torsdag 4 november 2010

lördag 3 juli 2010

Bloggpaus

Om man har en blogg ska den skrivas i och just nu skriver jag mest intervjutexter, debattartiklar och paperexams i mina sommarstudier. Och i ärlighetens namn; jag har varit en bad bloggerska på sistone. Så nu tar jag en paus. Kanske. På återseende?

/Heléne

onsdag 26 maj 2010

Ett skepp kommer lastat

Storasyster i vassen-Miriam tycker att det är dags att blotta sina laster. Jo, alltså...-Karin har hakat på och jag vill inte vara en bangare. Tyvärr är jag så fruktansvärt odiskret att mina laster är uppenbara för vem som helst efter att ha sett mig i fem minuter på femtio meters avstånd. Helst skulle jag ju vilja att folk tyckte att jag var mystisk och spännande; en sådan person som det alltid fanns fler sidor och egenskaper att upptäcka hos, för det hade passat utmärkt med min självbild. Jag tror nämligen att jag egentligen är en vansinnigt intressant person. Jag brukar till och med fantisera om hur jag blir intervjuad för stora utländska magazines (beakta att jag inte anser vanliga tidningar vara goda nog) om min senaste bok som vunnit Pulitzerpriset, Augustpriset och ah - Nobelpriset. Se framför er nu hur jag vid den tanken nöjd och leende lutar mig tillbaka och gör följande:

  • Pillar sönder mina nagelband. Vilket ju faktiskt tar bort nöjdheten eftersom det gör djävulusiskt ont och får naglarna att se ut som efter att man har skrapat bort intorkad hästbajs från en skrovlig stallvägg och sedan försökt tvätta händerna med sadeltvål och inte använt fuktcreme efteråt. Till er som inte vet hur det ser ut kan jag säga att det är fult.

  • Tuggar på en penna. Blyerts, stift, bläck, tusch - det spelar ingen roll för själva tuggandet. Tuschpennor smakar godast och blyerts är mer skonsamt för tänderna. Den här lasten tycker jag dock ganska mycket om, men det är ändå en last eftersom det varken är ekonomiskt eller hygieniskt och för att jag tuggar pennor oftare än mat och det är dumt.

  • Kommer på att jag borde gått och lagt mig för flera timmar sedan och att jag återigen har försjunkit i tankar på den kända författaren jag ska bli när jag är stor. Här försvinner nöjdheten helt och hållet, för jag har oftast inte hunnit med ens i närheten av allt jag skulle under dagen och därför måste stanna uppe i ytterligare ett par timmar. Tyvärr är nätterna också oftast alldeles för korta för allt som jag vill och borde hinna med för att kunna skryta i alla magazines om hur produktiv och kreativ jag är.

Nu kan ni sluta föreställa er mig så att ni inte ser de laster jag tänker ägna mig åt men inte skriva om. Som att typ peta i näsan och äta en hel påse saltlakrits på en kvart. (Se där, jag är inte ens hälften så intressant som jag tror.)

måndag 17 maj 2010

Effektiv förträngning

Det är strålande vackert väder och jag har bestämt mig för att jag inte får lämna lägenheten förrän jag skrivit klart minst en av fyra texter som ska vara klara inom två veckor. Eftersom jag tycker så synd om mig själv varvar jag skrivandet med andra saker som man egentligen ska göra på regniga dagar. Dock, måste jag erkänna, är jag ohyggligt effektiv om man mäter aktiviteter/ord, och det gör man om man inte vill behöva ställa sig och banka huvudet i väggen i ren skolprestationsångest. Hur som helst, på 127 ord har jag hunnit med att:

1. Rensa bland mina skor. På en timme har jag lyckats kasta 16 par, och hallen ser fortfarande ut som ett bombnedslag hos en något besatt samlare. Jag har bestämt mig för att endast ha 50 par skor kvar när jag är färdig och beräknar att det kommer att ta ytterligare ca 2 timmar innan jag har nått mitt mål.





2. Göra en lampa. För det har jag behövt klippa ut och sy fast 117 pappersbitar och 3 tårtspetsar och det har jag hunnit på hälften av de skrivna orden.



I den här takten kommer jag att hinna göra om hela lägenheten innan de där texterna är klara! Det är inte så illa pinkat, om jag får säga det själv. Men om sanningen ska fram så skrev jag det här långa inlägget av en enda anledning: Att jag ju vill visa min fina lampa. Seså, ge mig beröm nu!

lördag 8 maj 2010

Kulkorrektur

I den här bilden finns en av anledningarna till att det är så vansinnigt roligt att läsa Textdesign.


(Klicka på bilden om du ser lika dåligt som jag!)

tisdag 4 maj 2010

Ett angenämt problem

Sommaren är räddad - jag ska få lära mig massor! Helst av allt vill jag lära mig så mycket att det kommer att ta 250% av heltid under sommarterminen, men jag har ännu inte riktigt kommit fram till om det personlighetsdragets konsekvenser är bra eller dåligt för min hälsa. Om det inte är bra så måste jag välja bort över hälften av kurserna och att välja bort saker ger mig ångest = är dåligt för min hälsa. Se själva hur svårt det kommer att bli att välja när alternativen ser ut såhär:
  • Kreativt skrivande 7,5 hp
  • Marknadsföring 7,5 hp
  • Medieanalys 7,5 hp
  • Att skriva för webben och interaktiva medier 7,5 hp
  • Barn- och ungdomslitteratur 7,5 hp
Allra bäst vore det kanske att hoppa på en mattekurs också och lära mig förhållandet mellan tidsåtgång och tidstillgång, så att jag slipper liknande problem i framtiden ...

onsdag 21 april 2010

Ibland är det skönt att vara jag

Jädrar i min lilla låda, vilket ös! Jag har ingen aning om var det kommer ifrån men jag vet att det började i min mage för två veckor sedan, och yttrade sig som kaskadkräkningar from hell. Eftersom jag sällan gör som alla andra så slog jag till på att syssla med den trevliga sysselsättningen i fem dagar, innan jag tog mitt förnuft - alltså min mor - till fånga och åkte in till akuten. Där fick jag helt vanligt vätskedropp, åt lite, spydde och blev satt i asyl i mitt föräldrahem. Dag sex var jag grön och blå och borta och fick således åka tillbaka till akuten. Denna gång lärde jag mig att om sjuksköterskorna sätter datum på droppnålen (som ju inte är en nål) så är det ett dåligt tecken, som i mitt fall betydde ett par dygn i barriärvård på Akutvårdsavdelningen. Där fick jag en annan sorts dropp och för att fatta mig kort: Vad ni än hällde i droppet, kära AVA - ge mig mer!

Sedan en vecka tillbaka har jag varit hyperaktiv, positiv och asjobbig och jag har älskat varenda sekund av det! Fast å andra sidan kanske det har någonting att göra med att den så kallade semestern äntligen är slut också ... Och egentligen var det nog mest det jag ville säga. Semestern är slut, hurra!

tisdag 30 mars 2010

Snorigt gästspel

Jag gästspelar på hemmaplan med tjuvstart i skolan, frihetssamtal och kompishäng, men ska alldeles snart iväg på sista "semestervändan". Därför struntar jag blankt i att det är Stilla veckan och att det inte riktigt passar sig att påskpynta för fulla muggar. Vad jag däremot kanske inte skulle ha struntat i är att extrem pollenallergi och björkris är en hyfsat taskig kombination?Hemmavistelsen blev liksom mer präglad av snor, sprutnysningar och röda ögon än av njutning.

Fast å andra sidan: I mitt föräldrahem är den enda bestående påsktraditionen en keramiktupp som ser ut att vara full som en alika. Den traditionen är så pass bestående att den står framme året runt. Visst har vi fått påskägg också, men då i en godisskål och på långfredagen istället för ... när det nu är man egentligen ska få påskägg(?). På julen har förvisso vi både prydnadstomtar och julgran. Men tomtarna hatas av hela familjen, utom möjligen av lillebror, och granen är vi alla allergiska mot. Så jag tänker bannemig stå ut med mitt björkris. Astma- och allergianfall tillsammans med stora mängder snor är ju liksom det som ger mest traditions- och högtidskänsla av allt!

Glad Påsk!


fredag 19 mars 2010

En olidlig semester

Den här sortens semester är vidrig; efter tjugofyra dagar har jag sett och hört helt ofattbart tragikomiska saker och jag får inte blogga om det!

måndag 22 februari 2010

Det är lika bra att bita ihop och få det gjort


Hoppsan, så frånvarande jag har varit! Och hoppsan igen, vad det inte kommer att bli mycket ändring på den saken under den närmsta tiden. För nu drar jag iväg på en slags semester, skulle man kunna säga om man har morbid humor, och det ska man ha. Under tiden kan ni ju sitta och titta på den här bilden. Jag hoppas att ni förstår hur rolig den faktiskt är.


Auf wiedersehen, gott folk! Skotta gärna fram våren till dess att jag är tillbaka. Tack på förhand.