit på att just den här veckan är en Smileyfri vecka. Jag hittade informationen via Lotten och inser att jag redan har lyckats använda säkert 20 smilegubbar sedan veckan började. Shame on me!

Dessutom: jag "kan" inte göra riktiga smileysar, utan använder mig av någon Frida Kahlo-inspirerad variant som ser ut så här om jag är glad:

(:

Är jag istället ledsen, ironisk eller skämtsam ser de ut så här:

):
(;

Och ungefär 1 av 5 personer förstår vad jag menar med mina gubbar. Ergo är det totalt meningslöst att jag gör dem, missförstånden blir ändå lika många. Så here we go -- min smileyfria vecka inleds ... NU!

Fler tips från coachen

Om ni någonsin får lust att sjunga och spela Tenacious D (den här låten i synnerhet) jättehögt på gitarr, särskilt på morgonen när rösten låter extra hemsk och om ni bor i lägenhet, kan jag dela med mig av två tips:

1/ LÅT BLI! Men om ni inte kan låta bli så
2/ se till att åtminstone ha alla fönster stängda.

Det blir lätt pinsamt annars, kände jag. Efteråt.

WV har alltid rätt

Det är bråda dagar. Sjuttiotvåtusen skolarbeten ska redovisas och lämnas in i princip samtidigt och jag kan inte låta bli att tycka lite synd om mig själv. Då är det skönt att någon bekräftar och konstaterar att man faktiskt har skäl till sin självömkan, även om denne någon råkar vara WV.

Fotnot. Jag älskar fortfarande mina studier. Till och med så mycket att jag får skuldkänslor när jag klagar, och därför måste skriva fotnoter som dessa.

Hantverkare

Imorse när jag vaknade kom jag ihåg att jag skulle få besök av hantverkare under dagen. Jag hatar att få besök av hantverkare, dels för att mitt hem är min borg och en väldigt privat sfär och dels för att den privata sfären råkade se ut som en smärre katastrof imorse, efter nattens skorensning och tavelmålande. Vad gör jag? Jo, jag drar fram dammsugaren för att jag inte vill behöva skämmas över katastrofen inför hantverkarna. När jag gick till skolan var alltså mitt hem skinande rent. Tyvärr medförde städningen att jag själv såg ut som en katastrof, men det är smällar man får ta.

När jag kom hem är hantverkarna i full fart ute i trapphuset. Tio minuter senare är de i full fart i min hall. Ungefär en timme senare är de klara och efter sig har de lämnat grus, grus och ännu mer grus. Jag vet att jag inte alls har rätt att bli irriterad då för hantverkare gör så, men jag blir irriterad ändå. Så jag städar igen. När jag är färdig ringer det på dörren. Det är hantverkarna, som meddelar att de kommer tillbaka senare i eftermiddag igen.

Nu är frågan: Ska jag hälla tillbaka gruset i hallen så att de får krypa runt i sin egen smuts eller ska jag låta dem byta ut sitt gamla grus mot nytt grus som jag sedan behöver städa upp?

Jag är återuppstånden

För några veckor sedan ramlade jag av min häst igen. Tankarna som strömmade genom mitt nyss hjärnskakade huvud var Aj som satan och Perfekt, det här kan jag blogga om!

När jag här om dagen efter väldigt många om och men lyckades komma åt skolans hemkatalog från min hemmadator, och sedan lyckas radera hela nyss åtkomna hemkatalogen tänkte jag Förbannade skit och Yes, bloggvirke!

I förrigår när jag missade de första två bussarna hem och sedan åkte för långt med den tredje tänkte jag ... faktiskt bara Helvete. Men jag hade kunnat blogga om det. För har man en blogg så skriver man i den. Basta.

Alltså -- jag måste ta mig i kragen och få ändan (jag vågar inte skriva "arslet" eftersom jag redan använt så många fula ord i det här inlägget) ur vagnen och börja blogga igen. Men det blir inga inlägg ikväll eftersom uppepågrannen nyss dragit igång sin bongomusik igen, och jag måste koncentrera mig på att hämnas med ett extremt skrikigt och tyskt kyrie.

Nya ord och dess innebörd

Fuckedupness - noun, where as fucked up itself is an adjective.

1. The degree to which something is fucked up.
2. A general state of "nothing going right" over time, whereas 1 (above) shows a specific level to which something is fucked up.
3. The degree to which something is unfair or detrimental to someone.

Exempelbild:




Fotnot. Hade inte min dator gått sönder här om veckan hade jag inte haft en lånedator som inte har något hål att stoppa kamerans minneskort i. Då hade bilden här ovan föreställt min nya fina gitarr - som fick halsen knäckt igår.

Lyckopiller i bokformat

En inställd lektion på morgonen och hela förmiddagen rann ut i ett enda ingenting. Förutom att jag köpte Bodil Malmstens nya bok De från norr kommande Leoparderna och hittills har läst nästan hela. När jag blir stor ska jag också skriva en bok och den ska vara precis lika snygg som De från norr kommande Leoparderna, Kom och hälsa på mig om tusen år och Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig.