Änder med förskräckelse

De allra flesta personer som känner mig känner också till min största skräck. De allra flesta tar också hänsyn till den skräcken och går snällt med på att servera sommarfikat inomhus, springa före och sondera terrängen på badstränder och i skrämselsyfte gå strax före mig över stora torg.

På wikipedia står det om min rädsla:

Ornithophobia is a type of specific phobia, an abnormal, irrational fear of birds.

Det finns dock en person i min närhet som ger blanka sjutton i allt vad fobier heter och har dessutom valt att utmana fobin genom att skaffa runt tjugo stycken av dessa små stora mardrömmar till äckelpottiga, kräkframkallande fobiobjekt. Detta trots att min rädsla är inte alls är irrationell. Fåglar är de facto livsfarliga djur. Farligast av allt är vingarna, fötterna och huden och om man nuddas av dessa kroppsdelar dör man, minst. Situationen med den hänsynslösa fågeldiggaren i min närhet blir ett problem, särskilt när jag i godan ro öppnar stalldörren och möts av det här:

Fåglar! Överallt! I stallet!!

Ser ni gummiklubban som ligger på golvet? Den kastade jag i förskräckelse in genom dörren när jag såg vad som fanns där inne. Personligen tycker jag att fåglarna ska bo i sitt fågelhus och att det var synd att jag inte siktade bättre när jag kastade klubban. Tydligen är det för kallt i fågelhuset och hästarna fick snällt gå med på att låta änderna husera i en av boxarna. På så vis förfryser inte änderna sina fötter eller dör av köldskador. Det är också synd.

Tre gratisråd och en rapport i omvänd ordning

Jag överlevde skaparlägret. Se här, så bra det kan bli:

Det fanns ett biblo! Här kunde jag klappa på Svenska skrivregler ,

ge slängpussar åt ordböckerna och lukta på lyrik.

Och titta här:

Utvändigt ser logen ut som Mariefred!

Jag har målat och skrivit, spelat teater, varit orkester med kroppen och rösten, tagit toner, stått i cirklar, spelat konservburk och trumma, sovit väldigt lite och umgåtts en massa.

Så, med den rapporten avklarad ska jag passa på att följa Lottens råd till bloggtorkade bloggare. Rådet innebär att dela med sig av tre råd och eftersom jag råkar vara fullproppad av sådana (som jag i och för sig sällan efterlever själv) vill jag härmed sprida min vishet:

1. Åk på konstiga läger trots att du inte vill. I själva verket kanske det bara är så att du inte vet om att du egentligen vill. Det konstiga lägret kan också vara meditation, curling, traktorrace eller annat som verkar ... konstigt.

2. Bli en nörd. Hitta ett lämpligt ämne och snöa in dig fullständigt. Att jag inte har någon motivering till rådet gör att jag kan smyga in ett extraråd, nämligen att det ibland är vettigt att göra saker baföratt, liksom.

3. Rengör hålet i bakre väggen på ditt kylskåp ofta och med tops. Om du inte gör det så flyttar det in någon (ett monster) där som tittar ut på dig när ni öppnar kylskåpsdörren, och som tillsammans med en massa bakterier smider planer på att ta över din värld med start i din mat. Det är otrevligt.

Jag har saknat dig, livet

För ett par timmar sedan satte jag sista punkten i sista arbetet i terminens avslutande kurs. Nu ligger jag på soffan med snuttefilten datorn på magen och benen i vädret, och klappar mig själv på axeln samtidigt som jag värmer mig på en kopp te (vilket inte hälften så avancerat som det låter och ungefär sjutton gånger skönare). Jag är ledig. Ledig!

Detta trevliga faktum firas genom tväråkning till Mariefred imorgon för ett kärt återseende av hästarna som jag inte träffat på veckor. (Hej familjen! Det ska förstås bli kul att se er också.) Därefter fortsätter firandet med någonting jag blev fullkomligt livrädd och totalt jättefascinerad av för en tid sedan, nämligen Skaparläger. Hur jag kommer att hantera det den här gången återstår att se. Om jag överlever en hel helg med improviserande, låtande med kroppen, gestaltning som statyer, datorlöshet (!), målande, samtalande och skrivande återkommer jag med en rapport när jag är hemma igen.

Jag ska vara utan datorn, sa jag det?

I backspegeln

Det nya året inleddes på det bästa tänkbara vis: på fest med härliga vänner. Någon gång sa någon till mig att året kommer att fortsätta i den anda det inleds. Att jag dagen efter nyårsafton återinsjuknade in i tidernas infektion/förkylning/influensa/förbannelse från någon ond varelse som vill mig ont måste alltså betyda att 2010 kommer vara all about balans i livet.

För att skicka iväg det gångna året på riktigt ska ju man resumera det, så här har vi då mitt år 2009:

Januari
Något ljushuvud på skolan hade lagt ett stort grupparbete över julen, så dagarna efter nyår ägnades åt rapportskrivande i Kommunikation och media och idésprutning åt Eskilstuna kommun. Kort därefter skrev jag sagor om fornnordisk mytologi på dagtid och ledde skrivarworkshops på vardagskvällarna. På helgerna kalasade jag ihop med klasskompisar och blev alldeles för full och det var kul. Någonting som var mindre kul var att jag såg ut som Quasimodo efter fall från stor häst.

Februari
Månaden då jag skrev fler stilanalyser än någonsin och upptäckte att jag gillade just det, och att jag således måste vara en nörd – hurra! Förutom den sortens nörderi ägnade jag mig åt att planera en aktivitetsvecka i kyrkan och att strosa runt bland vackra saker på mitt gamla jobb och få betalt för det. Det jag allra mest minns från denna månad är dock hur alla apparater i min lägenhet bestämde sig för att självdö en efter en.

Mars
Eftersom en konsultchef kände och bara ääälskade min syster nr 2 blev jag anställd rakt upp och ner innan mitt livs första riktiga anställningsintervju var över. På intervjun hade jag 39 graders feber och var osäker på vad det egentligen var för jobb jag hade sökt, men tackar systern för att jag kom undan med det. Jag blev rekryteringskonsult och pluggade tentatermer medan jag klättrade runt på stora maskiner tillsammans med gubbar i blåställ. Månaden bjöd också på lekafton som senare hamnade i tidningen, lillebrorspassning och mitt livs första fönsterputsningsförsök.

April
Jag gjorde mitt livs första salstenta. Två av frågorna besvarade sig själva och när man var klar med tentan skulle man trycka på knappen ”Finska” (Amerikansk översättning av ordet ”Finish”.)

I Ansgarskyrkan var jag med om en alldeles hemsk och otroligt underbar retreatdag där jag (och ett gäng andra) var tysta under en hel dag med pyssel, lunch, läsning och mässa med dansimprovisation.

Mina kära barndomsvänner vände hemåt och tillsammans firade vi påsken med party ala grande och sedan ytterligare några partyn. Det var fint att leva i april!

Maj
Jag genomförde mitt livs första riktiga intervju på ett mycket taffligt vis men kirrade ändå VG. Förutom det bestämde vi oss för att skicka iväg hästen (Josepha) för betäckning med Simsalabim – en stilig hingst, tyckte vi. Josepha var inte lika imponerad. Jag blev också antagen till en hel hög med sommarkurser och kunde bara välja och vraka vad jag helst ville lära mig under sommaren.

Juni
Jag fyllde år och firade det med ett gäng glada vänner. Först var vi hos mig, men hamnade sedan på ett suspekt ställe med låsta dörrar som visade sig vara en gammal nerlagd krog knökad med fulla fjortisar. Vi gick hem.

I födelsedagspresent fick jag (bland annat) en svart gitarr som blänkte mig glad ända in i själen. Grannarna blev däremot inte så glada på mitt oändliga plinkande.

Midsommar firades och det badades och gjordes utflykter. Efter att nästan ha längtat ihjäl mig efter hästen fick vi hämta hem henne från hingsten igen. På det hela taget var det en alldeles utmärkt månad att vara jag.

Juli
Jag jobbade lite, solade mycket, kalasade en del och började plugga lite smått. Kurserna var Informatik med fokus på internet och Författarskap med fokus på Astrid Lindgren. Eftersom det visade sig at hästen inte var dräktig fick vi återigen lämna iväg henne till hingsten. Det sammanföll olyckligtvis med min vecka som husvakt i mitt föräldrahem. Efter tre dagar var jag vän med en igelkott och kanske världens största padda. Svältfödd på umgänge for jag iväg och träffade min gymnasieklass för första gången på ett helt år (?) och spenderade en trevlig kväll i De gula rosornas stad.

Augusti
Jag avslutade mina sommarkurser, jobbade ännu mindre men solade mer. Mina vänner försökte lära mig simma, men det gick inte den här sommaren heller. I slutet av månaden började jag som skribent för skolans kårtidning. Min första artikel var ett skämt. (Nej, inte på riktigt men det sög död hund, om ni ursäktar uttrycket.) Den ”riktiga” skolan kickade igång med kursen ”Lätt läst och avlyssnat”, ett kursnamn som också det lät som ett skämt. Hästen gjorde tydligt att hon inte ville bli mamma och vi fick rätta oss efter det.

September
Min protes (datorn) gick sönder och sedan gick gitarren sönder. Efter det dog teven (igen), men sedan blev livet helt okej igen. Jag fikade, jobbade, skrev, bastufestade och läste.

Oktober
Jag ägnade den mesta av min vakna tid framför datorn och InDesign för att göra bokomslag och affischer. Det gick alldeles utmärkt trots att jag återigen fallit/flugit av min häst och fått hjärnskakning. Alldeles utmärkt var det också att baka pizza och fika tillsammans med alla systrar samtidigt.

November
Jag blommade ut och blev ett psykfall på Halloween. Aldrig någonsin tidigare har jag upplevt att mitt inre varit i sådan fas med mitt yttre! När tvångströjan åkt av åkte jag till min gamla stad och ledde skrivövningar med ungdomar och konfirmander. Jag upptäckte hur mycket jag saknar konfirmandarbetet men också att det räcker gott och väl att bara göra det ibland.

December
Jag fick svininfluensavaccin och dog nästan (om man kryddar sanningen lite). Återigen var jag fast vid InDesign, men denna gång för att göra en tidning och en bok. Resultatet väntar jag fortfarande på och jag lär få vänta minst till dess det blir klart, för att arbeta effektivt långt innan deadline är en konst jag inte lärt mig behärska under året.

Julen firades utan häst i huset och mellandagarna spenderades delvis i Strängnäs med kraschat knä, och delvis i Nyköping och sedan i sängen på grund av ovan nämnda infektion/förkylning/influensa/förbannelse.

För att knyta ihop säcken tänkte jag avsluta med en bild på några av ovan nämnda härliga vänner vid tolvslaget, men det får jag inte för de har någonting i handen. Istället önskar jag alla en god fortsättning på det nya året så ...eh, god fortsättning! Det här året ska jag bannemig lära mig att simma!

Gott nytt år!

Jag får klagomål för att jag inte bloggar. Så här kommer årets snyggaste foto som ett löfte om ett bättre bloggår 2010.

Jag och Ica är gitarr!

Att vara eller inte vara psykfall

Jag har en vän som alltid ser prydlig ut. Hon är fin i håret, har snygga kläder och vet hur man beter sig bland folk. Däremot har hon en tendens att sprida saker omkring sig och kan förvandla ett rum till ett inferno på en milisekund. Jag tycker att det är en otroligt charmig egenskap, faktiskt. För några veckor sedan tog denna vän med sig sin sambo, lillebror och två vänner till Eskilstuna för halloweenfestande. Eftersom festvärdinnans stora lägenhets alla sovplatser var fullbokadade bestämde vi oss för att vi skulle sova sex personer i min lilla etta istället. Man kan lätt säga att jag fick med mig flest (och snyggast) ragg från krogen.

Mina ragg: Skadad Elias, Sexy nurse-Åsa (som är min ovan nämnda vän), Hårdrockarstefan, Djävulsmartina, Psykoheléne (jag) och Tjuvmicke.

Här om veckan dök foton från halloweenfestandet upp på Facebook. Jag har sedan dess fått höra kommentarer som "Men Heléne ... varför tvångströja? Vad är det för fel på att vara djävul eller häxa, liksom?"och "Ärligt talat, du tycker inte att det är lite opassande att klä ut sig till psykfall?"

Tydligare bild. Tröjan är både varm och mjuk samt ger lite variation från mina vanligtvis nästan alltid svarta kläder.

Igår lades ytterligare fotografier från festen upp på Facebook. Åsa har fotograferat ett av mina köksskåp och uttrycker sin åsikt med bildtexten "Lelle, detta är tvångsmässigt beteende!!!!!!!!!!!!!!!!" Lelle är vad jag heter när jag inte är i Eskilstuna och bilden ser ut såhär:



Nu kan jag inte bestämma mig för om Åsas reaktion på skåpstrukturen beror på att hon själv inte är den mest ordningsamma människa jag känner eller om det helt enkelt är ett ypperligt svar till de som var skeptiska till min psykutstyrsel.

Liten smileyskola för morfar

Morfar skriver "blablabla vad är smileys?????" bland mina kommentarer. Därför kommer här ett inlägg för honom.

Smileys är figurer som man kan göra med tecken som finns på datorns tangentbord eller mobiltelefonens knappar. En parentes tillsammans med ett kolon blir till exempel en glad gubbe. Luta huvudet åt vänster och kolla här:

:)


Här kommer en väldigt glad smiley:

:D


Och här en som flirtar, är ironisk eller bara lite skämtsam:

;)


En ledsen smiley ser ut såhär:

:(


Det finns förstås många fler smileys än det här, och så kan man göra blommor och sådant också. Såhär gör man en ros:

@-`-,-- (Typ så, i alla fall.)



Om du nu lutar huvudet åt andra hållet kan du se ett hjärta här:

<3

Om du tycker att det verkar konstigt eller dumt kan du använda den här smileygubben:




Den är osynlig!

Lycka till!

Ler igen!

Nu är min smileyfria vecka över. Det har inte varit överdrivet spännande att leva utan dem men lite har jag lärt mig ändå:


1. Jag måste tänka mer på mina formuleringar om jag inte använder smileys.

2. Det är bra att tänka mer på sina formuleringar.

3. Jag har inte haft behov att använda smileys i något blogginlägg, alltså borde det betyda att bloggarna är i vanliga fall är skonade från smileys.

4. Jag använder extremt mycket smileys i chattar och i bloggkommentarer.

5. Ibland måste man bryta mot smileyförbud. Helst innan man blir osams på grund av missförstånd.


Nästa vecka ska jag undvika undvikanden, på alla tänkbara sätt. Jag känner på mig att det kan bli mycket spännande, konstruktivt och lärorikt!

Smileyfria veckan

Joakim uneditet har kommit på att just den här veckan är en Smileyfri vecka. Jag hittade informationen via Lotten och inser att jag redan har lyckats använda säkert 20 smilegubbar sedan veckan började. Shame on me!

Dessutom: jag "kan" inte göra riktiga smileysar, utan använder mig av någon Frida Kahlo-inspirerad variant som ser ut så här om jag är glad:

(:

Är jag istället ledsen, ironisk eller skämtsam ser de ut så här:

):
(;

Och ungefär 1 av 5 personer förstår vad jag menar med mina gubbar. Ergo är det totalt meningslöst att jag gör dem, missförstånden blir ändå lika många. Så here we go -- min smileyfria vecka inleds ... NU!

Fler tips från coachen

Om ni någonsin får lust att sjunga och spela Tenacious D (den här låten i synnerhet) jättehögt på gitarr, särskilt på morgonen när rösten låter extra hemsk och om ni bor i lägenhet, kan jag dela med mig av två tips:

1/ LÅT BLI! Men om ni inte kan låta bli så
2/ se till att åtminstone ha alla fönster stängda.

Det blir lätt pinsamt annars, kände jag. Efteråt.